Pingstpastorn Åke Green blev känd för svenska folket när han fördömde homosexualitet med hårda formuleringar i en predikan. Han åtalades för hets mot folkgrupp – men friades i Högsta domstolen.
Drygt 15 år senare berättar den kontroversielle 79-åringen att han har fortsatt att predika – mer än någonsin.
– Jag ångrar ingenting, säger han till Dagen.
BERGA. I hallen hemma hos Åke Green och hustrun Hjördis möter en liten tavla med texten “Gud välsigne vårt hem”, inte helt ovanlig för deras generation av frikyrkliga. På en hylla intill står en glasplakett som Åke Green har fått från en kristen organisation i USA, där det uttalas ett tack för att han står upp och “förkunnar sanningen” för kommande generationer samt för “trofasthet och uthållighet även när utgången var oviss”. Han visar stolt upp plaketten.
Tackorden på plattan syftar på den händelse tillbaka i tiden som för alltid är förknippad med Åke Green. Vi får förflytta oss tillbaka till Borgholm på Öland år 2003, där Åke Green då bodde och var pastor i pingstkyrkan. Han ansträngde sig hårt för att bjuda in press, radio och andra att komma till Filadelfiakyrkan i staden för att ta del av hans predikan om vad Bibeln säger om homosexualitet. Men ingen journalist dök upp på gudstjänsten – till stor besvikelse för pastorn.
Skickade in referat
För att ändå försöka få någon liten uppmärksamhet kring sitt budskap skickade Åke Green ett referat av sin predikan till Ölandsbladet som publicerade i efterhand. Lobbyorganisationen RFSL:s ordförande i Kalmar läste – och polisanmälde. Så var det i gång, det som skulle bli tre rättegångar i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen med åtal för hets mot folkgrupp. Fallet skulle orsaka stor medieuppmärksamhet i både Sverige och utomlands.
Men Åke Greens predikan skulle alltså lika gärna ha kunnat gå den stora allmänheten förbi.
I dag lever paret Green ett ganska stillsamt liv i villan där Hjördis en gång växte upp. Vi befinner oss i det lilla samhället Berga i djupaste Småland, fyra mil in i landet från Oskarshamn.
Hit flyttade paret efter att Åke Green hade blivit pensionär 2006. Han visar runt och berättar att han har byggt ut köksdelen och har renoverat stora delar av huset sedan de flyttade in. Han är praktiskt lagd – och ger som 79-åring intryck av att vara stark och vid god hälsa, något han också bekräftar.
Utomhus tar han hand om 25 sorters rosor, jasmin- och forsythiabuskar, samt lägger plattor i trädgården. Vintertid ägnar han sig i stället åt släktforskning.
– Trädgården är min hobby, säger han.
Predikan om “onda makters spel?”
När det gäller den välkända predikan och rättegångarna för drygt 15 år sedan har han inga problem att prata om saken. Med jämna mellanrum hör numera framför allt studenter av sig och vill ha uppgifter när de skriver uppsatser eller avhandlingar. Han har bestämt sig för att i princip alltid tacka ja, om han kan. Därför stod han också de första åren efter förkunnelsen inför många tv-kameror och förklarade sig.
Åke Green hade predikat under temat “Homosexualitet som medfödd drift eller onda makters spel med människor?”. I sin predikan talade han vidare om att “sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen”. Formuleringarna väckte stor vrede och upprördhet hos opinionsbildare och andra.
Han drogs in i en rättsprocess där den nya lagen om hets mot folkgrupp angående homosexuella för första gången skulle komma att prövas i domstol och ställas mot yttrande- och religionsfriheten.
Stor omställning med medierna
Att plötsligt hamna i nationell och internationell offentlighet var en stor omställning för en pastor som hade arbetat i olika mindre församlingar under 30 års tid. Någon tv-vana hade han inte, men försökte att vara närvarande i det han sa, förklarar han när vi slår oss ner för en pratstund i vardagsrummet.
Hur ser du i dag på det som du varit med om sedan du höll din predikan och blev ställd inför rätta?
– Jag tänker att vilken nåd Herren gav mig att jag fick vara med om detta. Jag är oerhört tacksam.
Finns det ingenting du ångrar?
– Nej, absolut inte. Jag ångrar ingenting av detta.
Den som hade förväntat sig att Åke Green skulle ha fått nya insikter, eller på direkt fråga uttrycka sig annorlunda i dag, får alltså bli besviken. Även om många i samhället har rasat – och även om en hel del i kristenheten har tagit starkt avstånd från hans ordval – står Åke Green fast. Andra hedrar honom för detta.
Skulle du kunna hålla samma predikan igen?
– 100 procent. Inte ett ord jag talade skulle jag vika ifrån. Uttrycket om en cancersvulst kom som en blixt från Herren så det ändrar jag inte på. Men när det har blivit så omtalat så behöver man aldrig predika om det mer, för alla vet ju ändå.
Vid den första rättsliga prövningen i tingsrätten i Kalmar 2004 blev han fälld och dömd till en månads fängelse. Men inte heller i det skedet tvekade han över vad han sagt i sin predikan.
– Jag visste att vi kunde bli fällda och var beredd att gå vidare till högre instans.
Något år senare blev pingstpastorn från Borgholm friad i både hovrätten och Högsta domstolen. De högre rättsinstanserna ansåg inte att han hade hetsat mot homosexuella i sin predikan, utan att hans formuleringar rymdes inom laglig utläggning av bibelordet.
Jobbigt för barnbarnen stundtals
Åke Green förklarar att han inte bara har god kroppslig hälsa utan också är beskaffad med ett starkt psyke. Och så har han hela tiden haft familjen omkring sig som ett stöd.
– Men det klart att ett tag var det jobbigt för några av mina barnbarn i skolan, när kompisarna frågade om de var som den där Åke Green.
– Jag blev också väldigt besviken på pingströrelsens ledning. Det kändes som att få en kniv i ryggen när de inte ställde sig bakom vad jag stod för efter första rättegången. Jag har bett till Gud att jag inte ska bli bitter, och tror att Herren har hjälp mig med detta. Men visst gjorde det ont vid tillfället, det gjorde det.
Sten-Gunnar Hedin, pastor i Filadelfia Stockholm, konstaterade vid tillfället att folk i allmänhet uppfattade det som att Åke Green fördömde homosexuella personer som en cancersvulst. Hedin tog i medierna avstånd från uttalandet, även om Green själv betonade – och fortfarande betonar – att han enbart hade talat om homosexualiteten som livsstil, inte om individer.
Bombhot vid mötesbesök i Polen
Under rättegångsåren 2004-2005 fick han ta emot glåpord och hot i telefonen från okända människor och tvingades kontakta polisen, förutom att debatten var hård i medierna. I Borgholm såg han sig ofta över axeln när han var ute på stan vid den här tiden. Man kunde aldrig veta, säger han. Vidare berättar Åke Green om paket som skickades hem med Posten, som han inte hade beställt – och tvingades skicka tillbaka.
Möteslokalen han skulle tala i vid ett besök i Polen utsattes för bombhot. På väg från rättegången i Högsta domstolen i Stockholm propsade polisen på att få ge honom eskort för att undvika motdemonstranter.
Men han fick också stöd av olika grupper – inte minst internationellt – och bjöds in att resa till USA, England, Skottland, FN i Genevé och Etiopien. Bland många kristna uppfattades åtalet som ett angrepp på yttrande- och religionsfriheten, även bland de som tyckte han borde ha uttryckt sig annorlunda. Han intervjuades i ryska, amerikanska och koreanska medier, bland annat.
Predikat mer än någonsin
Efter att han blivit pensionär och flyttat till Småland har Åke Green fortsatt att predika i olika församlingar i både Sverige och utomlands, inte minst i Norge.
– Jag har nog predikat mer de senaste åren än jag gjorde under tiden som föreståndare i olika församlingar, säger han.
Men med coronapandemin har det blivit paus – eller stopp.
– Det har känts gott att vara efterfrågad. Men det är kanske slut nu, vi får se. Nu kan jag nog med ålderns rätt dra mig tillbaka och vara nöjd i så fall.
Sedan Åke Green höll sin predikan för att varna svenska folket har utvecklingen knappast gått i den riktning han själv hade önskat. Han konstaterar att Pride-festivaler och allmän “sexuell omoral” har brett ut sig.
Vånda inom frikyrkligheten
Svenska kyrkan beslutade tidigt att viga samkönade par. Stora delar av frikyrkligheten har haft en annan syn, och de senaste åren våndats kring hur man ska förhålla sig till det man uppfattar att Bibeln säger – och hur kristna samtidigt ska kunna bemöta homosexuella på ett sätt som inte stöter bort dem från kyrkorna.
Pingströrelsen gjorde för ett par år sedan en undersökning bland drygt 100 pastorer och ledare. Där svarade nio av tio att de vill se ett varmt och kärleksfullt välkomnande av homosexuella i sin församling, samtidigt som det fanns en stor samsyn om att äktenskapet är förbehållet man och kvinna.
Evangeliska frikyrkan, EFK, beslutade vid sin årskongress nyligen att tillsätta en arbetsgrupp som ska belysa frågan om samkönade relationer, och där olika synsätt ska finnas representerade i gruppen.
Åke Green har följt ovanstående och säger att han är bekymrad över utvecklingen.
– Jag tycker det är ett nederlag bara det att man diskuterar frågan inom EFK. Men nu är jag ju så gammal och har haft mina läromästare, och kanske har svårt att tänka något annorlunda.
Inte värre syndare än andra
Han menar att Bibeln är tydlig kring att den som lever ut sin homosexualitet inte kan ärva Guds rike.
– Men homosexuella är inte värre syndare än andra. Att förtala eller att vara girig är också en synd. Vi klassificerar inte vissa synder som värre än andra.
Paret Green är numera medlemmar i Högsby Filadelfia, på en halvmils avstånd från där de bor. Tidigare fanns även ett lokalt Filadelfiakapell i Berga, intill Coop i centrum. Men för kanske tio år sedan lades verksamheten ner. Åke Green konstaterar att det inte alltid är lätt för församlingar att samla människor i kyrkorna i dag.
Han berättar att han själv mest gillar att predika på väckelsemöten – och om Jesus.
– Jag har ett stort hjärta för dem som har kommit lite vid sidan om. Det har nog präglat min förkunnelse under alla år, säger han.
Åke Green visar runt i trädgården utanför villan som ligger ner mot en liten sjö innan vi avslutar intervjun. Han är pingstpastorn som en gång orsakade en mindre folkstorm mot frikyrkliga. På glasplaketten inne i huset föräras han samtidigt ett citat från prästen Dietrich Bonhoeffer: “En handling i lydnad är bättre än 100 predikningar”, står det i hälsningen från stöttande kristna i USA.
Hos andra väcker Åke Greens ord från 2003 vredeskänslor än i dag. Det är denna predikan som sticker ut – och som han kommer att bli ihågkommen för.
