87 procent av Diakonias verksamhet bekostas av olika statliga bidrag. Enligt generalsekreterare Mattias Brunander är det en något för hög siffra, samtidigt menar han att Diakonia tack vare det statliga stödet har kunnat bedriva en långsiktigt hållbar verksamhet.
Statliga bidrag är en viktig inkomstkälla för kristna aktörer som bedriver biståndsverksamhet, vilket Dagen nyligen skrev om. En aktör som sticker ut är Diakonia. Hela 87 procent av verksamheten finansieras med hjälp av olika statliga bidrag.
Varför är det så?
– Det här är något som har vuxit fram över tid och bidraget som kommer från Sida har blivit något av ett kärnstöd. Vi har också varit framgångsrika med olika ambassadavtal, säger Mattias Brunander, tillförordnad generalsekreterare för Diakonia, till Dagen.
Han berättar att det här är ett strategiskt val av Diakonia och tack vare det statliga stödet har man kunnat bygga upp en långsiktigt hållbar verksamhet.
De har även en väl upparbetad relation med biståndsmyndigheten Sida, där man delar en samsyn i hur utvecklingsbistånd ska bedrivas.
Men 87 procent, är det rimligt?
– Jag tycker att 87 procent är lite för högt. Inte minst nu när regeringen har tagit bort enprocentsmålet finns det risker med det, då borde vi snarare ha flera ägg i korgen, säger Mattias Brunander.
Nya biståndspolitiken oroar
Samtidigt som Mattias Brunander önskar en större mångfald av intäkter menar han att pengar som samlas in på privat väg per automatik inte behöver vara bättre. Exempelvis förs det sällan några samtal alls med privata givare om biståndets kvalitet eller om viktiga prioriteringar.
– För oss har det därför varit strategiskt att ha stora avtal med staten där det har det funnits ett långsiktiga åtagande och där vi kunnat samarbeta med en kompetent aktör som Sida.
Därför oroar han sig för den borgerliga regeringens biståndspolitik där man övergett enprocentsmålet och aviserat en rad förändringar. Även om regeringen säger sig vilja värna civilsamhällets aktörer är Mattians Brunander inte så säker på att det kommer att bli så.
– Nu vill man ha treåriga ramar vilket ministern säger bygger stabilitet. Men det tycker inte vi.
Blir oförutsägbart
Snarare, menar han, har man skapat en otrygghet där det blir svårt att förutsäga vad som ska hända på sikt. Att ha kvar enprocentsmålet vore mycket stabilare och Mattias Brunander konstaterar att Diakonia riskerar att få en mer sårbar organisation då biståndet förändras.
– Det första året är det visserligen bara en marginell skillnad, säger han.
Men risken är att det blir ett sluttande plan med en stor osäkerhet om vad som kommer att hända på längre sikt.
Är det bra att civilsamhället är beroende av pengar från staten?
– Det beror på vilka krav staten ställer och vilken integritet mottagaren här. Det finns exempel på grodan som sakta kokas i vattnet, man börjar anpassa sig och sina värderingar till vad givaren tycker. Att vill du ha de här pengarna så måste du börja anpassa dig.
Att börja tumma på sina principer för pengarnas skull är dock början till slutet för vilken organisation som helst, menar Mattias Brunander.
[ Steven Crosson: Inser kyrkorna faran med bidragsberoendet? ]
Han motsätter sig samtidigt bilden att det måste vara staten som ställer upp krav när det gäller finansiering. Samma sak kan hända om pengarna kommer från privata aktörer.
Hur skulle ni klara er utan statligt stöd?
– Ja du, om det helt drogs in, säger Mattias Brunander och suckar tungt innan svaret kommer.
– Då blir det väldigt kraftiga nedskärningar förstås. Vi skulle behöva stänga ned verksamheten i en rad länder och lägga om hela vårt arbete.
---
Fakta: Diakonia
- Diakonia är en biståndsorganisation med de två samfunden Equmeniakyrkan och Svenska alliansmissionen som huvudmän.
- Diakonia har funnits sedan 1966 och arbetar i dag i ett 30-tal länder med flera hundra olika lokala partners.
- Diakonia har i dag ett så kallat ramavtal med Sida, vilket innebär att staten står för en stor del av organisationens finansiering.
---
[ Lars Trägårdh: "Civilsamhället bör fixa sina egna pengar" ]
