De kallas ”gruppen som aldrig vill gå hem” – kvinnorna som träffas genom sin svenskkyrkliga församling och nu hjälper andra i sin tur.
– Jag trodde inte att man skulle kunna få så många nya vänner som äldre, säger Lena Wallin.
Det har gått två och ett halvt år sedan Lena Wallin, 68 år, hittade till gemenskapen i Västanfors Västervåla församling i Fagersta. Det skedde genom en Leva vidaregrupp.
– Jag fick ett brev hem när min man dött, och min arbetsgivare gav mig möjlighet att gå på träffarna, som var på dagtid, berättar hon för Dagen.
– Sedan dess har jag gått på kyrkluncher, fika och utflykter, och fått nya vänner. Jag brukar säga att det är tack vare Leva vidaregruppen som jag fått en så jättefin tid som pensionär.
[ Kristna aktörer fick 23 miljoner för att motverka ensamhet ]
Fått statliga medel för sitt arbete
Västanfors Västervåla församling hör till dem som sökt, och fått, statliga bidrag för att kunna prioritera sitt arbete bland ofrivilligt ensamma. Församlingen har till exempel satsat länge på just samtalsgrupper för den som mist en livskamrat.
För Lena Wallin blev samtalsgruppen också ett steg in i andra aktiviteter. Hon har också fått möjlighet att själv vara den som under perioder stöttat barnfamiljer med extra behov.
– Jag blev så glad när de frågade mig i kyrkan om jag kunde hjälpa till, för de vet ju hur viktiga barn är för mig, säger Lena, som arbetat både som familjedaghem och i förskola, och själv har både barn och barnbarn.
– Faktiskt trodde jag inte att mitt liv som pensionär skulle kunna bli så här bra ...