Saknaden efter Jan Blom har varit stor. Därför var också glädjen tydlig när han återvände till Livets ord för att fira gudstjänst med församlingen.
– Det är klart att det är väldigt härligt för alla att få se Janne, säger pastorskollegan Simon Ahlstrand.
UPPSALA. I början av december talade Jan Blom för första gången sedan motorcykelolyckan i augusti till församlingen. I den förinspelade videohälsningen lovade han att medlemmarna skulle få se honom på scenen igen. Och även om han befann sig nedanför scenen då han på söndagen mötte församlingen på riktigt var det ett stort – och efterlängtat – steg framåt.
Simon Ahlstrand berättar att det har varit tomt i pastorsteamet utan deras huvudpastor.
– Från början, när vi var väldigt osäkra på hur det gick, kände man nästan att det blev som ett växande svart hål. Det var så tungt att vi inte visste någonting. När vi sedan fick beskedet att han ändå lever var det någonting som lättade.
I torsdags återvände Jan Blom till Livets ords lokaler. Där mötte han kollegorna.
– Då satt vi och pratade och man känner ju att det fyller på så det är klart att teamet blir mer komplett, så är det absolut. Sedan gör vi en resa med Janne där vi inte riktigt vet var det här slutar än, säger Simon Ahlstrand.
Hur kändes det i morse när du vaknade och visste att Janne skulle vara med på gudstjänsten?
– Fantastiskt. Jag är lycklig att vi är här för vi har varit väldigt osäkra på när det här datumet skulle komma. Vi har gått med Janne och lyssnat: Är du där? Orkar du? Vi har inte velat pusha honom utan vi har velat gå i takt med honom och familjen, svarar Simon Ahlstrand som gläds över att resten av församlingen nu fick möjlighet att också träffa honom.
– De har inte gjort det på samma sätt förut så det är klart att det är väldigt härligt för alla att få se Janne.
Ganska normal gudstjänst
En av de andra pastorerna i församlingen, Rune Borgsö, säger efter gudstjänsten att det är svårt att analysera känslorna.
– Men det har ju varit ett speciellt halvår kan man säga och nu känns det lite som att det halvåret går över i någonting annat när Janne är tillbaka i kyrkan.
Rune Borgsö berättar att han inför gudstjänsten hade funderat på hur den skulle bli.
– Vi har haft några speciella möten genom vår historia och jag tänkte att det här kanske kunde bli ett av de historiska mötena som man kommer ihåg. Samtidigt undrade jag också hur det skulle fungera för Janne? Hur länge vill han tala? Och hur kan vi bygga upp resten av gudstjänsten?
Enligt Rune Borgsö blev det i slutändan en mer normal gudstjänst än han sett framför sig.
Men fortfarande historisk?
– Fortfarande historisk, absolut.
”Det kändes inte konstigt, bara fint”
Församlingsmedlemmen Margareta Davidsson är lite inne på samma spår. Hon säger att hon hade funderat på hur hon skulle reagera över att se Jan Blom i verkligheten. Efter gudstjänsten beskriver hon att det kändes normalt.
– Jag vet inte om man får använda det ordet. Men det kändes inte konstigt, bara fint. Sedan är det jättestarkt att han vågar berätta om alla de här känslorna som han har haft. Både att han vågar säga att han faktiskt var nära döden, men framför allt att han har varit jätteledsen. ”Kan jag bli pastor igen?, Kan jag det, kan jag det?” Alla de här mänskliga sakerna.
Ingvor Lundell fyller i:
– Och även ångest, rädsla. Att han vågade beskriva hela spektrumet. Det är så skönt att höra att en pastor också är en människa. För en trosförsamling tror jag det är jätteviktigt att våga vara ärlig. Att nu mår jag så här dåligt, men jag vet att Gud finns, jag vet att det bara är en passage. Det kommer ju mot en massa negativa saker undan för undan.
Niclas Kruse konstaterar att det finns en sorg i allt som har hänt. Samtidigt säger han också att det är fantastiskt att det har gått så bra med tanke på omständigheterna. Och han gläds över att ha fått möta Jan Blom i en gudstjänst igen.
– Det är ju helt fantastiskt efter allt som har varit.
[ Janne Blom: ”Jag måste leva helt för Gud, oavsett om mina ben funkar” ]
