Deras sista önskan var att få sin aska begravd i Sverige bredvid missionärerna Mathilda och Filip Malmvall. Paret som blev deras adoptivföräldrar och räddade 24 barn från ett liv i misär, längst ute på den kinesiska landsbygden. På tisdagen 8 augusti 2023 skedde det – vid samma kyrka där deras adoptivfar 100 år tidigare inlett sin missionärsbana.
SKÄRSTAD.
– Innan de avled sa de ”om vi bara kunde bli begravda tillsammans med våra föräldrar. Det vore underbart”. Men de visste inte om det skulle gå, berättar Jing Wu, ett av barnbarnen till Hao Guangyao och Wu Jiuguang, vilka i tisdags urnsattes utanför Skärstads kyrka – 500 mil från Inre Mongoliet i Kina, där de föddes.
Graven, där deras aska sänktes ned av sonen Xuanzong Wu – som haft det med sig i ett mycket vackert, snidat kinesiskt träskrin som handbagage på flyget från Kina – tillhör det svenska missionärsparet Mathilda Malmvall (1891–1983) och Filip Malmvall (1901-1971). På 1920- och 30-talen hade dessa hand om ett av Svenska alliansmissionens barnhem i den kinesiska provinsen, och Hao Guangyao (1923–2020) och Wu Jiuguang (1924–2022) var två av de 24 barnhemsbarnen som svenskarna adopterade.
[ Svenska missionärsparet adopterade 24 kinesiska barn - fick aldrig återse dem ]
Skildes åt – och återförenades
Krig, konflikter och förföljelser skilde svenskarna och deras kinesiska adoptivbarn åt, men mot slutet av 1980-talet fick kineserna mot all förmodan kontakt igen med svenskarnas släktingar. Hao Guangyaos och Wu Jiuguangs sista vilja var att få urnsättas bredvid Mathilda och Filip Malmvall, och 100 år efter att Filip avskiljts som missionär i Skärstads kyrka och 52 år efter att han begravts utanför den, fick Hao Guangyao och Wu Jiuguang sin sista önskan uppfylld på samma plats.
Det skedde på tisdagen vid en urnsättningsgudstjänst där två av deras barn och tre av deras barnbarn fanns bland det uppskattningsvis hundratalet besökare.
– Mina farföräldrar trodde att de hade förlorat kontakten med sina [adoptiv]föräldrar för alltid. De var extatiska när familjen hittade deras familj, berättar Xiao Wu, ett annat av barnbarnen som också följt med på resan.
Det var också först efter att de kinesiska och svenska familjerna hittat varandra igen – efter 50 år – som Hao Guangyao och Wu Jiuguang började berätta den otroliga historien för sina barn och barnbarn; innan hade det varit för smärtsamt, berättar Xiao Wu och Jing Wu.
Vittnesbörd
– Som min farfar sade till mig: ”Våra själar kommer att återförenas med Filip och Mathilda i himlen. Men vi hoppas att våra kroppar kan få begravas bredvid dem. Det är inte för vår skull, det är som ett vittnesbörd för nästa generation och nästa. Ännu om 100 eller 200 år kommer vår grav att finnas där, och människor kommer att få höra historien”, säger en tårfylld Xiao Wu innan hennes röst bryts av rörelse.
Hao Guangyao och Wu Jiuguang var två av det totalt omkring 1 000 föräldralösa barn som barnhemmet i Inre Mongoliet tog hand om. De båda gifte sig med varandra, och bevarade sin kristna tro genom de många svårigheter som skulle följa – en tro som de till slut kunde föra vidare till sina barn och barnbarn.
– Varje morgon, efter frukost, satte de sig på sängen och läste Bibeln, och så böjde de knä och bad. Varje morgon, minns barnbarnet Jing Wu.
– De hade för vana att falla på knä när de bad, till och med när de var över 90 år gamla, fyller Xiao Wu i.
– Så när en av deras vårdare, en kvinna, såg dem båda för första gången på sina knän, trodde hon först att de hade ramlat. Hon blev så rädd och försökte lyfta upp dem, och farmor såg sig omkring och undrade vad som stod på. Hon försökte förklara att ”vi ber bara, vi har inte ramlat, var inte rädda”, fortsätter Xiao Wu.
– När vi växte upp tillsammans kände vi inte till någonting om kristendomen, på grund av Kinas historia. Men de bad alltid för oss, hela tiden. Vi visste inte om det förrän senare, vi var inte kristna tidigare, berättar barnbarnet Yuexin Wang.
Det är ett sådant mirakel, speciellt nu när vi alla bor i olika länder, men vi tror alla på Gud och att Jesus har lett oss
— Yuexin Wang
[ Obesvarade frågorna efter adoptionen ledde till missbruk: Jag ville ju bara passa in ]
Missionärerna viktiga
– Men den kristna traditionen fanns alltid där i vår familj, och vi visste att de var kristna. De brukade fira jul med oss – vi ville bara ha kul och få julklappar, men för dem betydde det mycket mer. De försökte på alla sätt att låta oss få veta att kristendomen uppfostrat och rest upp dem. Men senare jagade Gud helt enkelt efter oss på olika sätt, och [Gud] skulle alltid komma att hitta oss vart vi än tog vägen. Det är därför som alla är kristna nu, och vi har alla blivit döpta. Det är ett sådant mirakel, speciellt nu när vi alla bor i olika länder, men vi tror alla på Gud och att Jesus har lett oss, säger hon, påtagligt berörd.
– Missionärerna är ett av de viktigaste medlen för att kineserna ska få höra om kristendomen och bli kristna. Det finns ett stort behov av missionärer. Vi behöver fler, säger Yuexin Wang.
[ Svensk missionär startade Indiska – bortglömd fram tills nu ]
