Forskare: Frikyrkan hade avgörande roll för muslimsk organisering i Sverige

När den första nationella muslimska organisationen bildades i Sverige skedde det med hjälp av frikyrkokrafter – och inte som antytts i den senaste tidens debatt, med draghjälp från Muslimska brödraskapet.

– Det var människor i frikyrkorna som uppmuntrade muslimer att organisera sig så att de kunde söka statsbidrag, säger professor Simon Sorgenfrei vid Södertörns högskola.

Simon Sorgenfrei forskar om muslimer i Sverige och har skrivit flera böcker i ämnet. Han kommer också inom kort med en ny artikel till Journal of Muslims in Europe tillsammans med statsvetaren Karin Borevi. I De kommer att vara annorlunda svenskar. Berättelser om Sveriges första muslimer (Norstedts) förra året beskriver Simon Sorgenfrei hur det såg ut när den första nationella muslimska organisationen bildades i Sverige. Att frikyrkan hade en så pass aktiv och viktig roll när denna den första paraplyorganisationen bildades förvånar många inom frikyrkan i dag, säger han.

Hur kom det sig att frikyrkorna tidigt fick denna roll gentemot muslimer i Sverige?

– Det har med Sveriges långa historia av statskyrklig dominans att göra. Under 1800-talet växer frikyrkorna och väckelserörelsernas inflytande och de driver aktivt på mot statskyrkan för större rättigheter i samhället för sina medlemmar, säger Simon Sorgenfrei.

Det var främst genom Sveriges Frikyrkoråds samarbetsnämnd som muslimerna fick inspiration till och också modeller för hur man skulle kunna organisera sig i Sverige. Samarbetsnämnden var en föregångare till dagens statliga myndighet SST, som numera fördelar statsbidrag till religiösa samfund och organisationer.

“Religionsfriheten skulle gälla alla”

De första statliga stöden till frikyrkorna kom på 1970-talet och det var Frikyrkorådets samarbetsnämnd som då fick i uppgift att ta sig an fördelningen. Stödet skulle vara ett sätt att utjämna skillnaderna mellan statskyrkan och frikyrkorna genom att ge ett slags ”kompensation” till frikyrkorna.

– Folk i frikyrkorna uppmuntrade muslimer att organisera sig, så att de också kunde få söka bidrag. Det är väldigt intressant att de gör det. Vår analys är att man inom frikyrkan såg positivt på att muslimer skulle få bidrag därför att detta också stärkte frikyrkornas roll gentemot staten. Man förstod att om man ville ha religionsfrihet för sig själv, måste denna frihet gälla för alla, säger Simon Sorgenfrei.

Alltså bidrog frikyrkorna med både kunskap och modeller för hur man skulle kunna organisera sig. Detta har lett till att muslimer i Sverige organiserade sig på ett helt annat sätt än i många andra länder, säger Simon Sorgenfrei.

– Det har fått stor betydelse när det gäller själva formen för hur man organiserade sig. Man talar om ”churchification” av islam.

Svenska modellen unik

Den svenska modellen för hur muslimer har organiserat sig är unik i världen, säger han. Däremot, menar han, fanns det inte någon koppling i Sverige till den islamistiska organisationen Muslimska brödraskapet under denna första period av organisering och närmande till de svenska bidragssystemen som skedde genom föreningen FIFS (Förenade Islamiska Församlingar i Sverige) – något man ibland har kunnat få intryck av i den livliga debatt som förts under senare tid runt Sameh Egyptsons färska avhandling, Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige.

– Jag ser inget stöd för att Muslimska brödraskapet har varit aktiva under denna period när jag går igenom arkiven. Däremot fanns det tidigt en relation till Saudiarabien och organisationen Muslim World League. När det gäller det senare var de som grundade den första muslimska organisationen i Sverige tydliga med att de inte ville ha stöd från Muslim World League.

I ett senare skede har det funnits organisationer och personer här i Sverige som uttrycker sympatier för Muslimska brödraskapet, säger Simon Sorgenfrei – men det var inte, vilket man på senare tid kan ha fått intryck av, samma personer som grundade FIFS som senare grundade Islamiska förbundet.

Blev en del av statsapparaten

Hur såg då frikyrkans folk på systemet med statliga bidrag? Simon Sorgenfrei menar att även om många var positivt inställda, fanns det också kritiska röster i frikyrkan.

– Man kan se på hela systemet med bidragen till frikyrkan som ett sätt att inkorporera frikyrkor och på sikt även muslimer i den svenska modellen. Bidragen var ett sätt att erkänna, men samtidigt ta kontroll över frikyrkorna. Tage Erlander utvecklade tanken om den starka staten. Alla skulle idealiskt få det de ville ha, men det var staten som skulle tillhandahålla det. Genom att även knyta frikyrkorna till modellen bidrog det delvis till en sekularisering av frikyrkan, för även den blev en del av statsapparaten.

– Staten har inlemmat även muslimer. Det var kanske inte ursprungligen så, men har blivit allt mer ett försök att styra vilken väg utvecklingen ska ta.

I länder som till exempel Frankrike har utvecklingen sett helt annorlunda ut, säger Simon Sorgenfrei: där “outsourcade” man länge de egna muslimernas islam på ursprungsländernas ambassader.

– Men efter Rushdie-affären förändrades det, och man har velat få en större kontroll. Först på 1990-talet har andra europeiska länder skapat liknande former för att organisera muslimer som de vi hade via frikyrkorådet på 1970-talet.

---

Fakta: Professor i religionsvetenskap

• Simon Sorgenfrei är professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola, med inriktning på islam och sufism.
• Han har skrivit flera böcker, bland annat ”De kommer att vara annorlunda svenskar. Berättelsen om Sveriges första muslimer” (Norstedts 2022) och “Näktergalen. Erik Johan Stagnelius” (Ellerströms 2023).

---