UPPSALA. Allt mindre av tungotal i gudstjänsterna – och pingstvänner som inte vågar prata om sin tro på arbetsplatsen. Det har socialantropologen Émir Mahieddin mött i svensk pingströrelse. Men också migrantkyrkor med stort socialt engagemang som ger nytt hopp.
Han ser svensk pingströrelse med ögon utifrån. Émir Mahieddin är forskaren från Paris, som också har rötter i Algeriet och har vuxit upp i en muslimsk familj. Men han har i över tio års tid studerat svenska pingstförsamlingar. Under 2010-2012 djupintervjuade han ett 30-tal pingstvänner i Jönköping, med rötter i olika delar av landet. Han deltog vidare i många gudstjänster och mötte pastorer med flera.
Han doktorerade senare vid ett universitet i södra Frankrike med en avhandling om pingströrelsen och pentekostalismen i Sverige.
– Jag har försökt beskriva hur pingströrelsen i Sverige har förändrats de senaste 30-40 åren. Jag ville veta hur unga och gamla människor är kristna i ett så sekulariserat samhälle som Sverige. Hur pingstvännerna hanterar det dagliga livet, säger Émir Mahieddin.
Sverige i stället för Afrika
Traditionellt har socialantropologer från Europa ofta åkt till Afrika eller Latinamerika för att försöka förstå och beskriva människors beteenden. Men Émir Mahieddin valde alltså att rikta in sig på att studera svensk pingströrelse.
De senaste två åren har han varit tillbaka som gästforskare vid Uppsala universitet och studerat latinamerikanska och arabisktalande karismatiska migrantförsamlingar i Stockholmsområdet. Dagen möter honom i Uppsala när han är på besök ett par dagar från Paris för seminarier kring forskningen.
Avkristning in i kyrkorna
Émir Mahieddin beskriver Sverige som ett sekulariserat samhälle. Han menar också, med sitt socialantropologiska perspektiv, att pingstkyrkorna i landet har smittats av avkristningen. Som ett exempel tar han upp praktiserandet av tungotalet och talar på forskarspråk om en “de-karismatisering” av gudstjänsten. Han beskriver utifrån sina intervjuer och besök att tungotal och profetiska budskap som gåvor från den helige Ande mer eller mindre har försvunnit från gudstjänsterna i de flesta av rörelsens svenska kyrkor.
– Detta skiljer sig mycket från kyrkor i exempelvis Latinamerika och Afrika som jag har läst om. I Sverige talar man numera i tungor enbart privat, eller i smågruppen, inte i gudstjänsten. En del talar i tungor enbart i det inre. Också det profetiska har dämpats, säger han.
[ Dokument: Nu talas i tungor inom alla samfund ]
Han ser vidare hur en nedtoning av moralen och etiken har skett i församlingarna – bortom syndakatalogen – och beskriver hur konsekvenserna och intentionerna nu är viktigare än hårda regler som människor förväntas följa, något han alltså också kopplar ihop med sekulariseringen.
– Sekularismen är väldigt stark i Sverige. Att prata om sin tro är väldigt privat. Ska man be till Gud inför någon annan, då måste man vara familj, eller känna varandra sedan lång tid för att vara trygg, visar de intervjuer jag gjorde. Man är troende och sekulariserad på samma gång.
[ Ledare: Pingst kommer aldrig låta tron stängas inne ]
Pingstvänner vill bli respekterade
Han berättar, för att illustrera det privata, om två svenska män som båda var kristna och hade varit på samma arbetsplats i tjugo års tid, men inte visste om att även den andre var troende.
– Jag har också intervjuat unga människor som varit ensamma kristna i sin klass. De berättade hur de dolde att de skulle sjunga i kyrkans kör på helgen eller gå till gudstjänst. Det var nästan en skam.
Gästforskaren Mahieddin uppfattar att svenska pingstvänner vill vara respekterade av det omgivande samhället. Det gjorde exempelvis att pingstförsamlingarnas folk tog distans när Livets ord på 1980-talet blev synliga på tv. Sångerskan Carola Häggkvists tv-sända-vigsel hos Livets ord nämner han som ett exempel på där svenskarna i allmänhet tyckte att kristna verkade annorlunda och märkliga, och som fick pingstvänner att dra sig tillbaka. Han konstaterar att det “sekulära ögat” påverkar.
[ Daniel Alm: "Största missbruket är att inte använda de andliga gåvorna alls" ]
Kvinnor legitimeras av utbildning
Émir Mahieddins internationella utifrånperspektiv vänder samtidigt på de gängse föreställningar som kan höras i Sverige. Han har exempelvis noterat vad han tycker är en mycket stor andel kvinnliga pastorer i svenska pingstförsamlingar, 26 procent. Jämfört med vad han kan observera inom pentekostala församlingar i världen i övrigt är det en väldigt hög siffra, säger han.
– Det här går ihop med att arbetsmarknaden i Sverige har feminiserats för övrigt. Sverige skiljer sig också mycket i hur de kvinnliga pastorerna får sin legitimitet som ledare. I Afrika handlar det ofta om att kvinnor exempelvis har en profetisk gåva. Medan kvinnor som blir ledare i Sverige ofta har en utbildning i teologi eller har bidragit på andra sätt till församlingen.
Han tycker också att svenska pingstvänner är mycket mer öppna och liberala i förhållande till homosexuella jämfört med många andra länder – och nämner Uganda som exempel på det motsatta.
– Det är intressant med pentekostalismen att den kan anpassa sig så mycket efter samhället. Därför är den en bra observationspunkt för att förstå samhället. Det som driver samhället finns ofta i ett litet rum i pentekostalismen, säger han.
Migrantkyrkor ett “mikrokosmos”
Om pingströrelsen i Sverige har tappat medlemmar från 1980-talet fram till 2010 ungefär, har trenden vänt de senaste tio åren. En stor förklaring till det är enligt Emir Mahieddin de framväxande karismatiska migrantförsamlingar han just nu studerar och som i sin tur beskriver svenska storstäder i ett “mikrokosmos”, menar han. Socialantropologen berättar om latinamerikanska och arabisktalande församlingar i förorterna som är starkt engagerade i socialt arbete. Han har intervjuat ytterligare ett 60-tal personer i migrantförsamlingarna samt varit med på bönemöten, evangelisation och mött dem i hemmen.
– Bland latinamerikanerna finns före detta kommunister från Chile, före detta katoliker, före detta ateister och så vidare. De kan vara från ett 20-tal länder i samma församling. Bland de arabisktalande är mångfalden ännu större, med medlemmar som är från shia-islam, sunni-islam, före detta salafister, katoliker, kaldéer eller andra kristna från Mellanöstern.
Här återfinns också en mångfald i pentekostala uttryckssätt och teologiska betoningar, påpekar han vidare.
– En stereotyp om pentekostalismen är att den är framgångsorienterad kring det materiella, med mycket hämtat från USA. Men bland latinamerikanska migrantförsamlingar i Stockholm hittade jag också grupper som vågade visa svaghet och sårbarhet, och säger att man som svag kan vara “rik i himmelriket”, där lidandet ska erkännas av Gud.
[ Det är i invandrarnas kyrkor som det händer ]
Hoppfull tillväxt
Tillväxten av migrantförsamlingarna i Sverige har gått så snabbt att Émir Mahieddin berättar att han hastigt fick förändra budskapet från sin doktorsavhandling till att han skulle skriva en bok på franska om svensk pingströrelse.
– Det höll på att bli en bok från forntiden, från en historiker, skrattar han. Storstäderna har blivit platsen för levande religiositet i hela Europa.
Begreppet “pingströrelsen” hade Émir Mahieddin aldrig hört talas om som ung – men stötte på det första gången när han skrev en masteravhandling kring protestantismen vid studier på Åland.
När vi möts i Uppsala pratar han nästan flytande svenska. Émir Mahieddin kom till Sverige första gången redan som 17-åring 2003, då han var utbytesstudent på gymnasiet under ett år och bodde hos en värdfamilj på Lidingö vid Stockholm.
Utan att veta det kom han då också i kontakt med utkanten av svensk pingströrelse i ett numera välkänt Knutby-drama som inte har någon annan motsvarighet. Han såg nyhetsrapporteringen kring mord och mordförsök på tv hemma hos sin värdfamilj. Han är fascinerad över att nu ytterligare en tv-serie om saken släpps när han är på nytt besök i Sverige, snart två decennier senare.
Knutby – en modern svensk “myt”
Så här i efterhand gör han analysen att Knutby fungerar lite som en “myt” för svenskarna. Händelserna finns, men sedan sätter man en symbolisk mening runt.
– Myten som berättas säger att när tron blir för mycket och överflödar på livets alla områden, och inte är privat utan blir kollektiv, då kan allting gå fel. Det här är ett sätt för det sekulära samhället att konfirmera att det sekulära är bra, att vi har rätt att vara som vi är.
– I myten är alternativet Knutby: våld, auktoritet och icke-demokratiska värderingar.
Svenska pingstvänner har påverkats ganska mycket av Knutby-dramat, tror gästforskare Mahieddin, och säger att de har fått “lida mycket”. Att det utspelade sig i en svensk församling – och inte i en migrantförsamling – tror han är betydelsefullt för “myten”, och att händelsen har blivit så stor i samhället och fortfarande uppmärksammas i tv och andra medier. Det har gjort att svenskarna på ett nära sätt kan identifiera sig med Knutby.
– Församlingen är som oss svenskar – och andra svenskar skulle kunna vara dem, säger den fransk-algeriske socialantropologen och pingstforskaren.
[ Många kyrkor tappar - men pingstkarismatiska ökar kraftigt ]
---
Fakta: Émir Mahieddin
- Socialantropolog och gästforskare vid Uppsala universitet kring karismatiska migrantörsamlingar sedan 2017, men också forskare vid universitet i Paris.
- Doktorerade 2015 med av handling kring pingströrelsen i Sverige, utgiven på franska.
- Medverkar med ett kapitel om latinamerikanska migrantkyrkor i Stockolm i ny forskningsrapport om Pentakostalismen på 2020-talet, gjord av Institutet för pentekostala studier, IPS.
---
