Allt fler överlevande och anhöriga från Estoniakatastrofen kräver nu att hela fartyget ska bärgas. Samtidigt finns en hel del skepsis kring om de nya dykningarna vid vraket denna vecka verkligen kommer att ge några nya svar.
– Det jäser i leden hos många. Det finns något som ligger och pyser, säger Erik Gemheden, tidigare bibelskoleelev som överlevde katastrofen, till Dagen.
Han reste med färjan som 22-åring ombord på bil- och passagerarfärjan M/S Estonia, tillsammans med eleverna och lärarna vid Bibelskola Pingst i Jönköping, där han varit elev året innan. Nästan alla hans vänner från bibelskolan – och de båda huvudlärarna – omkom under förlisningen.
Traumat – både för Erik, de övriga 136 överlevande passagerarna, samt alla anhöriga – har inte blivit mindre av alla de frågetecken som uppstod efteråt kring vad som verkligen orsakade förlisningen (se faktaruta nedan). Många av dem lägger skulden för detta på de svenska myndigheterna, och hur de hanterade det hela.
Jämför med Ulven
– Den gamla utredningen stämmer inte. Den är full av felaktigheter, säger han, och drar i stället paralleller till hur man gjorde när den svenska ubåten Ulven förliste 1943.
– Jag tror att det enda sättet att få veta vad som hände är att ta upp fartyget och lägga det i torrdocka för att undersöka. Så gjorde man ju med Ulven, då fick man direkt se att det var en mina som hade sprängt den, säger Erik Gemheden.
[ Bibel-elevernas öde på Estonia ett trauma för hela pingströrelsen ]
Även bland många andra anhöriga växer nu kravet på att hela fartyget ska bärgas. Lennart Berglund, ordförande i Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga, SEA, är inte främmande för tanken att hela föreningen kan komma att begära detta.
– I vår förening är det ingen som är emot, säger han till Dagen.
Under onsdagen ska nya dykningar utföras vid vraket av Statens haverikommission, där man bland annat ska fotografera bildäcket, lyfta upp bogrampen ur vattnet, samt undersöka de dittills okända hål som avslöjades i en dokumentär för tre år sen. SEA har fått skicka med en representant för att övervaka att allt går rätt till. Om det går att bärga bogrampen, kommer SEA att kräva att deras internationella experter ska få undersöka den. Men därefter återstår bara bärgning, säger Lennart Berglund.
– Vi vill avvakta vad som händer [med de nya dykningarna]. Men i nästa steg finns det inget annat än att gå vidare med en bärgning. Då har vi tömt ut allt som går, säger han.
Dåliga magkänslor
Hålen i skrovet har satt fart på teorier om att fartyget till exempel kan ha sprängts, men detta säger den svenska haverikommissionen, redan innan undersökningarna har genomförts, att man inte tror på. Det är något som får många bland de anhöriga och överlevande att tvivla på om undersökningarna verkligen kommer att genomföras utan förutfattade meningar.
– Det väcker vissa obehag. Jag tänker på de gamla utredningarna och hur de sköttes. Man får dåliga magkänslor, säger Erik Gemheden.
Lennart Berglund är mer kritisk:
– Det är samma gamla mörkläggning som tidigare, säger han.
[ “Varför räddade Gud mig och inte de andra?” ]
---
Fakta: Estoniakatastrofen
- Den 28 september 1994, mitt i natten och under en storm, förliste passagerarfärjan M/S Estonia i Östersjön på väg från Tallinn till Stockholm.
- Minst 850 personer omkom, varav 500 från Sverige – däribland 13 av 18 elever samt två lärare vid Bibelskola Pingst i Jönköping.
- Någon sjöförklaring – som annars ska hållas vid förlisningar – ägde aldrig rum. I stället tillsattes en haverikommission, JAIC, av regeringarna i Sverige, Estland och Finland.
- Enligt JAIC orsakades haveriet av att den del av fartygets för, som fälls upp när fordon ska köra ombord och i land – bogvisiret – slagits upp av den kraftiga sjöhävningen. Fartygets konstruktion skulle ha gjort att bogvisiret slet upp bogrampen, den del som fälls ner så att fordonen har något att köra på, så att det blev öppet rakt in på bildäck.
- En rad experter har dock ifrågasatt slutsatsen, eftersom man menar att olycksförloppet inte stämmer med detta. Vid dykningar för en dokumentär 2020 kunde journalisten Henrik Evertsson dessutom dokumentera ett stort hål i sidan på skrovet, som ditintills varit okänt.
- Den svenska regeringen beslutade efter katastrofen att inte bärga vare sig fartyget eller de omkomna, utan utlysa gravfrid vid haveriplatsen, förbjuda dykningar där, samt täcka över vraket med betong. Övertäckningen stoppades efter kraftiga protester, men gravfriden råder ännu. Dokumentärfilmaren Henrik Evertsson dömdes i mars i år till 80 dagsböter för att ha brutit mot den.
---
