På Restad gård utanför Vänersborg finns Sveriges största asylboende. Hit åker Dagen för att träffa en grupp konvertiter från Iran. Alla har fått avslag på sina ansökningar, och är oroliga för vad som ska hända om de tvingas återvända till vad som i praktiken är en religiös, islamisk diktatur.
– Jag är en kristen och av det skälet är mitt liv i fara till 100 procent, både från statens sida och min familjs, säger Marzie Azizi, som i likhet med sin man Ranjbar Fekri inte ses som en genuin kristen.
VÄNERSBORG. Det är förmiddag och den stora lokalen i Aktivitetshuset på Restad gård utanför Vänersborg badar i ljus och rymd. På ena väggen blickar en blid på en färgglad Jesus ner, omgiven av änglar. I andra änden av rummet står ett krucifix på ett altare klätt i lysande röda textilier, framför ett fönster med kors i blå glasmosaik.
Här firar olika kyrkor gudstjänst, med Migrationsverkets goda minne, och frivilligorganisationer bjuder in till samtal och fika.
I dag är det både oro och förväntan i luften. Kristna asylsökande från Iran har tagit pingstkyrkan i Vänersborg till hjälp för att få träffa tidningen Dagen, i hopp om att deras öden ska få läsarna att reagera. Många av dem har varit i Sverige i drygt sju år, och fått avslag i två omgångar från Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen. Ändå har de inte gett upp hoppet om att få stanna.
– Migrationsverket vill att jag ska vara en ”perfekt” kristen som följer deras mall, säger Alirez Zarei, som tog sig namnet Elias när han blev kristen.
– Men det är inte vad Gud säger. Han är en far som reser oss upp när vi faller. För honom är det viktigare att vi är på rätt väg än att vi gör allting rätt helt tiden.
Stöttat i flera år
Elias är en av det 20-tal iranier som regelbundet tar sig till pingstkyrkans söndagsgudstjänster inne i Vänersborg, och som deltar i bibelundervisning.
I snart tio år har Pingstförsamlingen stöttat de boende på Restad gård, som med sina 900 platser är Sveriges största asylboende. Genom åren har man haft bland annat språkkafé, matlagningsträffar, och klädutdelning. Insatserna går hand i hand med vad församlingen ser som sitt missionsuppdrag: att bjuda in till tolkade gudstjänster och bibelstudier, undervisa, döpa och dela ut biblar.
– Det fantastiska är att de människor som inte får gå på gudstjänster eller bli kristna i sitt eget land, som i Iran eller Afghanistan, dem skickar Gud hit till Sverige, så att vi får hjälpa till med det, säger pastor Marianne Gustafsson.
– Det ger mycket glädje och inspiration. Men det är också en stor sorg, eftersom det är så många som inte får stanna.
I den nästintill dagliga kontakten med människorna på Restad gård uppstår känslor och relationer. Och ofta får församlingen hjälpa till med underlag och råd gentemot Migrationsverket och domstolarna, som nagelfar de asylsökandes alla omständigheter och argument.
[ Stor oro bland kristna konvertiter - riskerar att utvisas ]
”Tron är inte genuin”
De iranska konvertiterna har antingen mött kristendom i Sverige, i Iran eller i något annat europeiskt land. Men de som sökt skydd utifrån sin nya tro har fått samma besked från myndigheterna: deras kristna tro anses inte genuin, och utgör därför ingen grund för skydd.
Konvertiternas berättelser är vaga, står det i de avslag som Dagen tagit del av. De ”saknar djupare reflektioner”, ”brister i tillförlitlighet” och har inte gjort sannolikt att de blivit kristna ”på grund av en genuin religiös övertygelse”.
”Migrationsverket finner att det framstår som din koppling till kristendomen snarare handlar om ditt välbefinnande än att du har en genuin och religiös övertygelse”, är en formulering som återkommer när en asylsökande vittnat om att den nya tron skänkt frid och frihet.
Det här är något som skapar stark frustration hos dem som Dagen träffar.
– Migrationsverket tror inte på mig, och det är för att jag har så svårt att sätta ord på det som finns i mitt hjärta, säger Saeed Mohamdi, som är i Sverige med hustru och ett litet barn.
– Vi har många problem, och den enda gången vi får lite lugn, är när vi är tillsammans med de andra i kyrkan.
Liksom en del andra i gruppen är Saeed Mohamdi kurd och har tillhört religionen yarestan, som inte erkänns som en religiös minoritet i Iran och vars bekännare till exempel inte kan få vissa statliga arbeten eller ta del av högre utbildning.
– I vår gamla religion kände vi inte den gud vi bad till. Som kristna kan vi direkt få kontakt med Gud i vår bön, säger han.
Bön ledde till helande
Flera av konvertiterna berättar att de upplevt mirakel kopplade till bön. Kave Moradi Baniarani anser sig ha blivit fri från ett nästan tio år långt narkotikamissbruk med Guds hjälp.
– Det var som att en gnista tändes inne i mig när jag blev kristen. Nu är jag frisk, och har Gud i mitt liv. Det har jag kvar, trots alla avslag, säger han.
Pegah Foroughasharagi blev kristen genom sin make, som fick vara med om att en kollegas cancersjuka dotter blev frisk efter bön.
– Jag såg hur min man förändrades när han blev kristen, men tvivlade först. Sen inträffade flera mirakulösa saker i mitt eget liv, och jag började tro, säger hon.
Migrationsverket tvivlar. Pegah Foroughasharagi bedöms inte ”ha kunnat redogöra för den tankeprocess som lett fram till hennes avståndstagande från islam”, och ”den inre andliga resa som detta avståndstagande borde ha inneburit för henne”.
Ändå är det vanligt att konvertiterna beskriver sin kristna tro genom hur den påverkat livet, snarare än med teologiska argument.
– Det sätt som de kristna bemötte oss efter vårt första avslag, med tårar, kramar och bön, förändrade mig. Det var som att gå in i en annan värld, och jag tänkte: om sanningen finns, så finns den här, säger Benroz Babai, som är i Sverige med hustru och två barn.
[ Debatt: Väst måste förstå vad som driver iraniernas törst efter regimskifte ]
Tillvaron på paus
Under samtalet på Restad gård är det slammer och prat i rummet. Flera små barn springer runt, en tonåring kommer hem från skolan, fika dukas fram och ställs undan. Men för de vuxna är tillvaron satt på paus, i väntan på nästa beslut, och nästa.
Vad som väntar ”genuina” kristna konvertiter i Iran är både Migrationsverket och gruppen i Restad gård fullt medvetna om: risken för att gripas och förhöras är stor, och utsikterna till att utöva sin nya tro obefintliga.
Ali Nekonaam, som lärde känna kristendomen genom sin flickvän i Iran, vet vad fängelse vill säga. Efter flera år i Sverige på 2010-talet återvände han till Iran, där han greps och satt fängslad i närmare två år.
– Det berodde delvis på att jag lade ut bilden på mitt dop i Sverige på sociala medier, säger han och berättar hur han efter att flera år som gömd i Iran tog sig tillbaka till Sverige, under stora umbäranden.
Flera av de unga paren på Restad gård fann varandra mot sina familjers uttryckliga vilja, och hotades till livet av släkten innan de flydde från Iran. Så är fallet för Morad Omidi och hans flickvän, som vill vara anonym.
Vad har du funnit genom kristendomen?
– En personlig gud, säger Morad Omidi.
– I mitt land är Gud någon som vi ska söka någonstans högt ovanför oss. Här har jag funnit Gud i bönen, och i relationen mellan människor, på jorden.
---
Fakta: Kristna i Iran
- Antalet kristna i Iran uppskattas till 800 000, av 82 miljoner invånare. Men siffrorna är osäkra. Även om vissa historiska kyrkor tillåts verka i landet, är det förbjudet att lämna islam och bli kristen.
- Iran kommer på åttonde plats på Open Doors lista över de länder där de kristna är mest utsatta, World Watch List.
- Omkring 17 kristna sitter just nu i fängelse i Iran för sin tros skull, enligt organisationen Article 18, som bevakar kristnas situation i Iran. De anklagas för “brott mot landets säkerhet”, “propaganda mot staten” , “främjat av sionistisk kristendom” eller “medlemskap i en illegal grupp”, alltså en huskyrka.
- Förra året nästintill fördubblades antalet kristna som greps och/eller häktades i Iran för sin tros skull, och gick från 93 under 2021 till 195.
---
[ Som barn fick hon lära sig att slöjan ”skyddade henne från mäns ögon” ]
