Nyheter

Predikant pekas ut för att ligga bakom stormningar av ambassader

Shiamuslimsk predikant - har jämförts med gangsterboss.

När den svenska ambassaden i Iraks huvudstad Bagdad för andra gången på en månad stormades av en folkmassa som rasade mot koranbränningarna i Sverige, pekades samme shiamuslimske predikant som förra gången ut för att ha hetsat till den. Dagen tecknar ett porträtt av en man vars politiska ambitioner till stor del ligger bakom protesterna.

Muqtada al-Sadr är i irakisk politik vad man på engelska brukar kalla en ”loose cannon”, en fritt kringrullande kanonpjäs utan styrsel, som avlossar sina salvor åt än det ena, än det andra hållet. Han har jämförts med den fiktive maffiabossen Michael Corleone från filmen och boken ”Gudfadern”, en informell men mäktig ledare i den sönderfallna staten, som söndrar och härskar i gatans parlament.

Han föddes den 4 augusti 1974 i den heliga irakiska staden Najaf, som yngste son till den mäktige shiamuslimske predikanten och storayatollan Muhammad Sadiq al-Sadr. Denne lönnmördades 1999 – enligt uppgift av Saddam Husseins regim – och fick därmed status som martyr bland efterföljarna.

Ändå är det inte främst Muqtada al-Sadrs religiösa meriter som gett honom hans starka ställning i landet. Den kommer framför allt från den rörelse han leder – tidvis politisk rörelse, tidvis milis – som bland annat bekämpat både den amerikanskledda ockupationsmakten och IS.

Tillsammans med rörelsens välgörenhetsverksamhet i Sadr City, de fattiga shiamuslimska förorterna till Bagdad, har detta visserligen gett Muqtada al-Sadr stort stöd bland alla de irakier som tröttnat på 20 års kaos efter invasionen av landet, och som vänt sig till honom som den starke man som ska ”städa upp”.

Men trots det har han aldrig lyckats ta makten i landet. Eftersom Muqtada al-Sadr varit i öppen konflikt med Iran, finns bedömare som tror att det är Irans inflytande i Irak som håller honom tillbaka. Men han har också lyckats skaffa sig ovänner i alla läger, även bland sina egna – shiamuslimerna, som han inte dragit sig för att ge sig på när det passat honom – och han har egentligen bara gatuprotester och gräsrötter att luta sig emot.

Därför kommer det mycket lägligt för Muqtada al-Sadr när han nu får skäl att piska upp en folkstorm mot något som upprör alla muslimer, dessutom lämpligt nog i ett litet land långt borta utan politiskt, ekonomiskt eller militärt inflytande. Att framstå som islams store försvarare ger honom status bland vanligt folk och gör honom svårare att angripa för sådana som hans politiske ärkefiende Nouri al-Maliki, och även om det är en klen tröst för svenska diplomater, ska vandaliseringen av den svenska ambassaden sannolikt ses i ljuset av detta.


Fler artiklar för dig