Sluta gräva! manar arkeologer i Israel. Bibliska och andra fornfynd är kanske landets största naturtillgång – men forskarna har redan mer än de kan hantera.
JERUSALEM. Var än man sätter en spade i marken i Heliga landet får man upp skärvor, fragment och kanske ännu större arkeologiska fynd. Och den som gräver tillräckligt djupt har goda chanser att hitta något från biblisk tid.
Israel ligger långt framme när det gäller arkeologisk forskning – och arkeologi var länge något av en nationalsport när många israeler gav sig ut på utflykt med hacka och spade i packningen.
Fortfarande är arkeologisk utgrävning obligatorisk före varje vägbygge och andra större byggnadsprojekt.
Fått för stora proportioner
Men nu varnar forskare för att grävandet tagit sig ohanterliga proportioner. Dels för att man redan har hundratusentals fynd som man inte hunnit vetenskapligt granska och analysera. Dels för att varje ny utgrävning förstör fyndplatsen genom att man avlägsnar de arkeologiska föremålen.
– Arkeologi är destruktivt. Jag förespråkar ett extremt synsätt och säger att vi ska sluta gräva i morgon bitti, säger Erez Ben-Yosef, professor i arkeologi vid Tel Aviv universitet.
Han uttalade sig på den årliga arkeologiska kongressen som hölls i Jerusalem i april, rapporterar den israeliska tidningen Haaretz. Hans uppfattning var enligt tidningen allmänt spridd bland deltagarna, många av dem ledande forskare och representanter för den israeliska fornminnesmyndigheten IAA.
I IAA:s förråd ligger 1,3 miljoner arkeologiska föremål på hyllor som sträcker sig sammanlagt sex kilometer. ”Varje hylla innehåller fler föremål än vad som finns i flertalet större arkeologiska museer”, skriver Haaretz.
30 000 nya objekt varje år
Det rör sig om fynd från alla perioder. Förhistoriska, bibliska, bysantinska, osmanska. Flintyxor, lerkrukor, skärvor, glas- och metallföremål. Och varje år tillkommer mer än 30 000 nya objekt. Man hinner katalogisera, men långt ifrån allt är analyserat och publicerat, vilket är viktigt i vetenskapliga sammanhang.
– Om vi blev inlåsta här och fick mat inskjuten under dörren skulle vi kunna arbeta bara med det material som finns här fem år nonstop utan att komma ut, säger Michael Saban, chef för IAA:s förråd, till Haaretz.
Medan andra länder i Mellanöstern är välsignade med stora oljetillgångar är arkeologiska fynd den kanske enda ”råvaran” i Israel. Åtminstone tills stora gasfyndigheter häromåret upptäcktes i havet utanför.
Det började på 1800-talet när stora expeditioner ryckte ut från Storbritannien, Frankrike och andra västländer. Målet var att med arkeologins hjälp ”bevisa” sanningen i de bibliska berättelserna.
I det nya Israel blev biblisk arkeologi omåttlig populärt, framstående forskare hyllades som hjältar – till exempel generalen/arkeologen Yigael Yadin som grävde ut ökenfästningen Masada – och folk i allmänhet blev passionerade hobbyarkeologer. Utländska volontärer kom för att delta i utgrävningar.
[ Unikt silvermyntfynd ger stöd till biblisk berättelse ]
Ideologiska förtecken
Vurmen för arkeologi hade också ideologiska och politiska förtecken – och har det än i dag – med syftet var att visa det judiska folkets koppling till Israels land, inte minst i Jerusalem. Samtidigt är många israeliska arkeologer starkt kritiska till detta ideologiskt motiverade grävande.
I dag är många arkeologer eniga om att det är hög tid att stoppa nya utgrävningar eller åtminstone slå av på takten. Det historiska Israels land är av allt att döma det mest utgrävda området i världen, enligt Haaretz. Forskare säger att det finns utgrävningar från det brittiska mandatet, vilket upphörde 1948, som ännu inte är vetenskapligt publicerade.
– Vi måste finna en balans mellan den vetenskapliga och den romantiska sidan. Vi behöver inte gräva upp en kyrka till och en kyrka till och ytterligare en offentlig byggnad, säger Gideon Avni, chefsforskare på IAA.
[ Platsen där romarna förstörde judarnas tempel hittad ]
Aren Maeir, professor i arkeologi på Bar Ilan-universitetet, har de senaste 27 åren lett utgrävningar i Tel-es-Safi, de bibliska filistéernas Gat. Han säger till Haaretz att det finns personer som har grävt i decennier utan att publicera något.
– Mot den bakgrunden upphörde jag för två år sedan med alla utgrävningar i stor skala. Inga fler expeditioner med 120 personer, bara målinriktade projekt. Det är viktigt för alla att gräva ut vad de klarar att publicera under sin livstid, inte mer än det, säger han.
