En av Dagens tidigare chefredaktörer har lämnat jordelivet. Olof Djurfeldt, som under många år officiellt betraktades som pingströrelsens chefsideolog, somnade in på lördagsmorgonen den 22 januari efter en tids sjukdom.
Uppväxten var marinerad i fromhet och allvar. Olof Djurfeldt föddes den 13 maj 1931 i Madesjö socken i Kalmar län som nummer två i raden av fem syskon i en pingstpastorsfamilj. Efter ett tag gick flytten vidare till flera olika platser och som tonåring kom han till Falköping i Västergötland.
Den unge Olof omfamnade tidigt Jesustron som präglade barndomshemmet. Nio år gammal döptes han och tidigt drevs Olof av en längtan att leva sitt liv för Gud. I 16–17-årsåldern längtade han efter Andens dop och en natt i slutet av maj 1948 upplevde han Andens vidrörande. 17 år gammal fick han tungotalet som gåva, vilket han senare berättat varit honom till stor hjälp.
Precis som förväntades av den tidens goda pingstvänner höll sig Olof borta från allt vad bio, idrott, dans och alkohol hette. Men hans goda läshuvud renderade honom ändå skolkamraternas respekt. “Jag var inte särskilt duktig i gymnastik och idrott. Men i läsämnena gick det verkligen bra, vilket gjorde att jag kunde hävda mig”, skriver han i självbiografin I Andens vind – missionär, journalist och predikant.
Kallelsen ändrade riktning på livet
Olof Djurfeldt var från början inställd på att viga sitt liv åt lärarrollen med historia och kristendom som huvudämnen. Men kallelsen kom i vägen. Först den som handlade om att åka ut på missionsfältet. Sedan den som fick honom att åter lägga om livskursen för att ägna sig åt kristen opinionsbildning med tidningen Dagen som plattform.
Människor som kom i Olofs väg under den här perioden fick en avgörande roll för hans vägval. Först och främst var det Ingalill som han träffade första gången 1947 och som blev hans livs kärlek. I februari 1955 gifte de sig och de upplevde båda två hur en gemensam kallelse till Afrika växte fram. Olof hade gått en höstbibelskola i Smyrna, Göteborg, och hunnit vara medarbetare i pingstförsamlingen i Borlänge innan han påbörjade akademiska studier i Göteborg med sikte på Afrika. 1959 hölls avskedsmöten i pingstkyrkan Falköping och Smyrna Göteborg. Men vännen Sven Ahdrian hade en hälsning till Olof: Du ska inte till Afrika, du ska till Dagen i stället!
Olof slog ifrån sig tanken som han tyckte var generande. Någon tidningsman var han inte ämnad att bli. Det var han övertygad om. Men när han och Ingalill senare återvände till Sverige efter tre och ett halvt års tjänst i Burundi, Rwanda och DR Kongo upplevde Olof i flygplanet en röst i sitt inre som sa: Nu är du färdig med det här. Han behöll upplevelsen för sig själv.
En avgörande lunch med LP
På Nyhemsveckan 1963 åt Olof lunch med Dagens chefredaktör och grundare Lewi Pethrus och fick då frågan: Skulle du kunna tänka dig att komma till Dagen? Ett år senare tackade Olof ja till erbjudandet och den 1 mars 1965 tillträdde han tjänsten som andreredaktör på Dagen. Det innebar ansvar att leda det dagliga arbetet på ledarsidorna samt visst ansvar för kultursidorna. I och med tillträdet lämnade Lewi Pethrus sitt arbetsrum på redaktionen till Olof Djurfeldt, en markering för framtiden. Olof var ledarskribent och ideologiskt ansvarig de perioder när Lewi Pethrus var bortrest.
[ Förr reste svenskar ut som missionärer - nu reser missionärer till Sverige ]
Olof tjänstgjorde 31 år på Dagen varav 22 år som chefredaktör, från LP:s död 1974 till 1996 när Olof gick i pension. Tusentals ledarartiklar och andra texter blev skrivna av hans penna. Återkommande ämnen var äktenskap, abort, dödshjälp och kristendomens ställning i skolan. Bibeltro, dop, karismatisk väckelse och ekumenik fick också stort utrymme. Just de etiska frågorna kring samlevnad och abort var inget han tog sig an för att han längtade efter det, utan snarare för att han såg att det behövdes en motröst i debatten.
Språkbegåvad
Olof Djurfeldt var både skribent och predikant, därtill flitigt anlitad som talare i olika opinionsmöten. Han språkkunskaper är omvittnade och han växlade ledigt mellan svenska, engelska, franska, tyska och swahili. Han var akademiskt skolad och hade en fil lic i socialantropologi. Han hade också många uppdrag för pingströrelsen i Sverige och internationellt. Bland annat som sekreterare i kommittén för pingströrelsens Europakonferens. I sin biografi ger han en nedtonad bild av sig själv – “Jag var på sin höjd en Herrens springpojke”.
Trots att Olof och Ingalill bosatte sig i Sollentuna var de medlemmar i Filadelfiaförsamlingen ända sedan flytten till Stockholm 1965. Olof blev invald i äldstekåren 1972 och ingick i församlingsledningen i 43 år. Han tillhörde de få som samarbetat med alla Filadelfias sex föreståndare: Lewi Pethrus, Willis Säwe, Karl-Erik Heinerborg, Owe Lindeskär, Sten-Gunnar Hedin och Niklas Piensoho. När Lewi Pethrus begravdes 1974 var Olof Djurfeldt en av dem som bar kistan.
Höll familjen högt
Den privata sfären värnade han med stolthet och på somrarna samlades familjen så ofta det var möjligt i sommarhuset på ön Kalvsund i Göteborgs skärgård. Fyra döttrar med respektive och barn och länge även en fosterson som dock inte längre finns i livet.
[ Umeå pingst vill bygga kulturcenter ihop med kristen folkhögskola ]
De sista månaderna av livet blev prövofyllda för Olof. Efter ett olyckligt fall i slutet av hösten vårdades han för komplikationer, och lördag den 22 januari somnade Olof stilla in i tron på sin frälsare. Han sörjs av familjen och en vänkrets som tagit ansenliga proportioner under ett liv blev både långt och synnerligen aktivt.
– Jag tänker med tacksamhet på den stora insats Olof gjorde för tidningen Dagen och arvet han förde vidare från Lewi Pethrus och som vi har att förvalta i dag. Jag är glad att han tackade ja till kallelsen, säger Dagens chefredaktör Felicia Ferreira.
– För mig personligen minns jag särskilt flera av hans uppmuntrande mejl till mig genom åren kring texter jag skrivit, särskilt när det handlat om andra länder. Han hade ända till slutet ett brinnande hjärta för mission både hemma och borta.
---
Fakta: Olof Djurfeldt
- Född: 13 maj 1931.
- Död: 22 januari 2022.
- Familj: Hustrun Ingalill, barnen Ulrika, Jeanette, Caroline, Camilla med familjer. Nio barnbarn.
---
