Venezuelas massflykt sätter press på kyrkor

Miljontals venezuelaner har flytt till grannländerna under de senaste åren i vad som beskrivs som den största flyktingkatastrofen efter Syrien. Nu kommer vädjanden om stöd från omvärlden för att bistå migranterna.

– Det här är den största krisen i Sydamerikas moderna historia, säger Anna-Maria Jonsson från Evangeliska frikyrkan till Dagen.

Under början av 2000-talet inleddes en ekonomisk kollaps i Venezuela som har lett till att en stor del av befolkningen lever i extrem fattigdom. Detta efter att tidigare president Hugo Chávez och hans efterträdare Nicolás Maduro misskött landets ekonomi.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har nu över 5,5 miljoner venezuelaner lämnat landet. En del lämnar Venezuela för att undkomma våld, osäkerhet och hot. Men de allra flesta som flyr gör det till följd av en hyperinflation som lett till brist på mat, medicin och förnödenheter.

Akut situation

Anna Maria Jonsson är regionledare för Evangeliska frikyrkan i Latinamerika. Hon har sedan länge arbetat tillsammans med en lokal församling i den lilla staden Pacaraima i nordöstra Brasilien, precis på gränsen mot Venezuela. Där arbetar EFK sedan ungefär hundra år tillbaka tillsammans med kyrkan CIBI – De oberoende baptisterna – samt med den ideella organisationen FEPAS.

– Vi har tiotal projekt i landet och arbetar inte bara med individuell hjälp utan också för att lokala församlingar ska stärkas som aktörer i samhället, säger Anna-Maria Jonsson, och säger att situationen är mycket allvarlig.

– Behovet av stöd är enormt. Det är en så liten stad att det blir som en invasion av människor. Det jag har hört av kyrkorna vi samarbetar med som är där nu är att människor är så utmärglade att de är undernärda, säger hon.

Medelvikten hos landets invånare har minskat med elva kilo och nu ska en så liten summa som motsvarar ungefär ett ägg om dagen räcka till en hel familj.

– Det är en fruktansvärd situation. Jag hörde senast att de hittar döda människor som ligger längs vägarna, säger Anna-Maria Jonsson.

[ Vi får inte blunda för nöden även om den är långt borta ]

Välkomnade migranterna

De kringliggande länderna runt Venezuela har hanterat flyktingkrisen på olika sätt. I Colombia erkändes venezuelanernas lagliga status i landet direkt för att se till att de kunde arbeta i landet och få samma rättigheter som medborgarna. Många beskrev händelsen som föredömlig och kallade händelsen för en “historisk gest”.

Det politiska läget i Peru förändrades nyligen då Pedro Castillo svors in som president. Jämförelser har redan gjorts med Hugo Chávez och många fruktar nu att utvecklingen kommer att gå åt samma håll som Venezuela. I Brasilien använder presidenten Jair Bolsonaro i stället Venezuelas kollapsade ekonomi som ett avskräckande exempel.

I Ecuador har inställningen till migranterna förändrats över tid. Petter Hermansson är Equmeniakyrkans utsände missionär i Ecuador och ska tillbaka i september. Han berättar:

– När jag var där senast talades det den första tiden mycket om solidaritet mellan brödrafolk, men med tiden upplevde jag mer och mer negativa attityder [till migranterna] från folk i allmänhet, säger Petter Hermansson.

Han berättar att stödet från ecuadorianska staten har varit snudd på obefintligt. Däremot har Förbundskyrkan i Ecuador arbetat riktat mot migranterna, bland annat genom att samla in möbler och utrustning till behövande familjer.

Corona stänger gränser

Något som komplicerar mottagandet av migranterna ytterligare är coronapandemin som slagit hårt mot flera latinamerikanska länder. Eftersom många av dem, som Brasilien och Peru, har stängt sina gränser i ett försök att minska smittspridningen påverkar det även dem som vill fly eftersom militären nu patrullerar längs gränserna.

– Pandemin har helt lamslagit områdena. Det blir övermäktigt att ta emot så många när de själva går på knäna, säger Anna-Maria Jonsson.

Kyrkan som social aktör

Ett stort problem för kyrkorna är att möjligheterna att evangelisera begränsas av de stora avstånden. Eftersom ytorna i flera av länderna i Latinamerika är enorma, krävs stora resurser för att resa mellan platserna.

– Problemet är att samordningen mellan kyrkorna är svår att hantera i de här länderna, säger Anna-Maria Jonsson.

Migrationen in till städerna utgör en utmaning för kyrkorna. Kyrkan har en skyldighet att finnas nära medborgarna. Men det är utmanande att växa eftersom det råder brist på kapital och behoven förändras konstant.

– Ett av våra huvuduppdrag är ju att stärka kyrkor som sociala aktörer i samhällen där vi finns, och att jobba med samhällsförändring, det är det vi ska göra på plats, säger Anna-Maria Jonsson.

[ Överfulla bårhus och döda som lämnas ut i pappkartonger i Ecuador ]

Mobila migranter skapar nya utmaningar

Integrationen i länderna försvåras av att Latinamerika inte har haft flyktingströmmar i modern tid och därför inte har tydliga rutiner kring hur det ska hanteras, menar Anna-Maria Jonsson.

– Många tänker fortfarande att det är temporärt och att de ska tillbaka snart, när landet återhämtat sig och den ekonomiska kollapsen vänt. Men de behöver tänka långsiktigt, säger Anna-Maria Jonsson.

En av de svåraste utmaningarna för kyrkan är att hinna möta den växande och mobila nya befolkningen, som nu även flyttar inom länderna de flytt till. När migranterna flyttar från landsbygden till storstäderna i jakt på försörjning förändras behoven av kyrkan. Just när en kyrka har etablerat sig på en plats, flyttar människor därifrån.

– Kyrkor är som regel rörligare än myndigheter, de är mindre byråkratiska och kan anpassa sig snabbare än statliga och regionala myndigheter. Det gör att kyrkan kan agera snabbt, samtidigt måste kyrkan vara lättfotad, säger Anders P Lundberg, lektor i socialpsykologi vid Linnéuniversitetet, till Dagen.

“Tagit över välfärdsfunktionerna”

I Latinamerika går socialt arbete och församlingsrörelser ofta hand i hand.

– Vi i Sverige behöver förstå att kyrkans roll i Latinamerika skiljer sig från vad vi är vana vid. Också i normala fall har kyrkan i fattigare länder en roll att fylla som vi inte känner igen oss i här i Sverige, där staten tagit över välfärdsfunktionerna, säger Anders P Lundberg.

Att människor i mottagarländerna har ändrat inställning till migranterna är något kyrkan måste undvika, menar Anders P Lundberg.

– En ideologisk och teologisk utmaning för kyrkan är att undvika att hemfalla åt främlingsfientlighet och konspirationstänkande som lätt får utrymme i pressade situationer. Jag tror att kyrkan behöver formulera en teologi som erkänner lidandet och som vädjar till människors bästa sidor – impulsen att hjälpa, säger han.

[ Många flyr krisande Venezuela ]

Utsatta grupper drabbas värst

Många av de som har flytt är familjer med barn, gravida kvinnor, äldre och människor med handikapp. Redan utsatta grupper som genom att fly riskerar livet. De måste ofta klara svåra rutter utan skydd och mat för att nå säkerhet, och många av dem faller offer för smugglare eller människohandlare.

– När kvinnor och barn flyr riskerar de att hamna i traffickingsituationer, säger Anna-Maria Jonsson.

När fler och fler anländer med färre tillgångar är de i akut behov av dokumentation, skydd, mat och medicin.

– Jag tycker att det är knäckande att se på när en så stor humanitär situation i världen varken syns eller hörs. Det är så många människor som är osynliga, som om de inte ens finns, säger Anna-Maria Jonsson.

Vill att världen ska uppmärksamma situationen

Anledningen till att andra kriser har fått större medialt utrymme än Latinamerikas pågående kris tror hon beror på att många fortfarande tänker att det är en övergående kris som ligger långt ifrån oss i Sverige.

– Jag skulle vilja att världssamfundet fick upp ögonen för situationen och att man gick samman och tryckte på makthavarna. Jag tror att om världen ser vad som pågår och bekräftar det, då kommer det att hända något, säger hon.

– Jag undrar ju, vad kommer jag att finna nästa gång jag reser dit?, säger Anna-Maria Jonsson.

---

Fakta: Venezuela i dag

• De flesta städer i Venezuela vittnar om en ökad brottslighet, politisk och ekonomisk instabilitet, långvariga strömavbrott samt brist på basvaror och nödvändiga tjänster.
• Tillgången till bränsle, medicin, mat, el och vatten uppges vara begränsad i flera delar av landet. Illegala beväpnade grupper är aktiva utmed gränsen mot Colombia och Brasilien.
• Landets rättsväsen är inte oberoende och korruption förekommer. Regimen vägrar dock att ta emot internationellt humanitärt bistånd.
• Andra nationer som många fortfarande emigrerar till är Colombia, Brasilien, Guyana, Peru, Chile, Argentina, Panama, Karibien, Mexiko och USA Källa: UD.

---