Statliga bidrag står för stora delar av kristna organisationers finansiering. I vissa fall handlar det om uppemot 90 procent. Frågan om hur beroende civilsamhällets aktörer ska vara av staten har aktualiseras i och med att regeringen drar ned på vissa delar av biståndet.
Det knorras rejält bland biståndsorganisationerna. Regeringen har övergett enprocentsmålet och nu riskerar världens fattiga att drabbas då finansieringen krymper. Det är budskapet i de debattartiklar som stått som spön i backen efter den nya regeringens tillträde.
Inte minst är upprördheten stor då bidrag kopplade till att bedriva information minskat kraftigt.
Även om den borgerliga regeringen försäkrat att de tänker satsa mer på civilsamhällets aktörer då de tänker reformera biståndet går det att konstatera att gensvaret hittills inte varit varmt.
Biståndsorganisationerna har så klart egna insamlingar för att bekosta sin verksamhet. Samtidigt bedriver de en stor del av sin verksamhet med hjälp av statligt stöd, det vill säga skattebetalarnas pengar.
Dagen har tittat närmare på några av de kristna aktörerna för att se hur stor del av deras verksamhet som kommer från privat respektive statligt håll.
---
Så stor del av finansieringen kommer från staten
- Diakonia, en biståndsorganisation med Svenska alliansmissionen och Equmeniakyrkan som huvudmän, har 87 procent av sin verksamhet finansierad av statliga medel.
- PMU, pingströrelsens biståndsorganisation, har 62 procents statligt stöd.
- Erikshjälpen får 27 procent av sina resurser från staten, enligt deras årsberättelse från 2021.
- För Act Svenska kyrkan är de statliga bidragen 30 procent för år 2022, men året innan låg det på ungefär 40 procent, vilket visar att statistiken kan förändras en hel del år från år.
---
Stor bredd
Johanna Olofsson jobbar med påverkansfrågor för Svenska missionsrådet (SMR), en paraplyorganisation som förmedlar Sidabidrag till ett 30-tal kristna organisationer. Hon konstaterar att vissa av dessa organisationer nästan helt är finansierade av statliga bidrag medan det för andra bara är en av flera stora inkomstkällor.
– Vi har hela bredden hos oss, både dem som vilar tungt på statliga medel och som nästan inte har någon insamling alls, till dem som har en otroligt stor insamling, säger hon.
När hon själv gjort beräkningar på de kristna aktörerna som SMR vidareförmedlar statligt stöd till biståndsarbete har hon kommit fram till att ungefär 60 procent av intäkterna kommer från privata håll och 40 procent från staten.
– Poängen med det var att ge en fingervisning om att det statliga bidraget bara är en mindre del, säger hon, där hennes uträkning senare användes i en debattartikel i Expressen.
Olika inkomstkällor
De som lyckas bäst med att bekosta sin verksamhet med egna medel är organisationer som Läkarmissionen och Erikshjälpen, de är duktiga på insamling och dessutom får de in pengar via Second hand-verksamhet.
Biståndsorganisationer som är kopplade till ett trossamfund har också en möjlighet att få in pengar den vägen, exempelvis via kollekten. Ett annat sätt att få in pengar på privat väg är via testamente eller från stiftelser, där Radiohjälpen och Postkodlotteriet kan bidra med stora summor pengar.
Svårast att få in pengar från privat håll har de mindre organisationerna, som Kristna fredsrörelsen, där över 90 procent av ekonomin kommer från statliga bidrag plus EU-bidrag.
Men oavsett storlek på organisationen så är statliga bidrag en viktig inkomstkälla för nästan samtliga kristna biståndsaktörer.
Varför är det så?
– Det enkla svaret är att det är så vi har byggt samhällskontraktet. Vi har en mycket stark tradition av att statliga medel kanaliseras till civilsamhället och att det sker med god dialog, säger Johanna Olofsson.
– Budskapet från regeringen har också varit att civilsamhället har en viktig roll i utvecklingsarbetet.
Nu tycker hon dock att det inte understryks när man tittar i den senaste budgeten och det finns flera frågetecken från civilsamhället där många frågar sig vad den nya regeringen verkligen vill.
– Vi tänker att civilsamhället har en otroligt viktig roll och är grundläggande för en välfungerande demokrati. Då behöver man också se till att civilsamhället får del av statliga medel, säger Johanna Olofsson.
– Sedan kan man så klart diskutera hur mycket det ska vara.
Finns det inte en risk att hamna i en beroendeställning till staten?
– Jo, det är klart. Men man får hela tiden ha målet framför sig, vad vill vi uppnå och hur gör vi det på bästa sätt. Om statliga medel krymper kan vi inte göra allt vi vill, eller så måste vi hitta finansiering från annat håll.
För vissa organisationer handlar det också om man ska klara av att överleva.
[ Debatt: Regeringens löftesbrott riskerar att tysta de mest utsattas röster ]
Extra boost
Johanna Olofsson är en av dem som försvarar enprocentsmålet, inte för att de statliga pengarna ska vara grunden för biståndsverksamheten utan snarare att det handlar om en extra boost i det hjälparbete som bedrivs.
Men just nu menar hon att det samhällskontrakt som byggts upp är på väg att rubbas, inte minst efter att regeringen övergett målet att en procent av BNI ska gå till bistånd.
– Det är definitivt något som är på väg att hända, det är en brytningspunkt där det här kontraktet är under omförhandling, säger hon.
– Vårt medskick är att civilsamhället är en demokratisk kraft som är oerhört viktig, att vi måste få sätta våra egna mål och prioriteringar och inte ses som utförare av några statliga åtaganden.
---
Fakta: Stat vs privat
- När Dagen tittat på hur pass stor del av den ekonomiska kakan som kommer från privata aktörer handlar det om insamlingar, kollekter, inkomster från Second hand och gåvor från olika stiftelser och aktörer som Radiohjälpen och Postkodlotteriet.
- Statliga bidrag är de som kommer från Sida, EU eller någon annan typ av finansiering från en statlig aktör.
---
[ Debatt: När ett system ska reformeras behöver saker ändras ]
