I ett öppet brev, publicerat på Västerås stifts webbplats, skriver företrädare för Svenska kyrkan att kyrkan kan “beskrivas som trans”. Omkring 1 000 personer som tillhör olika stift har undertecknat brevet och samtidigt finns det en stor grupp medarbetare som är kritiska till initiativet. De flesta av undertecknarna är anställda i Svenska kyrkan, men även förtroendevalda och personer från andra samfund står bakom brevet.
“Vi skriver till dig från en kyrka som också är trans. En kyrka består av människor. Människor är olika. Hos oss finns konfirmander, anställda, kyrkvärdar, förtroendevalda, ideella och andra församlingsmedlemmar som definierar sig som transpersoner. Kyrkan består alltså också av transpersoner. Därför skulle kyrkan kunna beskrivas som trans.” Så inleds brevet.
Brevskrivarna fortsätter därefter med att uttrycka sorg och besvikelse över medier som “gett utrymme åt ett hat som riktar sig mot dig” samt “den del av feminismen som slagits för sina rättigheter och som nu vill begränsa dina”.
“Vi tycker att det är sorgligt att grupper, organisationer och individer som står för detta hat får plats framför mikrofonerna, på debattsidorna, i kulturprogrammen och i tv-sofforna. Detta bidrar till normalisering av transhat”, står det.
Dagen opinionsredaktör Frida Park har i veckan kommenterat brevet. I en ledartext frågar hon bland annat vilka transhatarna är, dessutom konstaterar hon att frågor om vad “inkluderingsivern” leder till måste få ställas.
[ Vilka är transhatarna, Svenska kyrkan? ]
“En ängslighet som alla förlorar på”
Efter publiceringen av det öppna brevet har Dagen kontaktats av flera personer som arbetar i Svenska kyrkan i Västerås stift. Samtliga är kritiska till brevet, men ingen vill figurera med namn i tidningen. De menar att frågan är för känslig och att ett ifrågasättande av brevet riskerar att skapa problem för dem på arbetsplatserna.
– När frågorna drivs på det här sättet, som de görs i brevet, skapas en ängslighet som alla förlorar på. Jag vågar inte själv stå med namn eftersom drevet är så stort och risken är överhängande att jag kommer bli stämplad som hatare fast jag snarare manar till fördjupning, säger en präst.
Prästen säger också att frågan om transpersoners utsatthet är viktig och att den bör uppmärksammas.
– Men som brevet är formulerat, där människor som offentligt resonerar kring dessa frågor beskrivs som hatare, stängs en väldigt viktig samtalsmiljö som berör frågor om identitet, kön och makt. Det berör djupa filosofiska frågor om vad som utgör en människa. Behöver vi transformeras för att bli sant mänskliga? Vad behöver då transformeras? Finns det biologiska begränsningar som behöver övervinnas? Vilka i så fall? Jag kan inte se att kyrkan är – och kanske aldrig kommer bli – helt klar med dessa frågor. Vi måste kunna resonera kring dem. Både med omvärlden, men också inomkyrkligt.
[ Regeringen utreder omvändelseterapi mot hbtq-personer ]
Västerås stifts biskop har inte skrivit under
Västerås stifts biskop Mikael Mogren finns inte med bland undertecknarna av brevet. Via sitt sekretariat säger han i en kommentar till Dagen att han som biskop inte skriver under upprop som driver specifika frågor som enskilda ska underteckna.
Dagen har även ställt några följdfrågor, bland annat om biskopen hade godkänt brevet innan publiceringen och hur han ser på att brevet har publicerats på stiftets webbplats.
På dessa frågor har svar uteblivit.
Däremot förklarar stiftsprost Peter Åström, en av de sex ursprungliga brevskrivarna, att det som publiceras i stiftets kommunikationskanaler i regel bestäms av kommunikationsteamet, i vissa fall efter avstämning med stiftsprost och/eller stiftsdirektor.
[ Jonas Gardell till Stefan Swärd: Du förnekar Gud ]
“Det är väldigt hårda ord”
På fredagen publicerade även Göteborgs-Posten en artikel med anledning av brevet. Ann-Marie Jönsson, ordförande i Föreningen för transpersoner (FPES), säger att föreningen uppskattar stödet från Svenska kyrkans anställda. Men hon beklagar samtidigt vissa formuleringar, exempelvis denna: “Vi ser att transexkluderande feminism använder en retorik som vi känner igen från radikala högerkristna grupper och högerpopulister.”
− Det är väldigt hårda ord och jag vet inte om det bidrar till att nyansera debatten. Jag hade hellre sett att man lyfter transpersonernas utsatthet utan att konfrontera andra grupper på det viset, säger Ann-Marie Jönsson till GP.
Tidningen har också pratat med Cecilia Redner, stiftsadjunkt för barn- och ungdomsfrågor i Västerås stift och en av de andra ursprungliga brevskrivarna. Hon förklarar att syftet med brevet enbart var att visa stöd och förståelse för transpersonernas situation.
Hon får också en fråga om tonen i brevet riskerar att leda till ett ännu högre tonläge i debatten.
– Det finns säkert fler sätt att visa sitt stöd och jag hoppas att fler gör det och kanske gör det bättre än oss. Sedan är det ju inget vi har kommit på, man ser detta när man följer media. Syftet med brevet var dock aldrig att ifrågasätta andra ideologier, svarar hon.
