Efter två framträdanden på ett internationellt konvent för kristna affärsmän kan bröderna Simon och Frank Ådahl pusta ut. Responsen på framförandet av deras bönesång för Korea överträffade alla förväntningar.
Dagen når Simon Ådahl sent på onsdagskvällen. Såväl medverkan på inledningsceremonin som en egen konsert för konventdeltagarna är då avklarade. Alltsammans äger rum i en lokal i Seoul som tillhör världens största frikyrkoförsamling med cirka 840 000 medlemmar. Konventet CBMC (Christian Business Men’s Connection) besöks av kristna affärsmän från hela världen och när en nationella tv-kanalen CTS News sände ett nyhetsinslag om evenemanget skymtade de svenska bröderna i rutan när de sjöng sin bönesång I’m gonna pray for Korea uppbackade av en symfoniorkester.
Hur kändes det att möta publiken på ett så här stort evenemang?
– Det kändes som om vi möttes av ett hav av kärlek. Otroligt och underbart, säger Simon Ådahl till Dagen.
Hur många människor deltar i konventet?
– Svårt att säga eftersom det är uppdelat på olika platser och lokaler. Vi invigningen i tisdags var det cirka 3 000 människor vilket motsvarar så många som fick plats i hallen.
Vad var det egentligen som hände efter er konsert?
– Som sista sång sjöng vi återigen I’m gonna pray for Korea, som vi även framförde på invigningen tidigare på dagen, då i en speciell version med en kvinna som sjöng två verser på koreanska. När Frank och jag på vår konsert sjöng vår sista ton kände jag plötsligt en kraft komma över mig och jag formligen skrek ut en bön för Korea och i Jesu namn ropade jag ut att regimen i Nordkorea måste falla. Efter bönen rusade en stor skara fram, upp på scenen och började helt exalterade att dra i mig och Frank. De ville ta i hand, kramas och ta selfies. Vissa sa att de hade gråtit under konserten eftersom texterna till våra låtar visades på storbild översatta till koreanska. Jag började se mig om efter säkerhetsvakter, men såg inga. Detta skedde helt oväntat och vi blev kvar länge på scenen. Jag tror att jag aldrig varit med något liknande förut.
[ Hudlöst om verklig försoning i "Saliga sånger - Nashville" ]
Sveriges internationella rykte har fått sig en törn den senaste tiden. Är det något som ni har märkt av där ni är i Sydkorea?
– Inte så mycket, men det var en person som frågade mig om koranbränningarna.
Har ni fler åtaganden som ska genomföras medan ni är där nere?
– Inte nu, men arrangören av CBMC uttryckte tydligt att de önskade oss tillbaka till Sydkorea i en nära framtid. En kvinna från Macao ville boka oss till en festival där nästa år. Sedan få vi se.
Vad har gjort störst intryck på er de här dagarna?
– Den kärlek och värme som vi mött här.
---
Fakta: ”Im gonna pray for Korea”
- En sång som Simon Ådahl skrev efter att ha upplevt att Gud ville att han skulle skriva en sång om handlade om en framtida återförening av Nord- och Sydkorea.
- Melodin lånade han från egna sången ”Jag tänker be för Sverige”.
- Sången spelades in av Simon och Frank Ådahl och nådde 2013 Sydkorea.
- I Sydkorea har den släppts ut på Youtube i flera versioner som sammanlagt har flera miljoner lyssningar.
- I sin bok ”Den oväntade resan” berättar Simon Ådahl hela historien om hur sången kom till.
---
