Ja, det var förlamande kallt. Men jo, det var också häftigt. Och när det väl blir dags för konfirmation i sommar, lär dopet i isvaken i Falkträsk vara ett fint minne för tonåringarna Selina Holmberg och Gabriel Svanborg.
– Det var en chock, så otroligt kallt var det, säger Selina Holmberg, 15 år.
Bilderna från lördagen den 11 mars säger egentligen allt: långa blå skuggor över snön som täcker sjön, händer (med och utan vantar) som kramar hårt om ledstången, prästens hand mot huvuden som sticker upp över isen, dyngsura kläder – och sedan två nöjda ungdomar insvepta i filtar, framför strandkantens rad av spretiga björkar.
– Vi sjöng några psalmer först och Maria pratade lite, så att själva dopet skulle gå snabbt, berättar Selina för Dagen.
Maria, det är Maria Lund, präst i Skellefteå landsförsamling och inte den som spontant skulle föreslå ett isvaksdop. Hon berättar för Dagen att hon helt enkelt hade frågat de två ungdomarna, som ingår i församlingens konfirmandgrupp, om de hade några egna önskemål om sitt dop.
– Då frågade Gabriel om det gick att vara utomhus. ”Ja absolut” sa jag, ”men då får vi ju vänta till sommaren, haha, såklart! ” … ”Varför då?” frågade han ”Kan man inte döpas i en isvak” “…. Ja alltså rent teoretiskt …” Och så började det, förklarar hon för Dagen.
Ville skapa ett minne
Gabriel Svanborg, som brukar vinterbada med sin moster, ville döpas utomhus för att skapa ett minne.
– Jag ville liksom bara döpa mig i sjön. Det är inte ett så stort problem om det är kallt, säger han till Dagen.
Även om Gabriel hade vinterbadat tidigare, tog Maria Lund och hennes diakonkollega en vända med både familjen och med erfarna vinterbadare för att veta vad man ska tänka på.
Selina Holmberg hade inget emot idén.
– Det var som en kul grej, och kändes som att det skulle bli minnesvärt. Jag har väl aldrig heller haft problem med kyla i vatten, säger hon.
– Sen var det en chock i början, jag var extremt fokuserad och koncentrerad. Men det blev bättre efter ett par sekunder.
[ Församling anordnade dop i en isvak ]
Gabriel Svanborg, som snart fyller 15, visst vad han hade att vänta.
– Jag satte mig ner, och till en börjar andades jag ganska snabbt, för man får en chock. Så jag bad dom vänta tills jag fått ner andningen, kanske 40 sekunder, innan jag blev döpt, säger han.
– Det hela var lite speciellt men ganska skönt.
Ett 40-tal personer, inte minst familj och släktingar, hade samlats för att bevittna ned- och uppstigningen. Bortsett från någon skidåkare som Maria Lund såg stanna till på sin färd över isen.
Efteråt blev det en biltur till församlingssalen, där ungdomarna tog på sig dopklänningarna. Dopljusen tändes och dopfaddrar läste var sin bibeltext. Och sen – då blev det tårta!
