Vid vissa år har man som deltagare i gudstjänsten vid riksmötets öppnande fått leta efter ett kristet budskap. Men ingen kan klaga på att det var för lite Jesus den här gången.
“Vi behöver knyta an till tillvarons yttersta grund, hur vi än väljer att benämna den.”
Så valde domprost Marika Markovits att formulera sig förra året, vid den traditionella gudstjänsten vid riksmötets öppnande. Året innan var det hennes företrädare på posten Hans Ulfvebrand som tillbakavisade alla sanningsmonopol, inklusive kristendomens.
Har du någonsin varit på en gudstjänst och hört något liknande budskap? Troligtvis inte. Men de här gudstjänsterna som med pompa och ståt markerar riksdagsårets öppnande har stundtals varit lite annorlunda. Känslan har varit att man vill vara så pass inkluderande mot dem som inte är troende att man nästan glömt bort Jesus längs vägen.
Men i år var det ingen tvekan om saken. Redan från första stund markerade domprosten Marika Markovits att i den här kyrkan öser vi ur den femtusenåriga judisk-kristna traditionen. Sedan läste hon ur Bibeln om vikten av att ha med sig kärlek i allt man gör, hämtat ur Första Korinthierbrevet.
Ärkebiskop Antje Jackelén var också rakt på sak. Formellt skulle hon hålla ett högtidstal, men det gick nog inte att beskriva det som något annat än en predikan, med berättelser hämtade från Jesus liv och en jämförelse att vi alla likt Elizabeth II är drottningar och kungar då vi är skapade till Guds avbild.
Bönerna, körsångerna, psalmen och predikan, det här året var det ingen tvekan om att det var en gudstjänst som man deltog i. Den riksdagsledamot som vill ha något annat har också ett alternativ, då Humanisterna har en parallell sekulär ceremoni för dem som inte vill gå till kyrkan. Genom årens lopp har jag hört en del politiker skämta att det är hos Humanisterna som man fått det mest religiösa budskapet, då de kritiskt undrat varför det inte talats mer om Gud och Jesus i kyrkan. Någon liknande kritik har jag inte sett den här gången.
[ Antje Jackelén till riksdagen: ”De som tjänar kommer att bli älskade” ]
