Dragkamperna vi ser nu i Rimbo och Uppsala har potentiell sprängkraft även på andra håll

Nyligen gick Missionskyrkan i Rimbo ur samfundet Equmeniakyrkan efter en uppslitande splittring i församlingen. Nu är en liknande schism kring grundläggande frågor om Bibeln, omvändelse, människosyn och demokrati aktuell i Uppsala baptistkyrka.

I Missionskyrkan i Rimbo, ett samhälle mellan Uppsala och Norrtälje, bestämde sig den lilla församlingen med över två tredjedelars majoritet för att lämna Equmeniakyrkan, och står i nuläget helt på egna ben.

Equmeniakyrkans ledning, och regionledaren Jenny Dobers, kämpade hårt för att de medlemmar i Rimboförsamlingen som inte gillade det nationella samfundet skulle lämna församlingen och starta något eget, eller gå till en annan kyrka, men hon lyckades inte få gehör för den tanken hos tillräckligt många.

I Uppsala baptistkyrka finns liknande spänningar kring Bibeln med mera. Här lanserar den regionala kyrkoledningen nu tankemodellen om en ”mjuk separation” mellan två grupper som inte är överens i församlingen, där tanken är att man helt enkelt ska gå skilda vägar.

Det finns likheter med en äktenskaplig skilsmässa, där man önskar göra det på ett så bra sätt som möjligt, och förhoppningsvis kan vara vänner även i framtiden, men där man inser att man inte kan leva tillsammans. Samtidigt har äktenskapet inget nationellt samfund över sig som snett uppifrån kommer med förslaget om ”mjuk separation”.

Många församlingar med rötter i det tidigare Svenska baptistsamfundet har stark tradition av självstyre, och det är därför inte okontroversiellt att det nu uttalas tydliga krav om att vara lojal med samfundets teologi och tradition. Annars är det bättre att lämna församlingen, är hälsningen.

Här handlar det också om kyrkosyn, och om hur församlingar och samfund ska relatera till varandra.

Är det de lokala församlingarna som är Kristi kropp och centrum i kristenheten, och som tillsammans samverkar kring en del saker i en frikyrkorörelse eller samfund? Eller är det en nationell Kyrka, med kyrkoledare och nationell kyrkokonferens, som har lokala församlingar, och som uppifrån ordinerar ledare och pastorer i dessa?

[ Rimbo Missionskyrka begär utträde ur Equmeniakyrkan efter infekterad strid ]

Baptiströrelsen har genom historien hört till den första fåran med starka lokala församlingar, medan exempelvis Metodistkyrkan har haft mer av en central biskopskyrka. Nu har båda samfunden, ihop med Svenska missionskyrkan, sedan drygt ett decennium förenats i Equmeniakyrkan.

När det spänner kring bibelsyn och laddade samtidsfrågor blir eventuella dragkamper inom församlingar och i förhållandet till samfundet tydligare.

Equmeniakyrkan är en frikyrkorörelse med många små landsbygdsförsamlingar och färre stora församlingar i städerna. Det gör att den typ av dragkamper vi nu ser i Rimbo och Uppsala har potentiell sprängkraft för samfundet även på andra håll. Det är enklare att få majoritet för sin linje i ett litet sammanhang än i ett stort.

Från samfundledningshåll råder säkert en rädsla för att förlora fler församlingar. I både Rimbo och Uppsala finns dessutom värdefulla kyrkobyggnader som rent ekonomiskt står på spel för alla de inblandade parterna.

[ Uppsala baptistkyrka splittrad i två - de som inte är lojala mot samfundet ombeds lämna ]