Sveriges regering har inte velat erkänna det armeniska folkmordet 1915. Överenskommelsen med Turkiet om Natomedlemskapet gör ett sådant steg ännu mindre sannolikt. Det säger freds- och konfliktforskaren Vahagn Avedian.
I veckan kom beskedet att Turkiet gett grönt ljus åt Sveriges Natoansökan, sedan Sverige bland annat lovar att behandla turkiska önskemål om utlämning av terrormisstänkta personer “snabbt och grundligt”. Att avtalet oroar kurdiska och andra människorättsaktivister är befogat, menar Vahagn Avedian, som har en bakgrund vid Lunds universitet och har forskat på bland annat det armeniska folkmordet 1915.
– Ännu vet vi inte detaljerna, och regeringen har klargjort att man ska följa svensk lagstiftning och internationell rätt gällande liknande utvisningar. Men de facto har man gett efter för krav från en utpräglat auktoritär stat, som befinner sig långt nere på de flesta index som mäter demokrati, pressfrihet och mänskliga rättigheter.
Bråk med Tyskland
I det här läget, menar Vahagn Avedian, är sannolikheten ännu mindre än tidigare för att Sveriges regering skulle ta det steg riksdagen uppmanade till 2010 – att erkänna morden på olika minoriteter i Osmanska riket 1915 och 1916 som ett folkmord.
– Däremot skulle man kunna göra som Frankrike och USA, och göra ett erkännande när man väl är inne i Nato. Då har man kanske råd att tala högre om det här, säger Vahagn Avedian.
Turkiet värjer sig mot att beskriva massakrerna 1915 som ett folkmord, och har inte dragit sig för att låta frågan påverka sin utrikespolitik. Det visade sig inte minst när Tysklands parlament, Bundestag, erkände folkmordet våren 2016.
Då varnade president Tayyip Erdogan för att beslutet skulle skada de bilaterala relationerna. Det fanns också en rädsla för att tvisten skulle äventyra Turkiets avtal med EU om att ta emot flyktingar från Syrien. När dåvarande förbundskansler Angela Merkels regering försäkrade Ankara om att den inte var bunden av parlamentets ställningstagande, beskrevs det i tyska medier som en politisk eftergift.
[ USA redo att erkänna det armeniska folkmordet ]
Massarresteringar och uppsägningar
En världsledare som stuckit ut hakan i frågan är USA:s president Joe Biden. För ett år sedan kallade han för första gången händelserna 1915 för “folkmord” – ett uttalande han upprepade i våras. Ändå har inte Tayyip Erdogan gått längre än till att läxa upp Joe Biden om Ankaras syn på historien: att massakern inte var planerad, utan en följd av krigshandlingar under första världskriget, och att antalet offer inte var närmare 1,5 miljoner utan snarare 300 000.
– Turkiet tar ställning snabbt till alla uttalanden om folkmordet. Men det är övergående. Turkiet har inte råd att bryta kontakten med länder som USA, Tyskland eller Frankrike, säger Vahagn Avedian.
[ Minnesmärke över Seyfo invigt i Norrköping ]
Som forskare har han studerat hur Turkiet hanterat minnet av folkmordet, vilket han menar påverkat landets syn på sina “inre fiender” och beredskapen att stämpla dissidenter av olika slag som hot mot “faderlandet”.
– När regimen inledde sina massarresteringar och uppsägningar av personer som sades vara gulenister, hade retoriken drag av hur man talade om sina fiender under folkmordet, säger Vahagn Avedian.
Massgripandena 2016 riktade sig mot tiotusentals turkar som utpekades som medlemmar av exilpredikanten Fethullah Gülens nätverk.
