Tungotal är ovanligt i en klassisk pingstgudstjänst numera. Men pingstteologen Ulrik Josefsson vill inte koppla detta till sekulariseringen. Snarare handlar det om en förändrad praktik – i Paulus anda – för att inte stöta bort det omgivande samhället, anser han.
Liksom om mindre av exklusivitet i förhållande till andra kyrkosamfund.
Socialantropologen och pingstforskaren Émir Mahieddin lyfte fram sekulariseringen i det svenska samhället i en intervju här i Dagen nyligen, och menade att den också smittar av sig på pingstkyrkorna. Bland annat genom att tungotalet i det närmaste har försvunnit från de offentliga gudstjänsterna och förflyttats till den privata sfären eller mindre gruppen.Ulrik Josefsson, teolog, pingstvän och prorektor på frikyrkliga Akademi för ledarskap och teologi, ALT, håller med Mahieddin om att det karismatiska uttrycket sällan hörs i gudstjänsterna numera. Han säger också att sekulariseringen absolut har haft inflytande i frikyrkorna och pingströrelsen de senaste decennierna.
[ Ledare: Pingst kommer aldrig låta tron stängas inne ]
Förändring av kultur
Men han tror inte att förändringen kring tungotalet vid de offentliga gudstjänsterna primärt har med påverkan från avkristningen att göra.
– Jag skulle säga att det mer är en slags anpassning till kulturen och en rimlig förändring av ett karismatiskt och liturgiskt uttryck, säger Ulrik Josefsson till Dagen.
I predikningar om den helige Ande har tungotalets roll som tecken på andedopet tydligt tonats ned under en längre tid, säger Ulrik Josefsson, och menar att svensk pingströrelse egentligen aldrig har drivit detta som en troslära, men däremot haft det som en praktik som nu har förändrats.
Det säger ju Paulus också i Bibeln: om en främling kommer in i en gudstjänst så kommer de att tänka att människor inte är kloka.
Anden i Alphakurser
Parallellt med detta har pingströrelsen utvecklats till att bli allt mer ekumenisk med en mindre exklusiv självbild.
– Tungotalet har också blivit mycket mer normaliserat i bredare lager av kristenheten. Inte minst genom Alphakurserna – som de senaste 20 åren funnits i hela frikyrkan – där frågan om Anden och andeuppfyllelse är mycket framträdande, säger Ulrik Josefsson.
[ Dokument: Nu talas i tungor inom alla samfund ]
Han tycker samtidigt det är naturligt om pingstvänner inte vill sticka ut med sin andlighet och uppfattas som konstiga, och förstår om tungotal kan uppfattas märkligt för den som inte vet vad det handlar om.
– Det säger ju Paulus också i Bibeln: om en främling kommer in i en gudstjänst så kommer de att tänka att människor inte är kloka. Den unga pingströrelsen visste redan att de uppfattades som halvgalna och kunde därför spela på den planhalvan. Men de senaste 50 åren har pingstvänner allt mer uppfattats som normala och vill bli accepterade. Kan vi uttrycka vår andlighet på ett sätt som är genuint både mot gudstron och Anden men inte uppfattas som konstigt så är det naturligtvis att föredra.
[ Daniel Alm: "Största missbruket är att inte använda de andliga gåvorna alls" ]
Lovsång uttryck för karismatik
När förkunnelsen i pingströrelsen har blivit mindre tydlig kring andedopet har även möjligheten att göra erfarenheten av andedopet blivit otydligare, menar han.
De senaste fem-tio åren har dock talet om den helige Ande aktualiserats igen, inte minst genom att Pingsts föreståndare Daniel Alm kraftigt har betonat de karismatiska uttrycken, noterar Ulrik Josefsson. I senare studier uppfattar han också att den hängivna lovsången är det primära uttrycket för karismatiskt liv bland många.
