Nästan samtliga invånare i Nagorno-Karabach har på kort tid flytt till Armenien, efter Azerbajdzjans blixtanfall den 19 september.
– Människor är trötta, arga och besvikna. De känner sig förrådda, säger journalisten och biståndsarbetaren Nuri Kino, som är på plats i Armenien.
Det var i helgen som Nuri Kino och hans medarbetare kom till Armenien för att hjälpa till att ta emot flyktingarna under den första, kaotiska, perioden. Då hade närmare 100 000 av 120 000 etniska armenier lämnat bergsenklaven och tagit sig in i Armenien.
– Vi stod och mötte upp vid gränsen i staden Goris. En del människor satt packade i småbilar i väldigt dåligt skick, och hade suttit i köer i flera dagar, berättar Nuri Kino för Dagen från huvudstaden Jerevan.
– I den första bilen jag gick fram till satt en man med sin sjuka fru, tre barn och en stor matta. Det visade sig att det var hans farfars mamma som vävt den. Det var det viktigaste han ville ta med sig, efter familjen.
Nuri Kino är starkt tagen av människorna han mött, och som i flera fall varit skilda åt från sina släktingar i flera månader, till följd av att Azerbajdzjan blockerat vägen mellan Nagorno-Karabach och Armenien.
– En kvinna som var över 80 år hade inte sett sin son på nio månader. När de träffades kramades de, hon fällde en tår och så dog hon i hans armar, berättar han.
– En tolvårig pojke hade kört sin familj i bil hela vägen till gränsen. Varje internflykting är värd en roman i sig.
Byggt upp tillfälliga boenden
Nuri Kino är i Armenien med organisationen A demand for action, ADFA, som han grundade 2014 för att uppmärksamma den förföljelse som terrorgruppen IS utsatte den kristna och yazidiska ursprungsbefolkningen för i Irak.
Sedan dess har ADFA genomfört humanitära insatser i bland annat Turkiet, Libanon, Syrien, Irak och Ukraina. Nu har man på kort tid mobiliserat medel till flyktingarna från Nagorno-Karabach, och bland annat hjälpt till att upprätta två tillfälliga boenden.
– Vi bidrar finansiellt och administrativt och hjälper en lokal armenisk hjälporganisation med boendena som hade ordnat med lokaler, berättar Nuri Kino.
– Flyktingarna får sova i nya sängar, med nya madrasser och sängkläder. De får kläder, det finns uttag för mobiler, duschar och toaletter. En snabbmatskedja har ställt upp med mat. Kriser tar verkligen fram det bästa och sämsta i människor.
[ Desperation när armenier flyr Nagorno-Karabach ]
Arga och besvikna
– Människor är trötta, arga och besvikna. De känner sig förrådda och vet inte vem de kan lita på, tillägger han.
Armenierna fruktar också vad som ska hända det religiösa kulturarv som de lämnar efter sig i Nagorno-Karabach, med kyrkor och kloster som grundades redan på 400- och 500-talet.
– Det är fruktansvärt, för detta är en av väldens äldsta urbefolkningar. Att de är kristna gör det ännu svårare, för i det här fallet finns en etno-religiös aspekt. Azerbajdzjan har enligt armeniska människorättsorganisationer redan börjat förstöra kyrkorna, säger Nuri Kino.
Från azerbajdzjansk sida ger man en helt annan bild: efter en längre tid av armeniska militära provokationer har Baku återtagit kontrollen över det territorium som Armenien i 30 år ockuperat genom sin ”marionettregim” i Nagorno-Karabach.
– En del av dem som flytt drivs kanske av rädsla och brist på tillit, som vi är beredda att bygga upp igen, säger Stockholmsambassadören Zaur Ahmadov till Dagen.
Zaur Ahmadov hänvisar till det uttalande som FN gjorde efter att ha besökt ett övergivet Stepanakert, huvudort i Nagorno-Karabach, i söndags. Det förefaller motsäga uppgifter om förstörelse och våldsamheter.
Uppgifter finns dock om flera civila förluster under Azerbajdzjans anfall. BBC har talat med invånare från byn Sarnaghbuyr i Nagorno-Karabach, vilka berättar att fem civila, varav två barn, dödats under beskjutning.
Texten uppdaterades den 6 oktober 2023.
---
Fakta: Nagorno-Karabach
- Ända sedan Sovjetunionens upplösning har Azerbajdzjan och Armenien båda hävdat rätten till Nagorno-Karabach, eller Arsach som det kallas på armeniska.
- Området tillhör Azerbajdzjan folkrättsligt, men befolkades till största delen av etniska armenier och har sedan 1990-talet styrts av den självutropade republiken Artsach.
- Under det krig som bröt ut i början på 1990-talet mellan Armenien och Azerbajdzjan dödades fler än 30 000 människor. Omkring 700 000 azerer flydde Armenien och Nagorno-Karabach i samband med striderna, medan omkring 230 000 armenier lämnade Azerbajdzjan.
- Ett nytt krig utkämpades 2020, då Azerbajdzjan återtog en del av de områden kring Nagorno-Karabach som Armenien intagit tidigare.
- Den 19 september attackerade Azerbajdzjan enklaven, som under närmare tio månader varit avskuren från Armenien genom en blockad av den så kallade Latjinkorridoren.
- Efter anfallet gick styret i Nagorno-Karabach med på att låta upplösa sig, och en massutvandring till Armenien inleddes.
---
