Den 20 december hålls presidentval i DR Kongo. En av kandidaterna är läkaren, pingstvännen och fredspristagaren Denis Mukwege.
Vilka är de andra kandidaterna som vill styra Afrikas till ytan näst största nation? Och hur ser vägen fram till presidentmakten ut?
Den sittande presidenten Felix Tshisekedi blev president efter ett omtvistat val 2018, där det talades om valfusk. Den här gången utmanas han av den 68-årige gynekologen Denis Mukwege, som 2018 tog emot Nobels fredspris.
Mukwege är dock inte ensam om att vilja ta över presidentmakten. Flera oppositionspolitiker lurar i vassen, däribland Martin Fayulu som hävdar att han vann presidentvalet 2018 och som antagligen är revanschsugen.
Andra som det talas om är den förre premiärministern Augustin Matata Ponyo, oppositionsledaren Adolfo Muzito samt guvernören i Katanga-provinsen Moise Katumbi, som även äger en fotbollsklubb.
De personer som vill vara med i presidentvalet har fram till den 8 oktober på sig att anmäla att de kommer att delta.
Samtidigt som presidentvalet hålls val till nationalförsamlingen där 500 platser står på spel. Det politiska landskapet är dock splittrat, och har så alltid varit ända sedan landet blev självständigt från Belgien 1960.
Presidentval hålls var femte år och en anledning till att presidentmakten är så åtråvärd i DR Kongo är att presidenten har stor makt, vilket delvis är en följd av att det demokratiska systemet har stora brister.
Demokratiska Republiken Kongo, eller Kongo-Kinshasa som landet också kallas, var tidigare en ganska välmående nation genom sina stora naturtillgångar.
Som världens största producent av metallen kobolt - som används för att tillverka bilbatterier och batterier till mobiltelefoner - borde landet ha en guldsits. Men så ser situationen inte ut.
Splittring mellan grupper
Rovdriften är och har varit stor. Två inbördeskrig har slitit sönder landet mellan olika stridande fraktioner och milisgrupper som aldrig tycks komma överens. Befolkningen, som uppgår till cirka 77 miljoner, utgörs av drygt 200 etniska grupper.
Att leda ett sådant land kräver kompetens, pondus och fingertoppskänsla. Återstår att se vem av presidentkandidaterna som får väljarnas förtroende, och om den personen lyckas ena landet.
I ett skarpt uttalande i början av juli målade Europeiska unionens råd upp en bild där det sexuella våldet mot kvinnor och flickor och olika typer av brott mot mänskliga rättigheter är realiteter i DR Kongo.
“EU är fast beslutet att tillsammans med andra likasinnade partner följa DR Kongo och landets folk på vägen mot fria, fredliga, inkluderande och öppna val i december 2023, som EU har fått en inbjudan att övervaka” hette det i rådets rapport.
[ Mukwege: Min drivkraft är att rädda vårt fosterland ]
”Demokrati och stabilitet”
Rådet uppmanade också “den oberoende nationella valkommissionen och alla berörda parter att samarbeta” så att valen kan bana väg “för att befästa demokratin och stabiliteten” i landet.
Vidare sas att EU inte kommer att tolerera försök att dela in människor i olika grupper utifrån etnicitet, religion, språk, region eller ursprung.
Kampen om presidentmakten har bara börjat. Presidenten Felix Tshisekedi har visat tydligt att han inte tänker lämna ifrån sig sitt ämbete utan kamp. I ett inlägg på sociala medier går han till hårt angrepp på sina politiska motståndare:
“Om jag inte blir återvald kommer fienderna till DR Kongo att ta över. Och detta med hjälp av de som säger att de är en av oss, säger Tshisekedi enligt Reuters.
Han avslutar med att bedyra sina egna avsikter att tjäna DR Kongos folk:
“Jag är ingen diktator, jag är inte blodtörstig. Jag vill enbart försvara mitt folk, vår stolthet och jag är beredd på att vad som helst kan hända.”
Källor: Utrikespolitiska institutet, AFP, Time med flera.
---
Fakta: DR Kongos presidentval
- Mellan den 9 september och 8 oktober tillkännager kandidaterna att de ställer upp i valet.
- Den 19 november startar valkampanjen som pågår i 30 dagar.
- Valet hålls den 20 december.
- Den 20 januari nästa år svärs presidenten in.
---
