På en liten ort drabbar chocken och sorgen hela bygden när en omtyckt invånare rycks bort mitt i livet. Så är fallet i småländska Stockaryd utanför Sävsjö, där en familjefar omkom i en bilolycka i måndags kväll.
– Det har tagit hårt på hela samhället, säger Franz Hagman, pastor i den frikyrka där mannens familj är aktiv.
Två män, båda i 55-årsåldern, omkom i en frontalkrock mellan en skåpbil och en lastbil, skriver Vetlandaposten. En av männen var medlem i Stockaryds frikyrkoförsamling, som sedan tisdagen hållit öppet för sörjande invånare. Sävsjö kommun aktiverade dessutom genast sin grupp för psykiskt och socialt omhändertagande, Posom.
”Med tanke på den djupt tragiska olyckan mellan Vrigstad och Svenarum i måndags kväll där en man från Stockaryd tragiskt förolyckades har vi också i dag Öppen Kyrka i Frikyrkan för ljuständning, bön och möjlighet till samtal”, skrev pastor Franz Hagman på Facebook på onsdagen.
Han berättar för Dagen att olyckan påverkat hela Stockaryd med omnejd, där det bor totalt cirka 1 500 personer.
– Så snart vi fick veta om olyckan på tisdagsmorgonen valde vi att öppna kyrkan, tända ljus och ge människor en möjlighet att prata, säger Franz Hagman, som låter påfallande tagen av hur starkt hela bygden sörjer en omtyckt människa.
– Han var en familjefar, med barn och barnbarn, och familjen är aktiv i församlingen. Som hantverkare var han dessutom känd och omtyckt i hela samhället.
Många sökte sig till kyrkan
Det märktes bland annat på att många människor sökte sig till kyrkan under tisdagen och onsdagen.
– Det tar hårt när något så tragiskt drabbar en människa som är mitt i livet, och som är så uppskattad och respekterad, säger Franz Hagman.
– För familj och anhöriga är detta oerhört chockartat. Det är annorlunda när det är en gammal människa som mister livet, kanske efter en längre tids sjukdom. Då har man fått en förberedelsetid rent mentalt.
Stockaryds frikyrka är dubbelansluten till Pingst och Alliansmissionen, och har cirka 180 medlemmar. Den ligger “mitt i byn”, som Franz Hagman uttrycker det, och hemsidan berättar om ett församlingsliv med både bönegrupper och mission.
I dessa dagar är kyrkan dock främst en plats för sorg, samtal och bön.
– En del som kommer hit vill bara sitta stilla för sig själva, andra vill ventilera och prata, säger Franz Hagman.
– Vi försöker trösta och framför allt lyssna. Samtalen landar ofta i att livet är skört. Det kan ta slut så snabbt, och vi har inga garantier om morgondagen. Det påminns vi alla om nu, på ett smärtsamt sätt.
