”Fire”, skriker helandepredikanten Daniel Schott från Tyskland. Han lägger händerna på huvud efter huvud – och en och annan faller till golvet. Men det är en småskalig tillställning i Korskyrkan i Stockholm jämfört med massmötena i Afrika och Asien.
STOCKHOLM. Det är en lugn och stilla fredagskväll när klockan slår 19. Längst fram i Korskyrkan i Stockholm står gospelkören In His presence (I Guds närvaro) från den nigerianska karismatiska rörelsen Redeemed Christian Church of God (RCCG) i Sverige, som är en av arrangörerna och ikväll är inhyrda i kyrkan.
De sjunger melodisk lugn gospel med afrikanskt gung: ”I love you Jesus”, ”Bless me, oh Lord, bless me” och psalmen ”Great is Thy faithfullnes” (”Stor är din trofasthet”) till trumpetsolo.
Det kunde varit vilket frikyrkligt kvällsmöte som helst, bortsett från att en man plötsligt kommer dansande fram genom kyrkans mittgång, och några kvinnor reser sig upp och gungar med – ett par med små barn på armen.
Det är halvfullt när gudstjänsten startar, men efter ett tag har drygt 200 personer stillsamt sjunkit ner i bänkarna, ungefär som i en biosalong. Det är en mix av nysvenskar och gammelsvenskar som har gett sig ut i höstmörkret.
I Korskyrkan samlas samtidigt långt färre än de många tusen besökare som kvällens predikant, Daniel Schott från Tyskland, har talat inför på stora helandemöten över hela världen. Därifrån visas filmklipp på kyrkans skärmar inför att han ska kliva upp på scenen.
Reklam i tunnelbanan
Påkostad tunnelbane- och bussreklam om ”den världsberömde healern”, och inbjudan till en ”helandekväll”, har synts i huvudstaden inför kvällens samling. Christer Lundgren från Galleri Existens, som är den privatperson som har sponsrat kampanjen, förklarar för besökarna att han har drivits av en längtan att nå ut till nya människor med det kristna budskapet.
Hur många som kommit på grund av reklamaffischerna är svårt att avgöra.
[ Tunnelbanereklam för helandekväll i kyrka - privatpeson sponsrade ]
Ber för sjuka - ett annat tonläge
När helandepredikanten och evangelisten Daniel Schott, som driver Global Evangelistic Network i Tyskland, efter en timma och femton minuter äntrar scenen i kyrkan, höjs tonläget i lokalen rejält. Och när han efter predikan bjuder in de som vill bli helade från sjukdomar att resa sig upp och komma fram till honom för att få förbön är volymen en helt annan än i inledningen av kvällen.
Det är kanske ett 70-tal personer som samlas längst fram i kyrkan för att få bönehjälp.
– Fire! Fire! Fire, skriker Daniel Schott medan han vandrar runt framför scenen och lägger sina händer på mötesbesökarnas huvuden.
– Healing flow! Healing flow, fortsätter han.
Eld från den helige Ande, och helande som flödar.
Flera personer, men långt ifrån alla, faller till marken när predikanten vidrör dem. Andra tar emot de som faller och lägger dem mjukt ned på golvet, innan de efter en liten stund reser sig upp igen.
Helandepredikanten beskriver sjukdomsproblem som smärta i ryggen, knän som gör ont, självmordstankar, det han kallar en cancer-ande, migrän, någon som har en utväxt på vänstra sidan, sömnlöshet, nackproblem, en depressions-ande med mera. Men utan att knyta diagnoserna till någon särskild person.
– Ut! Cancer, ut! Migrän, ut! I Jesu namn, befaller han.
Han har en liten böneduk med sig som Schott ibland placerar på huvudet på personen framför sig samtidigt som han lägger handen ovanpå och ber. Andra gånger kastar han ut duken till de hjälpsökande och låter den ligga kvar på någons huvud en stund, medan han trevar sig vidare i trängseln. Händerna vandrar från huvud till huvud.
”Jesus vill hela alla”
I den predikan som har föregått den intensiva förbönen talar Daniel Schott om hur Jesus botade en officers tjänare som låg för döden. Han upprepar att helande är enkelt – inte svårt – och att Jesus vill, och ska, hela alla här i kväll som kommer till honom. Alla.
– Doktor Jesus vill bota oss mer än vi själva vill bli helade, säger han och tar bilden av en lampknapp som används för att få ljus i rummet.
– Lika enkelt är det med helandet. Tryck på knappen så kommer helandet att flöda.
Men alla som har kommit fram för förbön, eller suttit i bänkarna, verkar inte ha blivit friska när kvällen går mot sitt slut. Det är tydligt även för en reporter som tror att Gud kan gripa in.
När Daniel Schott frågar hur många som upplevt att de blivit helade kan han räkna till 18 personer som räcker upp handen.
Det jublas i kyrkan och ropas halleluja.
Tre personer kallas fram för att ge sina vittnesmål om vad som hänt. De berättar om onda knän, vader och ryggsmärta som de säger har försvunnit. Ett par av dem visar att de kan springa. Några bevis för helandet, mer än deras egna ord, ges inte.
En av dem berättar samtidigt att han har tagit emot Jesus i sitt hjärta för första gången den här kvällen. Frälsningen har predikanten Schott betecknat som ”det största miraklet” av alla – och inbjudit till bön för först.
När vi är framme vid summeringen, och klockan närmar sig 22, har närmare hälften av mötesbesökarna lämnat och smugit hem. Besökaren Elisabeth Schönbeck är en av dem som ger sig i väg lite i förväg ihop med två väninnor, och som Dagen möter i dörren på vägen ut.
Hon berättar att hon fick förbön och ramlade omkull.
– Han knuffade mig inte, försäkrar Elisabeth Schönbeck. Jag kände kraft. Jag tycker mig ha blivit lite bättre i benet. Men i örat känner jag ingen skillnad, säger hon.
Vet inte om smärta är borta
Gabriel Dag har också varit med under kvällen. Han tycker för sin del att Guds närvaro har varit stark och beskriver en känsla av frid och glädje under förbönen, när vi får en pratstund i höstmörkret utanför kyrkan efteråt. Han berättar att han själv brukar be för sjuka ute på stan ibland.
Kompisen intill hävdar att hans lite kortare högerben växte ut för ett halvår sedan, när några vänner bad för honom. Han har inget läkarintyg som kan bekräfta saken, men för egen del är han övertygad och förundrad inför något han tidigare trodde var ”hokuspokus”.
Gabriel Dag förklarar att han gick fram för att få förbön för den dova smärta i huvudet som han känner ibland. Om den finns kvar eller inte? Ja, om det vet han i nuläget inget, säger han när det är dags att gå hem i den stilla fredagskvällen.
