Dokument, tidningar, plåtbitar och en gammal handsmidd spik. Det var några av fynden som avslöjades när Storkyrkan i Stockholm på torsdagen lät öppna tre så kallade tidskapslar från 1742, 1903 och 1929.
Besökaren Urban Brådhe fick sig en glad överraskning. Hans far hade undertecknat ett av tidsdokumenten: en lång, handskriven redogörelse för 1929 års renovering.
Många förväntansfulla besökare hade tagit sig till Storkyrkan, som just nu snarare liknar en byggarbetsplats, för att vara med när de tre kopparskrinen skulle öppnas. Skrinen hade lagts dit i avsikt att hittas av kommande generationer, och upptäcktes när man tidigare i år tog bort plåten utanför den träkupol som pryder tornet.
“Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar,” citerade domprost Marika Markovits ur Psaltaren, när hon inför tidskapslarnas öppnande talade om hur människor i alla tider velat gestalta det heliga genom vackra byggnader.
– Det är fint att tänka att de här tidskapslarna hittades på en plats högt uppe, där fåglar som sparvar och svalor funnit sina bon, sa hon.
Minnesskrift över renoveringen
De förväntansfulla besökarna kunde sedan på en bildskärm i detalj följa hur Robert Edman, projektledare vid KFS Kyrkans Fastighetssamverkan, försiktigt lossade locket och plockade fram det som en gång gömts i lådorna.
Den första kapseln som öppnades var den äldsta, från 1742. Den innehöll ett enda objekt, inlindat i papper: en minnesskrift i snirklig skrivstil över det årets renovering, med namn på dem som varit inblandade i projektet.
“Åhr 1736 togs thet gamla höga tornet neder, alt intil tornmuren. Åhr 1742 blef thetta thornet fullbordat,” inleddes texten, enligt tidningen Mitti, som även filmade öppnandet.
I skrinet från 1903 låg bland annat en bit plåt och flera dagstidningar. I den senaste tidskapseln, från 1929, fanns flera tidningar, en handsmidd spik och en plåtbit, som troligen fallit ner från kyrkans tak. Dessutom låg här en handskriven, detaljerad redogörelse av renoveringen av kyrkans torn – undertecknad av kyrkorestauratör Simon Brådhe, den 30 december 1929.
Detta till stor glädje för Urban Brådhe, som tagit sig till Storkyrkan i hopp om att finna något vittnesmål från fadern Simon.
Fanns med på bild
– Han restaurerade många kyrkor i vårt land på den tiden och jag vet att han var med när Storkyrkans restaurerades 1929, sa Urban Brådhe till Dagen, och berättade att fadern fanns med på bild i den tidskapsel från 1934 som upptäcktes i en urna vid Storkyrkan tidigare i år.
– Jag var bara 15 år när pappa dog, men jag minns hur jag sprang med honom i alla dessa kyrkor han renoverade. Det känns verkligen som historiens vingslag.
Även Per Hansson och Anna-Maria Axelsdotter, medlemmar i kyrkorådet i Stockholms domkyrkoförsamling, var med vid torsdagens ceremoni.
– Det var spännande. Jag hade nog inte trott att de skulle kunna vänta med att öppna lådorna, sa Per Hansson, som var ung konfirmand när Storkyrkan renoverades senast.
Då, åren 1952-1953, togs all vit puts på pelarna och valvribborna inne i kyrkan bort, så att teglet kom i dagen.
Ny tidskapsel
När tidskapslarna inom kort löds ihop igen och läggs tillbaka i tornet, får de sällskap av en ny kopparlåda. Den kommer bland annat att innehålla foton och bilder av barn från Nicolaigårdens förskola och från Storkyrkoskolan. Liksom programblad från Stockholms domkyrkoförsamling, tidningar och bilder på det byggarbetslag som just nu arbetar med renoveringen, som väntas vara klar nästa år.
