Hon är född i ett muslimskt land, men är i dag kristen. I en intervju med Dagen berättar kulturminister Parisa Liljestrand (M) om sin något ovanliga väg in i kyrkan.
– När jag kom hem från den resan hade jag formulerat min egen tro.
Frågor om mediestöd och kyrkoantikvarisk ersättning i all ära, men det är när kulturminister Parisa Liljestrand (M) får berätta personligt om sin tro som hon blixtrar till. Det börjar med den ganska enkla frågan om varför hon är medlem i Svenska kyrkan.
– Jag kan inte svara kort på frågor, speciellt inte när det handlar om religion och livsåskådningsfrågor, säger Parisa Liljestrand när ämnet kommer på tal.
– Det är bland annat därför som jag har valt att utbilda mig till religionslärare.
Tro i barndomen
Kulturministern är på besök på Dagens redaktion för att få en inblick i verksamheten samt för att diskutera frågor om mediestöd. Det är i samband med det som hon också ger en intervju som handlar både om politik och hennes personliga andliga resa. Att hon får frågan om sitt medlemskap i kyrkan hänger ihop med att hon är född i ett muslimskt land och kom till Sverige som treåring. Medlemskapet i Svenska kyrkan är därför långtifrån självklart.
Hon börjar sin berättelse i sitt barndomshem.
– Jag är uppvuxen i ett hem där tro och relationen till Gud alltid har varit närvarande. Vi pratade om en närvarande Gud, men det har inte definierats av en religion. Men det har alltid funnits en relation mellan Gud och mig.
Även om familjen kommer från Iran vill inte kulturministern beskriva det som att hon vuxit upp i ett muslimskt hem. Hennes föräldrar reagerade kraftfullt på den iranska revolutionen och att landet 1979 togs över av ett konservativt prästerskap som började förfölja oliktänkande.
– När religionen blev ett tvång bestämde sig mina föräldrar för att det där är vi inte intresserade av, förklarar Parisa Liljestrand.
Det är också anledningen till att hon vuxit upp med en gudstro, även om den inte kopplades ihop med någon specifik religiös tradition.
Hur får du ihop det?
– Vill man absolut formulera det så är det väl mer en tro på de abrahamitiska religionerna där det finns en Gud. Det är mer en generell gudstro än en religion. Samtidigt som tron var personlig. Gud fanns där och vakade över oss, men mina föräldrar hade inte ett behov av att uttrycka det här i form av en viss religion, säger Parisa Liljestrand.
– Men jag har brottats ganska mycket med min egen tro och när jag växte upp experimenterade jag en del med vad jag kunde koppla den till.
[ Lennarth Hambre: Fokus på Richard Jomshof tjänar ingen på ]
Läste till religionslärare
Bland annat gick hon i söndagsskolan i pingstkyrkan i Vallentuna. Hon besökte också Svenska kyrkan under en tid. När hon sedan började läsa till religionslärare fick hon möjlighet att fördjupa sig ytterligare, bland annat då hon valde att specialisera sig på ämnet kristen idéhistoria.
– Då läste jag tillsammans med präststuderande och vi fick möjligheten att göra en resa till Costa Rica. Det var jag och sex präststudenter, vi pratade väldigt mycket om tro och religiositet och när jag kom hem från den resan hade jag formulerat min egen tro och gick med i Svenska kyrkan.
Är du döpt också?
– Nej, men mina barn är det.
Så vad kallar du dig i dag?
– Jag tillhör Svenska kyrkan och har därmed bekänt mig som kristen. Men jag känner mig hemma i flera gudshus, inte bara i kyrkan. Jag känner mig hemma i en moské, i ett buddistiskt tempel eller i en synagoga. För mig är det Guds hus och jag kan hitta det sakrala även där, även om de bekänner sig till en annan religion än jag.
Trossamfund och regering
Parisa Liljestrand är i dag kulturminister och flera av hennes företrädare på posten har också haft uppdraget att hantera frågor som rör statens relation till trossamfunden. Så blev det inte i den här regeringen, utan samfundsfrågorna tog socialminister Jakob Forssmed hand om (KD).
Hade du hellre velat ha det ansvaret?
– Jakob Forssmed är fantastisk och helt rätt för att hantera frågor om trossamfund. Jag unnar honom det, men jag hade absolut inte haft något emot att ta hand om det här själv, säger Parisa Liljestrand.
Det som däremot ligger på hennes bord är hanteringen av det kyrkliga kulturarvet, ett ansvar som i dag delas mellan staten och Svenska kyrkan. Här finns ett tydligt önskemål från kyrkans sida om att höja anslagen, då den i dag knappt mäktar med uppdraget. Den kyrkoantikvariska ersättningen har inte höjts sedan 2010 och i en debattartikel i Svenska Dagbladet i somras vädjade ärkebiskop Martin Modéus till politikerna om att skjuta till mer pengar.
[ Frikyrkliga ministern som påverkar kyrkornas framtid ]
Vad är ditt svar?
– Jag svarar honom att jag förstår och delar hans oro. Det tror jag många gör i dag, inte minst i ljuset av vad som händer i Ukraina och den avskyvärda krigföring som Ryssland står för, där man medvetet ger sig på kulturarvet för att man vet att kulturarvet skapar identitet och sammanhållning i ett samhälle.
Parisa Liljestrand lyfter sedan fram att regeringen är på väg att skapa ett kulturskyddsråd som ska se över frågor som rör kulturarvet. Men hon vill inte i nuläget lova ökade anslag till den kyrkoantikvariska ersättningen, utan hänvisar till att regeringen är mitt uppe i en budgetprocess.
– I dagsläget kan jag inte säga något mer om pengar, men jag kan säga att jag hör och förstår och att vi är väl medvetna om att arbetet med kulturarvet behöver prioriteras.
Minskat mediestöd
Som kulturminister hanterar Parisa Liljestrand även frågan om mediestöd, där nya riktlinjer kan komma att slå hårt mot nischade tidningar som exempelvis Dagen. En viktig anledning till att hon nu gör ett besök på Dagens redaktion är att med egna ögon få se hur verksamheten går till, samt att även diskutera frågan om mediestöd med chefredaktören Felicia Ferreira.
Kulturministern förklarar att det länge funnits ett behov av att ändra mediestödet, något som det också finns en bred politisk förankring för. Hon förklarar att regeringen har följt den utredning som gjorts, där fokus ligger på att stödja lokal och regional nyhetsjournalistik, samtidigt som mer nischade tidningar som exempelvis bevakar livsåskådning inte prioriteras på samma sätt.
Samtidigt säger hon sig värna mediemångfalden, inklusive de tidningar som ser ut att få minskat stöd.
– Mediemångfalden är en del av vår demokratiska grundbult. Sedan är det så att det inte finns obegränsat med skattepengar. När det gäller skattemedel måste det prioriteras, säger Parisa Liljestrand.
Samtidigt som hon konstaterar att man från politikens håll nu pekat ut en ny riktning kommer regeringen se till att sjösätta ett femårigt övergångsstöd till de tidningar som kommer att få minskat stöd, för att på så sätt kunna underlätta omställningen.
---
Fakta: Parisa Liljestrand (M)
- Parisa Liljestrand är kulturminister i statsminister Ulf Kristerssons regering.
- Hon är utbildad lärare och har även jobbat som rektor.
- Innan hon blev minister har hon bland annat varit kommunstyrelsens ordförande i Vallentuna.
---
