Som en av de yngsta någonsin har Martin Källstrand besökt alla världens 195 länder.
– Drivkraften är nyfikenheten, alla dagar i veckan. Det säger Martin Källstrand som efter 25 år nått målet att besöka alla länder i världen.
Det är ett projekt som heter duga när målet är att besöka vart och ett av världens samtliga 195 länder. Uppnår man målet redan vid 45 års ålder är man rent av nästan unik i världen. Och det är precis vad Martin Källstrand nu gjort, efter att nyligen ha fullbordat sitt reseprojekt med ett besök i Eritrea. Just nu är han på hemmaplan i Stockholm och över en kopp kaffe berättar han om sitt stora reseäventyr.
– Genom historien uppskattas det att ungefär 300 personer besökt alla länder, det kan jämföras med att det är cirka 650 personer som varit i rymden, säger Martin.
De allra flesta som når i mål med detta enorma projekt gör det när de är betydligt äldre. Martin hör faktiskt till de allra yngsta i världen att ta sig till alla länder, efter att ha ägnat all ledig tid under 25 år åt att sig runt jordgloben. Och det har krävt mycket disciplin.
– Varenda intjänad krona, varje semesterdag och kompdag, har jag lagt på det här projektet. Alltid har jag varit på väg någonstans, jag har knappt haft en nyårsafton eller midsommar i Sverige på ett decennium, säger Martin, utan att beklaga sig det minsta.
– Jag har aldrig ångrat resandet. Det har varit spännande och gett nya perspektiv. Och jag tror att alla som har en stor dröm är beredda att göra stora uppoffringar för att nå dit.
Vad har varit drivkraften?
– Nyfikenheten, alla dagar i veckan! Jag vill försöka förstå länderna, deras kultur, styrelseskick och politiska situation. Jag har studerat freds- och konfliktforskning på universitetet, och vill uppleva de platser jag läst om och sett på nyheterna.
Martin berättar att han alltid läser ett par böcker och ser några dokumentärer om ett lands historia i förväg, för att komma väl förberedd.
Martin Källstrand växte upp som missionärsbarn och fick tidigt uppleva olika kulturer och miljöer i vitt skilda delar av världen.
– Mamma och pappa var lärare på svenska utlandsskolor, och mina tidiga år levde jag i Kongo, Bangladesh och Ecuador. Växer man upp så blir man nog flexibel i vad man kallar hemma, och blir inte rädd för nya platser. Så det finns nog en förklaring där till hur projektet sen tog sin början.
Reste med Alf Svensson
Några länder har Martin också besökt i tjänsten, då han tidigare var tjänsteman inom Kristdemokraterna under flera år och arbetade nära ledande partiföreträdare.
– Dels var jag till Jordanien med Alf Svensson och besökte flyktingläger. Sedan var jag i Irak och Syrien med Lars Adaktusson. Innehållet i de resorna hade varit helt omöjligt utan deras kontaktnät och jag är väldigt tacksam över möjligheten att få resa dit med dem, säger han.
Erfarenheten av lång tid inom politiken ger också viktiga insikter, menar Martin.
– Man lär sig se världen med andra ögon, och se vad olika politiska system betyder. Skillnaden mellan Nord- och Sydkorea är så tydlig. Det är två länder med samma språk, kultur och historia, men de olika ideologierna har gett helt olika frukt.
På tal om Nordkorea. Hur kom du in där?
– Jag hittade en liten resebyrå på nätet som det funkat bra för en vän att resa med. Jag tog mig till Peking och där blev jag intervjuad av en man från Nordkoreas ambassad. Jag förklarade att jag gärna ville se deras land och passerade till slut hans nålsöga.
Sedan fick Martin tillbringa en vecka i landet, som han beskriver som ”den mest skruvade platsen på jorden”, och han har ju erfarenheter att jämföra med.
– De har förvandlat hela nationen till en sekt med extrem social kontroll, med fångläger för alla som inte kuvar sig. Alla detaljer är genomdränkta av statspropagandan, säger han och berättar att även i det buddistkloster och den kyrka som visas upp, ”för att ge sken av religionsfrihet”, talar man mer om landets ledare än om Buddha och Gud.
Det allra sista landet att pricka av på ”att göra-listan” var Eritrea, även det ett stängt och hårt kontrollerat land, som Martin nyligen lyckades ta sig in i. Till Eritrea tog han sig med hjälp av en specialiserad resebyrå, och lyckades få visum på plats.
– Eritrea påminner mycket om Nordkorea. Där finns regler för allting, och särskilt för hur lokalbefolkningen och turister får röra sig. Det är viktigt i den här sortens länder att förstå hur extremt förtrycka människor är och att det regeringarna säger inte alltid stämmer.
Religiösa minoriteters utsatthet är också något som blivit påtagligt för Martin under resorna.
– Jag har slagits av hur omfattande det religiösa förtrycket är i många länder, hur det är institutionaliserat och mer eller mindre uppmuntras av landets ledare. Man försöker på alla sätt kväsa det som inte är landets mainstream-religion.
När har du blivit riktigt rädd?
– Det har varit en del hotfulla situationer, där man själv inte har kontrollen över vad som händer. I Damaskus 2016 landade en granat 20 meter från vår bil och det smällde i plåten. Man är inte kaxig när det skiljer centimeter mellan liv död.
I Centralafrikanska republiken utsattes Martin för ”kanske ett kidnappningsförsök, eller ett utdraget rån”, av ett väpnat gäng. Efter att ha lämnat ifrån sig alla pengar släpptes till slut Martin och hans sällskap.
– Då var jag väldigt orolig, de hotade med tortyr och i det landet är ett liv inte värt någonting.
Självklart har Martin också fått se mycket av världens fattigdom och orättvisor, som alldeles nyligen vid ett besök i Istanbul. Där finns nu många flyktingar från Syrien, och han fick se barn som rotade i en container.
– De borstade bort skräp från matrester som en restaurang släppt. Det är den typen av utsatthet som gör att man fylls av vrede, och som vi inte ska acceptera. Så ofta beror det mänskliga lidandet på ett inkompetent och korrupt ledarskap, säger Martin med tydlig upprördhet.
– Det är viktigt att inte bli avtrubbad, man ska bli berörd av allt mänskligt lidande.
I en tid av klimatoro och då det talas om “flygskam” är frågan om hur han ser på sitt eget flygande naturlig. Martin menar att det inte är någon lösning att sluta flyga, utan att satsa på teknikutveckling, precis som vi gör med vägtrafiken.
- Skulle flygen sluta flyga kommer dessutom många fattiga länder sjunka än djupare i fattigdom och länder som är beroende av turism helt förlora sina viktigaste inkomster och arbetstillfällen, säger Martin.
Starka intryck
Under många år av resor har det blivit en rad oförglömliga intryck från möten med människor som sticker ut från mängden. Bland många exempel lyfter Martin fram en munk i Syrien, som tagits av Islamiska staten.
– Han hade suttit inlåst i en silo i 14 månader och blivit utsatt för våld och övergrepp, troligtvis för att han var kristen. Sedan hade han lyckats bli fri i en utväxling. Att höra hans story, och hur han trots allt han varit utsatt för inte ropade på hämnd, det var fantastisk.
En annan stark upplevelse gjorde Martin i en kyrka i Irak, också det under tiden då IS försökte lägga under sig stora delar av Mellanöstern.
– Jag fick se en kristen milis som försvarade sitt område mot IS. De kom in i den förstörda kyrkan och plockade ihop bitar av en förstörd Jesus-staty och stod vördnadsfullt inför den. Det var omöjligt att inte bli berörd av det.
En handfull av världens länder har blivit riktiga favoritplatser. Martin nämner Colombia, Brasilien, Israel, Libanon, Filippinerna, Palau, och så Ukraina som han besökt många gånger och berörts mycket av.
– Jag har många kompisar där och invasionen blev ett personligt trauma. Jag var i Kiev en vecka i januari för att hjälpa till det lilla jag kunde och fick uppleva flyglarmen flera gånger om dagen, då man fick ta sig till skyddsrummen i tunnelbanan. Det ger en annan förståelse för livet under ett krig.
Nya mål
Martin skriver nu på en bok om sina upplevelser i världens alla länder. Skrivandet blir också en del av resan, som en bearbetning av projektet, menar han.
– Jag vill dela med mig av alla erfarenheter på ett lättsmält sätt, hoppas folk kommer att gilla boken!
Sedan finns förstås nya mål att sikta mot.
– Jag vill gärna besöka alla världens huvudstäder, det är tolv kvar, och alla delstater i USA innan jag fyller 50 år. Det är bara sju kvar, säger världsresenären med ett leende.
