Anders Arborelius är romersk-katolsk kardinal och biskop i Stockholms katolska stift. Hans finaste sommarminne är från klostertiden i Skåne.
”Ibland är det de små och anspråkslösa och till synes obetydliga minnena som ristar sig in i medvetandet”, skriver kardinalen.
Anders Arborelius beskriver en midsommar i Skåne då landskapet ”var som vackrast” i hans gamla kloster i Tågarpstrakten.
”När laudes, morgonbönen, skulle sjungas i kapellet stod fönstret öppet utåt den prunkande trädgården. Under hela morgonbönen inne i kapellet deltog fåglarna glatt och högljutt i lovsången”, skriver han i ett mejl till Dagen.
”Ibland verkade de vilja överrösta brödernas lite mer tystlåtna sång.”
Men när morgonbönen var över dämpade även fåglarna sin lovsång.
”Jag kunde ana något av den kosmiska liturgin där hela skapelsen lovsjunger sin Skapare. Samtidigt fick jag en aldrig så liten glimt av den himmelska liturgin, där Gud en gång ska bli allt i alla. I det lilla och föga iögonfallande kan vi stundom få en aning om det största och högsta i tillvaron”, skriver han.
[ Läs alla artiklar i serien Mitt sommarminne - kristna svenskar berättar ]
