Floderna fylls över sina bräddar och marken rasar under husen. Skördar och förråd förstörs bland de fattigas hyddor nere vid floden. Broar bryts isär och vägar försvinner med jordskreden. De allra fattigaste i Nepal saknar både tak över huvudet och mat för dagen. Men på grund av coronapandemin finns bara begränsad hjälp att få.
Resurserna slut
När de ekonomiska effekterna av pandemin nådde upp till Himalayas höjder, sattes stora delar av Nepals ekonomi ur spel. Turisterna slutade komma.
Av landets 28 miljoner innevånare har endast cirka 40 personer dött av covid-19. Men i och med att turisterna slutade flyga började pengarna sina.
I Nepal finns få sociala skyddsnät och många faller igenom de som finns. Snart ringlade sig långa köer utanför kyrkorna med människor som fick ta emot det nödvändigaste. Då fanns det fortfarande resurser men nu är medlen slut, berättar Santosh Guiday, en av de lokala kristna ledarna i Katmandu, för Dagen.
– I början av pandemin hade kyrkorna möjlighet att hjälpa, men många har slut på resurser nu och kan inte hjälpa de som drabbats av översvämningarna.
Daglönarna i landet har drabbats särskilt hårt och bland de allra fattigaste har 1 200 människor tagit sitt liv, berättar Santosh Guiday. Hopplösheten bland bybor som förlorat hem och åkrar är stor. Årets monsunregn är bara en av utmaningarna. Omständigheterna försvåras ytterligare av ett styre som både Santosh Guiday och Transparency International anser vara korrupt. Hjälpsändningar tar omvägar och landar inte sällan i fickan på någon högt uppsatt tjänsteman. Santosh Guiday berättar att en sådan situation nyligen uppmärksammats.
– Vi fick häromdagen veta att regeringen förskingrat pengar som var avsedda för medicinsk utrustning och förnödenheter för barn, säger han.
Stor förödelse
Den ovanligt intensiva regnperioden har krävt över 150 liv. Minst 60 personer har rapporterats saknade och nästan 13 000 byggnader har förstörts. Men mörkertalet kan vara mycket större än så. Bristande infrastruktur såsom dåliga vägar, inga vägar eller elavbrott tillhör nämligen nepalesernas vardag.
De flesta församlingar ute på landsbygden saknar pengar och resurser men det finns en vilja att hjälpa. Santosh Guiday arbetar som rektor på en bibel- och ledarträningsskola i huvudstaden Katmandu. Arbetet har gett honom värdefulla kontakter med kristna runt om i landet. Han berättar att många församlingar sett sina kyrkor spolas bort eller rasa. En församlingsledare han arbetar med bor med en nomadstam en dags vandring från närmaste bilväg. Denna ledare studerade på skolan och reste för flera år sedan hem för att berätta om Jesus.
Nuförtiden leder denna församlingsledare en församling bland Chepang folket med 300 kristna som samlas under kyrkvalv av bambu. Men liksom många andra byggnader av lera och strå rasade kyrkan till följd av årets monsunregn.
Hjälper sina grannar
Men kyrka är församlingen även utan kyrkobyggnad. Santosh Guiday berättar hur församlingarna vars resurser tagit slut i stället delar med sig av sina privata ägodelar.
– Om en grannes hus skadats eller förstörts bjuder de kristna in grannarna till sitt hem och delar maten med dem. Man ger också bort en del av sina kläder till de som inte har någonting.
Årets monsunregn blev häftigare än de nepalesiska myndigheterna förutspått. Över fyra miljoner människor i norra Indien och Nepal har behövt lämna sina hem.
– Även om det är en svår tid så är det en möjlighet för oss kristna att berätta om hoppet och genom handlingar visa Jesu kärlek, säger Santosh Guiday.
