Flytthjälpen är en ny nationell satsning som Equmeniakyrkan gör.
– Vi vill underlätta för unga vuxna som flyttar till en ny ort att hitta en kristen gemenskap, berättar Anna Gustafsson, en av de ansvariga.
Många unga vuxna lämnar tryggheten med familj, vänner och församlingsliv. Vissa hittar till en ny församling eller kristen gemenskap på sin nya hemort, men inte alla.
– Av erfarenhet vet vi att för den som flyttar till en ny ort för att studera eller jobba är det inte alltid självklart att söka sig till en kyrka i sin nya hemstad. Därför vill vi gärna hjälpa till, säger Anna Gustafsson.
Hon är biträdande regional kyrkoledare i Region Svealand inom Equmeniakyrkan och ingår i en nybildad grupp inom samfundet som arbetar med fokus på just unga vuxna. Det är en åldersgrupp som inte alltid kommer till sin rätt i kyrkorna.
– Att flytta innebär ofta en stor omställning. I den processen uppkommer ibland ett glapp som innebär att mycket av det som tidigare varit självklart, som att träffa kristna vänner och gå till kyrkan, tappas bort.
Satsningen kallas Flytthjälpen, men det handlar alltså inte om att packa kartonger eller ordna med det praktiska kring själva flytten. Utan det går ut på att förmedla kontakt med församlingar eller kristna gemenskaper.
Idén kommer från barn- och ungdomsorganisationen Equmenia, som tidigare hade en liknande satsning, och som Equmeniakyrkan nu spinner vidare på.
– Den som är intresserad behöver fylla i ett formulär på Equmeniakyrkans hemsida. Sedan hör vi av oss till var och en för att få veta vilka individuella önskemål som finns. Därefter ser vi hur vi tillsammans går vidare.
– Inriktningen är att vi i första hand kontaktar en församling inom Equmeniakyrkan, förklarar Anna Gustafsson för Dagen och betonar att satsningen är ny och att alla detaljer inte är klara ännu.
Tänk om dessa landsbygdsförsamlingar kunde sträcka lite på sig och se sig som sändande församlingar.
— Anna Gustafsson
Överbrygga glappet
Tidigare har hon arbetat som pastor i en församling på landsbygden, närmare bestämt i Årjäng i västra Värmland. Hon lyfter fram den viktiga roll församlingar på landsbygden har när det gäller att vägleda barn och unga.
Och hon har en tydlig bild av hur glappet kan överbryggas mellan församlingar på landsbygden och församlingar i städer, dit många kristna ungdomar kommer för att studera på högskolor och universitet.
– Många unga vuxna som flyttar från mindre orter till större städer är fostrade i församlingar på landsbygden. Församlingar som följt dem i deras utveckling sedan de var små, som känner dem väl och vet vilka de är.
– Tänk om dessa landsbygdsförsamlingar kunde sträcka lite på sig och se sig som sändande församlingar. Och tänk om församlingarna i de städer dit de kommer kunde se sig som mottagande församlingar. Vi behöver varandra, säger hon.
Samverkan behövs
Anna Gustafsson är övertygad om att en samverkan mellan församlingar vore ett viktigt steg på vägen mot att fler unga vuxna skulle hitta en församling där de känner sig sedda, uppskattade och behövda.
– Vi har precis lanserat detta och några har redan hört av sig. Det är förstås glädjande att det finns ett behov. En församlingsgemenskap betyder så mycket, både för trivseln och för att hålla tron levande, säger Anna Gustafsson.
Vad gör ni i de fall där det inte finns någon församling i Equmeniakyrkan på orten?
– Så kan det absolut vara och vi är inte främmande för att kontakta församlingar inom andra samfund. I det bredare perspektivet är givetvis det viktigaste att vi hittar församlingar, säger hon.
[ Bara en av tre tonåringar blir kvar i frikyrkan som vuxna ]
