Sida överrumplade de kristna biståndsorganisationerna genom att hastigt avbryta det humanitära samarbetet. Även experter förvånades över beskedet.
– Man tar inte FN-toppmötet på allvar genom att fatta ett sådant här beslut, säger Eva Christina Nilsson, tidigare generalsekreterare på Svenska missionsrådet.
Eva Christina Nilsson vet vad ett samarbete med Sida kan betyda. Hon var nämligen själv generalsekreterare på Svenska missionsrådet när man blev humanitär partner till Sida 2013. Hon blev förvånad när hon fick höra beskedet till organisationerna.
– Under tiden som jag var generalsekreterare blev vi uppmuntrade att söka strategiskt partnerskap av Sida därför att vi var så lokalt rotade och förankrade. Det fanns så mycket markkänning som Sida då tyckte var viktig, säger Eva Christina Nilsson, som numera är direktor för avdelningen för teologi, mission och rättvisa på Lutherska världsförbundets huvudkontor i Genève.
Dessutom har det internationella utvecklingsarbetet tagit ytterligare steg i en lokaliserande riktning sedan dess. The Grand Bargain, en överenskommelse som slöts under FN-toppmötet i Istanbul 2016, specificerade att utvecklingsarbetet ska involvera lokala aktörer i så stor utsträckning som möjligt.
– FN-systemet konstaterar att det är otroligt viktigt med den lokala förankringen och där har både Act Svenska kyrkan och Svenska missionsrådet oerhört stora fördelar. Man tar inte FN-toppmötet på allvar genom att fatta ett sådant här beslut, säger Eva Christina Nilsson.
[ Läs även: Sida bryter alla avtal med kristna hjälporganisationer ]
Nära samarbete
Jan Henningsson är en tidigare diplomat som har arbetat med både lokal utveckling och religiös dialog, bland annat som direktör för Svenska institutet i Alexandria. Dessförinnan jobbade han många år i Svenska kyrkans arbete. Han menar att religiösa organisationer kan bidra med aspekter som ligger utanför andras kompetensområden.
– Det omedelbara värdet av religiösa organisationer är den lokala förankringen och den trovärdighet som består i att man finns på plats generation efter generation, säger han och ger ett exempel från sin egen erfarenhet från Egypten.
– Vi har haft ett nära samarbete med den koptisk-ortodoxa kyrkan, en av världens äldsta kyrkor, ända sedan slutet av 1970-talet. Den har funnits ute i byarna och i slumområdena i nästan två tusen år och är känd av både kristna och muslimer när det kommer till kritan. Då är det dels bekantskapen, dels lokalkännedomen, örat mot marken, som är värdet.
– Men sedan är det också kulturkompetensen. Det är inte lätt om du kommer från Genève, London eller New York och dimper ner någonstans i exempelvis Sydindien – du kan inte språket, du har inte vant dig vid klimatet och kastsystemet har du bara läst om. Så ska du försöka göra en insats under svåra omständigheter. Det är klart att det då är de lokala kyrkorna som har kulturkompetensen, som vet hur man beter sig och vilka nyckelpersoner som man ska vända sig till, säger Jan Henningsson.
Konstant kontaktade
För Eva Christina Nilsson är dessa aspekter påtagliga i det dagliga arbetet för Lutherska världsförbundet.
– Allt fler inser globalt sett de religiösa aktörernas betydelse, både i långsiktigt utvecklingssamarbete och i humanitärt arbete. Vi blir konstant kontaktade av olika delar av FN-systemet som söker våra råd och vill samarbeta. Vi har 148 medlemskyrkor och FN vet hur lokalt rotade vi är. Det har varit väldigt tydligt att de religiösa aktörerna spelar roll, bland annat under covid-19. Det är lite tråkigt att Sida i det här fallet inte verkar se det som många andra ser, även om jag inte tror att det är organisationernas kristna identitet som spelat roll för beslutet, säger Eva Christina Nilsson.
