– Jag tänkte att jag skulle säga en sak till, för att jag vet att jag annars kommer att få frågan om hur jag hänger samman med [kristna sexologen och terapeuten] Hanna Möllås, började artisten och körledaren Martina Möllås sitt första framträdande på Hönökonferensen på tisdagen.
– Vi är svägerskor. Vi är gifta med samma – eller ... fortsatte hon, men resten dränktes i konferensens största skratt.
Men det blev snabbt mer allvar när Martina Möllås sedan presenterade och sjöng sin låt Ännu en dag, en sång som starkt knöt an till kvällsmötets tema “Jesus – smärtornas man”.
– Den handlar om att leva i tacksamhet och tillit till Gud, fastän det kanske inte alltid är så att livet går i medvind, förklarade hon, och berättade om hur hon skrivit sången till en väninna som drabbats av en elakartad tumör strax innan hon skulle föda barn. Väninnan blev botad, men när hon några år senare sökte behandling för diskbråck, upptäcktes en ny, obotlig form av cancer – för vilken hon nu får framgångsrik behandling i ett nytt forskningsprojekt.
“Fantastiskt med kör”
– Hon har haft en sådan tillit, en sådan tacksamhet för varje dag, att hon till och med har sagt att “det känns som att jag fick diskbråck från Gud, för det var så de upptäckte den andra tumören”, berättade Martina Möllås, innan hon sjöng:
Det är av nåd som jag lever och finns till
Mycket givet men inget är självklart
Jag vet inte vad som väntar imorgon
Men i dag, just nu, njuter jag livet
Lever i löftet om att Du går före mig
Går bakom mig, omfamnar mig, Du leder mig
[ Andreas Häger: Har vi kristna beröringsskräck gentemot samhället? ]
Det var ett livsöde och en sång som grep tag i besökarna – och som fick en extra skjuts av konferenskören som backade upp henne. Kören både stöttar artisterna och leder sången i mötena under konferensen, något Martina Möllås var särskilt glad över.
– Det är fantastiskt! Det är jättekul med en kör som leder musiken, eftersom jag själv är körledare och till viss del skriver körarrangemang, berättade hon för Dagen efteråt.
Körerna var en stor folkrörelse, särskilt under 80- och 90-talen, och även om många lagt ned, lever många andra kvar framförallt inom Equmeniakyrkan, som anordnar Hönökonferensen.
– Numera är det ju mer lovsång. Men det är klart, allting har ju sin tid, funderar Martina Möllås.
