Det kan tyckas lite paradoxalt att vara samisk präst i den kyrka som nu erkänner sin historiska skuld i förtrycket av samer. Dagen har träffat Kim Rehnman och Erik-Oscar Oscarsson, som båda var med då Svenska kyrkan uttalade sin andra ursäkt till det samiska folket i Luleå domkyrka.
LULEÅ. – Det var biskopen som förlöste mig.
Så formulerar sig Erik-Oscar Oscarsson då han berättar att det var med hjälp av Härnösands tidigare biskop Karl-Johan Tyrberg som han började bejaka sin samiska identitet. Han säger att han tidigare var en assimilerad same som levde ett helsvenskt liv. Hans mamma pratade samiska med mormor när hon var barn.
– Men sedan blev det tyst, konstaterar Erik-Oscar Oscarsson.
Språket och kulturen försvann. Han förklarar att det handlade om skammen. Och att det är därför han först i vuxen ålder på egen hand måste ta tillbaka sin samiska identitet och de samiska kulturuttrycken. Först år 2017 började han exempelvis bära gapta, den samiska kolten som han även hade på sig i Luleå domkyrka när ärkebiskop Antje Jackelén å Svenska kyrkans vägnar bad det samiska folket om ursäkt.
Stor betydelse
Erik-Oscar Oscarsson är numera ordförande i Samiska rådet i Svenska kyrkan efter att tidigare ha jobbat som stiftsadjunkt i Härnösand. Numera är han pensionär, men fortfarande anlitad som präst.
Vad betyder den här ursäkten för dig?
– Väldigt mycket. Det är också viktigt att den görs här på våra egna marker, på samernas område, säger han.
Man pratar i de här sammanhangen om samisk andlighet, vad är det?
– Det handlar om förhållandet till naturen. Det är grunden för all samisk andlighet, hur vi förhåller oss till marken och hur vi tar hand om den.
Perspektivet krockar till viss del med hur kyrkor hanterar frågan, då kristendom ofta har utgått från ett jordbrukssamhälle, vilket också är en orsak till att samernas livsstil historiskt krockade med den svenska.
– Men för mig finns det ingen motsättning mellan det samiska och det kristna, säger Erik-Oscar Oscarsson.
Varför vill samerna vara kvar i Svenska kyrkan efter de övergrepp som det nu berättas om?
– Svenska kyrkan är stark bland samer över lag och det finns en vilja. Då är det bra att vi i kyrkan kan ta tag i den här frivilliga försoningsprocessen.
Som präst har Erik-Oscar Oscarsson en förhoppning om att det om tio år ska finnas ett levande samiskt liv i kyrkan, där samiska uttryck ska få finnas.
– Framför allt gäller det jojken, säger han.
– Jag skulle vilja kalla jojken för samernas ikonografi.
Brukar du själv jojka?
– Jag har haft jojk i kyrkan, men jag jojkar inte själv, för jag kan inte. Jag tillhör de samer som blev assimilerade, så det försvann. Men jag har haft jojkar på dop och begravningar, då är det inte ovanligt att det är någon som tillhör släkten som jojkar den döde.
[ Svenska kyrkan bad samerna om ursäkt på nytt ]
Splittrade folket
Även Kim Rehnman var med i Luleå domkyrka då ärkebiskopen framförde sin ursäkt till det samiska folket. Hon är präst verksam i Vännäs, och även hon beskriver sig som en assimilerad same som nu återuppväckt sin identitet.
– Kyrkans övergrepp mot samerna har fått konsekvenser för dagens samer som lever kvar, berättar hon.
Exempelvis gjordes det en uppdelning av olika samer, beroende på om de var renägare eller hade andra sysslor.
– Svenska kyrkan var med i processen att splittra upp det samiska folket, förklarar Kim Rehnman.
– Min familj var jakt- och fiskesamer och tillhörde dem som skulle bli assimilerade. När jag växte upp ville pappa aldrig prata om det här, för det kändes som en skam. Det gjorde att jag och min syster aldrig fick lära oss om det samiska.
Uppdelningen av samer har skapat konflikter som lever vidare än i dag, exempelvis kan de samer som assimilerats och inte lever ett traditionellt liv i en sameby anklagas för att vara fega som inte stod upp för sin egen kultur, för att ta ett exempel.
Kan du samiska i dag?
– Inte så bra, men jag lär mig, säger Kim Rehnman.
– Här har faktiskt kyrkan gjort en insats, för när jag läste till präst fick jag också läsa sydsamiska.
Det ser hon som ett konkret exempel på hur Svenska kyrkan är med och betalar för sin historiska skuld till det samiska folket.
Nu är hon alltså präst i den kyrka som själv erkänt att de begått historiska övergrepp mot hennes folk.
Det måste kännas ganska ambivalent?
– Både ock. För det finns samtidigt belägg på samer som var kristna redan under tidig medeltid, kristendom var inget som kom med reformationen.
Kim Rehnman säger att tvångskristnandet kom först i och med reformationen, där Svenska kyrkan har en historisk skuld att hantera då man ville utradera samiska andliga uttryck.
Och det är den kyrka du representerar?
– Ja, men jag menar att om man vill ha förändring måste man jobba inifrån. Jag kan som teolog och exeget jobba inom kyrkan och vara med och ändra förtrycket till upprättelse, säger Kim Rehnman.
– Jag hoppas också att kyrkan banar väg för staten, som ännu inte gjort en liknande ursäkt till samerna.
[ Renskötare föreslog att riva kyrkor i Stockholm ]
---
Fakta: Ságastallamat
- Svenska kyrkans försoningsprocess med samerna är en process som pågått under en längre tid och som mynnat ut i två offentliga ursäkter.
- De har uttalats i Uppsala domkyrka och nu senast även i Luleå domkyrka, det vill säga i Sápmi, samernas hemland.
- Samtidigt har konferensen Ságastallamat hållits, där samiska och svenskkyrkliga ledare träffats för att diskutera.
---
