När ungdomar ska motivera varför de inte vill göra vapenfri tjänst dominerar de känslomässiga argumenten framför de teologiska eller filosofiska. Även bland kristna.
Kanske säger det något om vår tidsanda, som i hög grad sätter den personliga upplevelsen i centrum. Att läsa igenom de ansökningar om vapenfri tjänst som kommit in till Pliktverket är därför något av ett tidsdokument, och ger en tydlig bild av en starkt individualistisk argumentation.
I fritextsvaren tvingas nämligen ungdomarna att själva formulera sina argument, utan hjälp från färdigskrivna svar. Det ligger då nära till hands att beskriva upplevelsen av vapen på ett personligt plan, utan att gå djupare in på vad detta skulle få för konsekvenser för den nation man förbundit sig att försvara.
”Jag fick stark ångest och illamående för vad vapnet ska användas till”, skriver en kille som i teorin haft klart för sig vad han skulle göra, men ställd inför själva vapnet verkar ha blivit överrumplad av sin egen reaktion.
Andra beskriver panikångest, huvudvärk och rädsla när de insett vad den militära grundutbildningen går ut på. Flera personer hänvisar till sin värdegrund, men utan att utveckla den vidare. Mer invecklade filosofiska tankegångar lyser med sin frånvaro. Inte heller de som hänvisar till sin kristna tro förklarar mer ingående varför det är problematiskt, utan konstaterar kortfattat att religionen säger att det är fel att döda.
[ Är det rätt att kristna gör värnplikt? ]
Som Dagen tidigare berättat är de kristna argumenten relativt få bland de som sökt att få slippa vapen mellan 2020–2022. Även om det förr var närmast en självklarhet för en frikyrklig att göra vapenfri, verkar detta ha förändrats. Att militärt försvara sitt land är ett värde som ibland övertrumfar den personliga tveksamheten kring vapen. Försvaret av nationen blir därmed viktigare än identiteten i det globala gudsriket som saknar gränser. Detta går också i linje med de senaste decenniernas ökade nationalistiska strömningar i hela västvärlden.
Frågan reser sig då varifrån framtidens vapenvägrare kommer. En tänkbar grupp skulle kunna vara ungdomar från miljö- och klimatrörelsen, som av tradition omfamnat pacifistiska ideal. Men det är bara i skarpt läge, och vid ökat tvång, som vi verkligen får veta hur de breda ungdomsgrupperna, inklusive Greta Thunberg-generationen, faktiskt tänker.
Först då tvingas de ta ställning till om de vill gå i militärt försvar eller i stället använda sin lagliga rätt att söka om vapenfri tjänst.
