För första gången arrangerade Vineyardrörelsen i Norden i år nationella konferenser i de olika länderna, istället för en enda gemensam.
– Vi är redan taggade på att göra nästa läger nästa år! säger möteskoordinatorn Mats Joelsson.
Det är en trött men påtagligt entusiastisk Mats Joelsson, pastor i Vineyard Jönköping, som under lördagseftermiddagen viker ihop och ställer undan det sista efter Vineyard Sveriges första helt egna sommarläger. En veckas möten och gemenskap på Nyhemsområdet utanför Mullsjö har just avslutats – denna gång, till skillnad från tidigare, nästan uteslutande på svenska.
– Det gör det sociala lättare, det blir lättare att engagera sig i olika former av betjänande, säger han till Dagen, och menar att ett Sverigeläger betyder mycket även för vi-känslan inom den svenska delen av rörelsen.
“Väldigt mycket tro och inspiration”
– Vi har ju ganska små församlingar i Sverige, så bara detta att få träffas och känna att vi är en del av något lite större ger väldigt mycket tro och inspiration för det fortsatta församlingsarbetet, säger han.
Sedan 1997 har den nordiska Vineyardrörelsen haft en gemensam konferens varje sommar på Nyhemsområdet, och i flera år har det diskuterats om man verkligen ska fortsätta med det. Argumentet emot har varit att det kan vara knepigt för många att ta sig till en gemensam konferens, trots att Nyhemsområdet ändå ligger hyfsat centralt mellan Nordens största befolkningscentra.
Förra året beslutade man sig så för att hålla nationella konferenser i stället, och nu har rörelsen hållit konferenser i tur och ordning i Norge, Finland, Danmark, samt Sverige. Av naturliga skäl blev det därför betydligt färre i år på Nyhemsområdet – men besökssiffran på knappt 400 människor uppfyllde i stort sett förhoppningarna, och räcker förmodligen för att konferensen ska gå runt ekonomiskt, säger Mats Joelsson, som hoppas på fler nästa gång.
Nyhemsområdet är ju ändå ganska stort, det kändes inte ödsligt?
– Vi var lite rädda för det, men så kändes det inte alls. säger Mats Joelsson.
Istället för att använda den stora Nyhemshallen, som rymmer 8-10 gånger så mycket folk, valde man att bara använda Stråkenhallen – en mindre samlingssal hopbyggd med områdets café, som brukar användas till utställningar och bokhandel under pingströrelsens stora årliga konferens på området. Därmed kunde man ha allting på samma ställe, förklarar Mats Joelsson.
– Stråkenhallen blev en väldigt, väldigt bra samlingsplats, för både möten och gemenskap, nattcafé och häng, det blev väldigt bra, säger han.
“Läger”, inte “konferens”
Inte heller använde man till exempel kök eller matsal, utan passade på att anordna grillkvällar istället, när man nu inte var fler än att det blev hanterligt. Dessutom har Vineyard som tradition att alla deltagare får vara med och jobba praktiskt med allt som ska skötas.
– Det är därför vi kallar det för “läger” och inte “konferens”. Här hjälps vi åt, säger Mats Joelsson.
Det enda som inte hölls på svenska i år var mötena med Jason Duncan, pastor i GCF Vineyard i Wilmore, Kentucky. Att just han bjudits in beror på att det var i just Wilmore som väckelsen på Asbury universitet bröt ut tidigare i år.
– Han berättade vad som hade hänt i Asbury, om hur Gud kommer till oss i perioder och i omgångar. Det skapar en längtan och en hunger efter Gud, säger Mats Joelsson, och berättar att detta också blev ett genomgående tema för Vineyards eget läger.
“Det är lägret i sig som är dragplåstret”
– Det fanns en enorm längtan efter att få möta Gud, vi hade mycket tid för betjäning. Det var glada människor och positiva tongångar med en jättehärlig atmosfär och en härlig gudsnärvaro. Det var jättemånga som fick möta Gud, det var bara positivt, säger Mats Joelsson.
Förra årets “dragplåster” på Vineyard Nordens läger var Mike Pilavachi, som senare skulle komma att anklagas för olika former av övergrepp i sin församling Soul Survivor i brittiska Watford under en lång rad år – något som då ännu inte kommit till allmän kännedom. Men det var inte skälet till att Vineyard Sverige i år inte satsat på några “kändisar”, med undantag för lovsångsprofilen Mattias Martinsson, förklarar Mats Joelssson.
– Min egen filosofi och tanke är att det behöver inte vara några dragplåster. Det är lägret i sig som är dragplåstret.
Om det blir ett svenskt eller ett nytt nordiskt läger 2024 återstår dock att se. Nu ska man utvärdera de olika lägren i de nordiska länderna, och sen får man se om man ska gå vidare med det eller återgå till att samlas gemensamt. Det kan rentav bli så att man varvar nationella läger med nordiska läger vartannat eller vart tredje år, säger Mats Joelsson, men inget är bestämt ännu. Men någon form av läger blir det: årets upplaga gav definitivt mersmak.
– Vi är redan taggade på att göra nästa läger nästa år! säger Mats Joelsson.
– Jag tar med mig framförallt en god gemenskap, Gudsnärvaron – jag har blivit berört vid så många tillfällen av lovsången, undervisningen, människors vittnesbörd om vad Gud har gjort i deras liv; barn, unga gamla, alla åldrar. Jag har fällt många tårar, säger han.
