“Jag är totalt orädd för att Equmeniakyrkan ska bli toppstyrd”

Gustaf Björkman, pastor och föreståndare för Västerkyrkan i Lund, menar att Equmeniakyrkan ur många synpunkter är ett väldigt kongregationalistiskt samfund, där de lokala församlingarna mer eller mindre kan göra vad de vill. Han menar till och med att många pingströrelser internationellt är betydligt mer åt det episkopala hållet i praktiken.

– Om jag jämför med Pingst, som jag känner till och har vuxit upp i, har pingströrelsen en stark kultur där man följer ett ledarskap. Den kulturen har aldrig funnits bland Equmeniakyrkans bildarsamfund. I stället har man haft en stark struktur för att hålla ihop det hela, säger Gustaf Björkman.

– För egen del är jag totalt orädd för att kyrkan skulle bli toppstyrd. Equmeniakyrkans ambition är inte att skapa en kultur där alla församlingar måste gå åt samma håll och tycka likadant, utan att skapa en struktur för att värna bredden.

Gustaf Björkman.

Nerifrån och upp

Gustaf Björkman menar att Equmeniakyrkan behöver en kyrkosyn som går nerifrån och upp när det gäller initiativ för att nya människor ska komma till tro, kring socialt arbete och så vidare.

– Generellt behöver de som finns på centrala tjänster i Equmeniakyrkan bli bättre på att lyssna in vad som händer i församlingarna, och mindre bra på att komma på vad vi i församlingarna ska göra.

– Men när det gäller vilka krav som ska ställas på pastorer, och vad vi gör om någon pastor går fel, så behöver vi en struktur som fungerar. Detta är något helt annat. Det här handlar inte om att kunna styra och bestämma över någon, utan om att ingen ska kunna missbruka sin makt i församlingarna.

Gemensam ordination av pastorer fanns redan i gamla Missionskyrkan, påpekar han, och menar att detta är en trygghet som unga pastorer efterfrågar.

Läs också Kyrkosynen het fråga inom Equmeniakyrkan

Inte samma betoning på församlingsmötet

Ann-Christine Lindholm är pastor i Vårdklockans kyrka i Visby. Hon konstaterar att det finns skillnader i församlingskultur beroende på ursprungligt bildarsamfund. Vårdklockan är en före detta Metodistförsamling, medan hon själv kommer från baptistsammanhang.

– Jag märker till exempel att Vårdklockan inte har samma betoning på församlingsmötet som jag är van vid tidigare. Det innebär att vi anställda jobbar mer självständigt och förankrar med styrelsen, men kan komma i gång med saker fortare, säger hon.

Ann-Christine Lindholm.

"Spännande frågor"

Ordination av pastorer känner Ann-Christine Lindholm igen från tidigare Baptistsamfundets nationella konferens, liksom att det fanns lokala pastorer som hade församlingens förtroende, även om de inte var ordinerade.

– Så här långt har jag bara skumläst förslaget från kyrkostyrelsen, men frågorna är spännande och viktiga.

Läs också Frida Park: Ny kyrkosyn i Equmeniakyrkan väcker frågor - var hamnar makten?

Troendedop praktiseras lokalt

Kersti Vikström är diakon och föreståndare i Älvdalens baptistförsamling/Salemkapellet i Dalarna. Men hon är samtidigt glad att få vara en del av Equmeniakyrkan, även om de ligger ganska långt ifrån regionkontoret i Gävle.

– Som diakon finns en trygghet i att Equmeniakyrkan står bakom oss som är ute i tjänst. Samtidigt är det en trygghet för församlingen att ha någon att vända sig till om det skulle bli problem.

Kersti Vikström.

– Här har vi bara troendedop i baptistisk anda och döper inte barn. Equmeniakyrkan har den öppenheten att vi får tänka olika. Samtidigt gillar jag exempelvis samarbetet med metodisterna. De har tillfört mycket för mig när det gäller den diakonala synen på att tjäna andra, säger Kersti Vikström.

---

Equmeniakyrkans kyrkosyn förtydligas

• Kyrkostyrelsen klubbade dokument för ett par veckor sedan. Nationella kyrkokonferensen fastställer i höst.
• I korthet förtydligas att församlingarna utgör en gemensam kyrka, där pastorerna står under tillsyn av kyrkoledningen och blir ordinerade i kyrkan som helhet.

---