Nyheter

Pingströrelsen självkritisk till privata adoptioner

Svenska pingstmissionärer har varit med och adopterat barn till Sverige - nu ifrågasätts rättssäkerheten i deras agerande

Har svenska pingstmissionärer medverkat till illegala eller oetiska adoptioner? Frågan om hur adoptioner till Sverige har gått till är brännhet, där pingströrelsen nu valt att rannsakat sig själva och tagit fram en egen rapport.

Det har på senare tid uppdagats flera oegentligheter när det gäller människor som adopterats av svenska familjer. I flera fall har det visat sig att föräldrar till barn som adopterats bort inte alls ville ha det så, där det i flera fall ligger ekonomiska intressen bakom adoptioner.

Frågan berör även pingströrelsen, som via sitt missionsarbete sett till att barn fått komma till Sverige och starta ett nytt liv. Frågan är om det även här finns vissa etiska dilemman?

Pingströrelsen har valt att ta fram en egen rapport för att reda ut vad som hänt i det förflutna. Omkring 60 missionärer och biståndsarbetare som varit utsända har intervjuats, där rapportförfattaren Dick Lindberg själv är aktiv i en pingstförsamling.

En viktig anledning till att rapporten gjordes är en kvinna som själv blev adopterad till Sverige via pingströrelsens mission på 1970-talet och som nu ifrågasätter hur det hela gick till. Hennes fall får inget större utrymme i rapporten, men hennes fall utreds just nu av chilenska myndigheter.

Flera hundra fall

I rapporten kartläggs omkring 200 adoptioner under tre decenniers tid, från 1960 till 1990, där ungefär hälften av fallen berör Honduras. Det speciella med adoptioner som skett via pingstmedarbetare är att de ofta sköttes privat, utan någon adoptionsorganisations inblandning. I många fall är det de utsända missionärerna själva som väljer att adoptera barn de mött, exempelvis på barnhem som drivs i kyrklig regi.

Det här skedde, enligt rapporten, i en tid då adoptioner nästan uteslutande sågs som något positivt. Tanken var att hjälpa barn ur fattigdom och misär. Det är först nu i efterhand som det har börjat ifrågasättas, främst efter att personer som själva adopterats vill veta sanningen om sitt ursprung.

Någon större ekonomisk vinning handlade det inte om när det gällde adoptioner som skedde av pingströrelsens utsända. Rapporten som tagits fram konstaterar också att det inte var församlingarna i Sverige som var drivande i det här, utan adoptioner skedde på missionärernas egna initiativ.

Kan vara rättsosäkert

Även om det inte är svidande kritik som framförs finns det ändå en viss självrannsakan i rapporten.

“Om missionären eller biståndsarbetaren bara hade velat hjälpa ett barn hade de troligen kunnat göra det på plats genom barnhem, familjehem, nationell adoption, faddersystem eller på annat sätt”, skriver man.

Slutsatsen i rapporten är att man inom pingströrelsen bör initiera fortsatta samtal om adoptionerna.

Ville väl

Pingströrelsen ledare Daniel Alm uttalar sig också om rapporten i ett reportage i Dagens Nyheter.

– Missionärerna verkade i en tidsanda där det fanns ett stort engagemang för fattiga och utsatta. De har tyckt att de här barnen skulle få det bättre i Sverige, säger Daniel Alm.

I ett fall vittnar en missionär om en press att förmedla en adoption till en församlingsmedlem hemma i Sverige, något Daniel Alm beskriver som beklagligt. Han säger också att pingströrelsen inte har kunnat säkerställa om alla barn som adopterats genom åren verkligen har varit föräldralösa och att det finns en viss rättsosäkerhet i hur adoptionerna hanterats.

– De ville göra gott, men det blev fel, sammanfattar Daniel Alm hur vissa av adoptionerna genomfördes.

---

Fakta: Pingströrelsens rapport om adoptioner

  • “Internationella adoptioner inom pingströrelsen” heter den 22 sidor långa rapport som tagits fram av pingströrelsen.
  • Där gör de ett nedslag av hur rörelsens missionärer sett till att barn adopterats till Sverige.
  • Omkring 200 adoptioner utreds, vilket inte ska ses som en helhet utan pingstmissionärer ska ha medverkat vid fler adoptioner än så.

---

Fler artiklar för dig