Flera instanser vill leta efter och gräva upp en massgrav utanför Torsåkers kyrkogård. Men Kramfors pastorat säger nej.
– Vi har gravfriden att tänka på, säger kyrkoherde Peter Forsberg.
Det var 1675 som de så kallade häxprocesserna i Torsåker ägde rum. Sextiofem kvinnor samt två män och fyra pojkar som blivit utpekade halshöggs en efter en och brändes sedan på bål. Men vart tog kvarlevorna vägen? År 1913 grävde amatörarkeologen Per Hugo på en åker i byn Björned norr om Prästmon och hittade 25 skelett, som tre år senare grävdes ner utanför nya kyrkogården i Torsåker i en omärkt grav som ingen i dag säger sig veta var den finns.
Biskopen i Härnösands stift, Eva Nordung Byström, har tidigare berättat i Dagen att hon inte ser några problem med att leta efter och att öppna graven. Kyrkoherden Peter Forsberg menar dock att i ursprungsintervjun i P4-västernorrland, som Dagen-artikeln utgår ifrån, så säger biskopen också att om man ska gräva så förutsätter det att det inte är på kyrkogårdsmark.
– Och det är den tolkningen vi har gjort, att det är kyrkogårdsmark, säger Peter Forsberg, kyrkoherde i Kramfors pastorat.
Därför säger Kramfors pastorat nej till en utgrävning och hänvisar till gravfriden.
– Eftersom sökområdet ligger i direkt anslutning till kyrkogården så ska man vara försiktig med att gräva där, säger Peter Forsberg.
– Det finns en etisk dimension här som man måste ta hänsyn till. Vi har begravningslagen att ta hänsyn till.
Församlingen antagligen inblandad
Om grävområdet skulle hamna utanför det som kyrkan menar är kyrkogårdsmark kan man möjligtvis ändra sig. Men det finns andra hänsyn att ta, menar kyrkoherden. Han menar att församlingen måste ha gravsatt de här kvarlevorna på ett korrekt sätt.
– Församlingen kan inte ha varit ovetande om att det här har skett, utan var antagligen inblandad eftersom det var på kyrkans mark.
– Och jag brukar inte tala om det som en massgrav, utan mer en bengrav, en gravsättning helt enkelt.
Arkeologer på Länsstyrelsen menar att eftersom skeletten i massgraven i Torsåker har flyttats dit från en annan plats så det är i vart fall inte att betrakta som en fornlämning. De menar vidare likt biskopen att eftersom det ligger utanför själva begravningsplatsen så bör det heller inte falla under skyddet för sådana.
– Om arkeologer vill söka efter den här graven och gräva upp en får man pröva den frågan givetvis. Men då måste det gå rätt väg, säger Peter Forsberg.
– Det är ganska känslig sak när man börjar gräva i eller i anslutning till kyrkogårdar.
[ Biskop: Ja till öppnande av misstänkt svensk massgrav - i jakt på ”häxor” ]
Finns alltid lämningar kvar
Kyrkoherden pekar på det faktum att det alltid finns lämningar kvar i och i anslutning till kyrkogårdar.
– Marken rör sig och ben flyttas. Ibland läggs det kyrkogårdsjord utanför kyrkogårdarna.
Författaren Agneta Nyholm är engagerad i händelsen och när hon själv letade efter massgraven så trampade hon nästan på ett mänskligt skenben. ”Det här kan vara kvarlevor efter kvinnor som dödades vid häxprocesserna 1675 och i så fall bör man ge dem en värdig begravning”, sa hon då till P4 Norrland.
Men detta tror inte kyrkoherde Forsberg stämmer. Runt kyrkogården i Torsåker finns en mur som tillkom på 1930-talet och då hade kyrkogården redan varit i bruk i många år. Så innan dess så hade förmodligen jord lagts utanför och förmodligen efter att muren byggts också, säger Peter Forsberg. Därför tror han att det ben som hittades av Agneta Nyholm troligen var ett ben som följt med jord som grävts upp inne på kyrkogården.
– Det är välkänt bland de som arbetar med kyrkogårdar att det kan hända ibland att det kan följa med ben, även om man är försiktig och försöker att inte göra det.
[ Arkeologer kan ha hittat Västsveriges första kloster - "Sensationellt fynd" ]
