Att Sverige förser Ukraina med vapen är fel väg att gå, menar Lotta Sjöström Becker på Kristna fredsrörelsen.
– Vapen bidrar inte till en fredlig lösning av konflikten. Sverige borde lyssna mer till fredsforskarna, anser hon.
Sverige skickar 5 000 pansarskott, 5 000 hjälmar, 5 000 kroppsskydd och 135 000 fältransoner mat till Ukraina i det pågående kriget mot Ryssland. Det meddelade statsminister Magdalena Andersson på söndagen.
Beskedet ogillas av Lotta Sjöström Becker och Kristna fredsrörelsen. I stället för vapenskrammel borde Europa och EU hantera situationen med “stor försiktighet”.
– I en situation där FN:s roll är starkt reducerad är det ännu viktigare att EU steppar upp och visar var skåpet ska stå, säger hon.
Litet land med viktig roll
Sverige är ett litet land, men kan spela en viktig roll i det internationella spel som pågår kring säkerheten och maktbalansen i Europa, anser hon.
– Putins och Rysslands folkrättsliga övergrepp innebär att många länder exporterar vapen till Ukraina. I ett läge där Putin hotar med att använda kärnvapen är det extra viktigt att Europa och EU står enigt och inte ser vapen och våld som lösningen på konflikten.
Eftersom Sverige inte är medlem i Nato har Sverige en unik position som innebär möjligheter att nyansera de hätska stämningar som piskas upp i en konfliktsituation, enligt Lotta Sjöström Becker.
Men Sveriges bidrag till Ukrainas krigföring är väl synnerligen begränsat?
– Ja, men Sveriges hållning har ett högt symbolvärde. Det är första gången sedan 1939 som Sverige öppet exporterar vapen till en krigförande part.
Hon talar om att vikten av att stötta civilsamhällets icke-våldsaktioner och demokratiska rörelser i Ryssland och Ukraina, och menar att ett sådant långsiktigt arbete ger bättre och mer hållbar effekt än vapen.
– De diplomatiska insatserna är superviktiga i den uppkomna situationen. Diplomati är ett sätt att söka fredliga lösningar på svåra problem. Någon quick-fix med snabba resultat finns inte i konflikter som den mellan Ryssland och Ukraina, konstaterar hon och lyfter fram den kristna pacifismen som en lösning.
Stöder Kristna fredsrörelsen i Sverige några sådana aktioner?
– Kristna fredsrörelsen i Sverige har inga egna projekt eller program varken i Ukraina eller Ryssland. Men genom den internationella rörelse vi är en del av stöder vi vapenvägrare i Ukraina genom ett FN-program som sköts från Genève.
[ Kristna oense om svensk militär på Gotland ]
Inom kristenheten finns militanta strömningar som tycks bygga mer på konfrontation än dialog. Hur ser du på det?
– Kristna fredsrörelsen bildades som en reaktion på den lite mer militanta kristendom som växte fram efter första världskriget. Vi kämpar för icke-våldsliga alternativ och strävar alltid efter fred och försoning.
– Med det sagt är det förstås också viktigt att stå upp och påvisa orättvisor, säger hon och uppmuntrar till en mer noggrann analys av det säkerhetspolitiska läget och av de maktstrukturer i det ryska samhället som gjort det möjligt för Putin att gå till angrepp mot Ukraina.
Så Sverige borde säga nej till att skicka vapen till Ukraina?
– Ja, av principiella skäl. Sverige borde vara en fredsröst i stället för att titta på hur andra länder gör. Men det är ett pressat läge där snabba beslut behöver fattas. Dessutom är det val i höst i Sverige, vilket säkert också kan påverka hur regeringen ställer sig i vapenfrågan.
Vad borde regeringen göra i stället?
– Varför inte titta lite mer på freds- och ickevåldsforskning och se vad den säger om hur vi bäst hanterar konflikter? Och samtidigt stödja civilsamhället både i Ukraina och Ryssland. Det finns demokratiska krafter, inte minst inom civilsamhället där kyrkorna är en mycket viktig del inte minst som en fredsröst.
Så ett svenskt medlemskap i Nato är fel väg att gå?
– Nato är en militärallians som kommer med vapenmakt och det löser inte konflikter. Hittills har ju den svenska regeringen varit tydlig med sitt nej till medlemskap i Nato. Det hoppas jag de håller fast vid. Att gå med i Nato bidrar inte till att förbättra den gemensamma säkerheten i Europa.
