När värnpliktiga ungdomar i dag motiverar varför de vill göra vapenfri tjänst är det ovanligt med kristna argument. Drygt var tionde hänvisar till kristen tro för att slippa vapen.
Det visar en genomgång som Dagen gjort av de senaste två årens ansökningar om vapenfri tjänst.
När värnplikten återinfördes 2017 blev det obligatoriskt att fylla i det mönstringsunderlag som varje år skickas ut till landets 18-åringar. Den som går vidare till mönstring, och antas till grundutbildning med värnplikt, har laglig rätt att söka vapenfri tjänst. Om man då genast ansöker om vapenfri tjänst, får man i regel okej direkt.
– Men i nuläget erbjuds inga utbildningsplatser för de här personerna, men man har rätt att söka vapenfritt. I praktiken hamnar man då i utbildningsreserven, säger Mattias Åhs, handläggare på Plikt- och prövningsverket.
Måste motivera
Den som däremot redan påbörjat sin grundutbildning och senare ångrar sig måste motivera varför. Dagen har gått igenom samtliga ansökningar om att göra vapenfri tjänst mellan 2020 och 2022. Det handlar om totalt 54 ansökningar, där sex personer argumenterar utifrån sin kristna tro.
”När jag blev kristen, ändrades min syn på människor på ett sätt som gör det omöjligt för mig att skada en annan människa. Jag har inte rätten att avsluta någons liv”, skriver en 20-åring.
”Enligt min kristna tro har jag inte rätten att avsiktligt döda eller skada en person”, skriver en annan person.
De flesta svar är kortfattade och knyts inte till några teologiska argument. En av de värnpliktiga argumenterar något längre, utifrån Jesu bergspredikan:
”Inom kristendomen ska man inte använda våld mot andra, samt vända andra kinden till om någon skulle såra dig. Vapen och våld löser inga problem. Min världsbild är pacifistisk, och det finns inget nyttigt våld.”
[ ”Frågan om att vägra vapen kommer att bli aktuell igen” ]
Väcker starka känslor
I övrigt är den vanligaste förklaringen bland dem som under de senaste två åren sökt om att få göra vapenfri tjänst att vapen går emot privatmoralen, och att skjutövningarna skapat ångest. Vissa verkar ha blivit överrumplade över sin egen reaktion.
”Obehaget att använda vapen växte sig allt starkare”, skriver en av de värnpliktiga.
”Fick extrem huvudvärk och yrsel”, skriver en annan.
”Jag dör hellre än att skjuta en människa. Detta är för stort för mig personligen”, skriver en tredje.
Lägre andel i dag
På 1960- och 70-talen var det vanligt att i synnerhet frikyrkliga ungdomar valde att göra vapenfri tjänst. Av 2 635 vapenfria ansökningar under åren 1960–1964 uppgav hela 93 procent att de ville slippa vapnen på grund av religiösa skäl.
Även om de senaste årens ansökningar är betydligt färre, 54, och ska tolkas med försiktighet, visar Dagens genomgång att bara 11 procent av fritextsvaren mellan 2020–2022 hänvisar till den kristna tron som skäl till att man inte vill bära vapen.
[ Gästkrönika: Var finns de kristna rösterna mot vapenvåldet? ]
Svår jämförelse
Om kristna ungdomar generellt sett har övergett den tidigare pacifistiska linjen inom frikyrkorna går dock inte att utläsa av den här genomgången. Den visar bara hur de som påbörjat sin vapenutbildning har argumenterat, men säger ingenting om dem som inte alls kallats till mönstring eller som genast ansökt om vapenfri tjänst när de blivit antagna till militärtjänst. Det ligger även i sakens natur att den som inte vill hantera vapen strävar efter att bli utsorterad redan i det tidiga gallringsskedet.
---
Fakta: Fler motiv att göra vapenfri
- ”Har blivit rånad, och att själv använda vapen ger mig ångest.”
- ”Jag vill minska våldet som finns i Sverige, inte bidra till att mer våld utövas.”
- ”Stämmer inte med min moral. Jag har en tjej jag inte vill oroa.”
- ”Döda en annan människa i en konfliktsituation är fullständigt uteslutet, det strider mot mitt samvete.”
- ”Första gången jag höll i en Ak5c kändes det fel. Jag har svikit mig själv och mina basala principer till hur jag vill vara som människa. Det kan vara självklart för många att man ska lära sig döda som soldat, men det var inte självklart för mig.”
---
