Chocken. Efter beskedet kan man i detta läge inte tro på att det är sant. Allting känns overkligt och kaotiskt. Chocken är psykets försvarsmekanism mot hemska saker. Man kan helt enkelt inte ta in allt på en gång. Denna första, akuta fas vararr oftast något eller några dygn, man kan även pågå längre, upp till flera månader.
Vanliga fysiska känningar är illamående, hjärtklappning, okontrollerade gråtattacker, skakningar och svettningar, frånvaro i sinnet, svårigheter att minnas. Den drabbade är ofta i behov av stöd från medmänniskor.
Reaktionstadiet.
Efter chockfasten börjar man ta in det som hänt. I detta stadie går man i huvudet igenom händelserna om och om igen. Den sörjande fokuserar ofta främst på praktiska saker. Man möts nu ofta av omvärlden igen - och mötet kan vara svårt.
Denna fas kan pågå några veckor till några månader.
Vanliga reaktioner och försvarsmekanismer under denna tid i processen är ilska, rädsla för att samma sak ska hända andra eller igen, att man själv tar på sig skulden för det inträffade - samt förnekande, både inför sig själv och andra. Förnekelse är en särskilt vanlig reaktion bland män,
I detta är det heller inte ovanligt att man isolerar sina känslor och pratar om det inträffade enbart utifrån fakta, som om det hänt någon annan, det är en försvarsmekanism som är mentalt anstängande för den drabbade.
Processtadiet/Bearbetningsfasen
Den sörjande går nu genom förlusten och börjar. Sorg är inte bara längtan och saknad utan man känner också hat, bitterhet och rädsla. Även tidigare förluster kan poppa upp. För att ta sig igenom den här fasen behöver den drabbade ta in mer exakt vad som hänt och begripa vad som nu blir konsekvenserna långsiktigt.
För den som isolerat sig mycket efter beskedet är detta en tid då det är viktigt att återgå till sociala sammanhang och möta omvärlden, om än på ett nytt sätt.
Denna process är mer individuell och kan ta många månader, ibland till och med år, att komma igenom.
Anpassningsstadiet.
Acceptera… Så småningom hittar man balansen. Förlusten blir sakta minnen och en del av det förgångna. Den sörjande hittar ofta livsglädjen igen och kan rikta resurserna som upptogs av sorgeprocessen till annat.
Sorg är något man ofta får leva med, trots att man med tiden inte är lika upptagen av tankarna och minnena. Men även många år senare kan man drabbas av sorgen, speciellt på årsdagar.
Källa: Brottsofferjouren
