I år var musikmakarna Evie och Pelle Karlsson tillbaka som allsångsledare och deras dragningskraft går inte att ta miste på. Den omåttligt charmiga Evie är en sprallhöna med osviklig förmåga att lätta upp stämningen på scenen och locka publiken till många goda skratt. Maken Pelle är betydligt mer återhållen även om hans torra Göteborgshumor också kammar in några välförtjänta poänger. Men framför allt besitter de förmågan att med ord och toner glänta på en himmelsk dörr och vid ett tillfälle redan under fredagens allsångskväll sammanfattar Evie träffsäkert stämningen i konserthallen:
– Märker ni att vi upplever lite grann av vad himlen kommer att handla om?
Gammalt möter nytt
Skärgårdssång är en musikfestival där gammalt möter nytt och blandas i en tidlös mix där den kristna berättelsen löper som en röd tråd genom sångerna. Evies retoriska fråga till publiken hade föregåtts av flera välkända väckelsesånger som fick festivaldeltagarna att ta i från tårna och sjunga så mycket man bara kan när man fortfarande sitter ner. Frågad bottnade också i den stora variation som ända från fredagens öppningskonsert och fram till allsången präglat årets festival. Först ut var norska Anette Løvtangen som gav prov på imponerande musikalisk bredd och ledigt rörde sig mellan olike genrer – blues, gospel och rock’n’roll för att inte tala om det jazznummer hon framförde ackompanjerad av festivalchefen Leif Ingvald Skaug på piano.
Roland Utbult avlöste och lyfte på förlåten till sitt kommande album inspelat i Nashville. En av sångerna hade kommit till i inspiration från en son som vid 14 års ålder hade manat sin pappa: ”Du måste våga lite mer, riskera lite mer, tro lite mer”. Per-Erik Hallin och Bengt Johansson fick en egen avdelning där de framförde sångerna från sin pågående turné som fortsätter i höst. Himmelsk doft även där.
Innan det blev tack och god natt första kvällen, drog Evie och Pelle igång ett medley som bland annat innehöll ”Han är min sång och min glädje”. Gissa om publiken sjöng med!
Läs även | Per-Erik Hallin fick årets Fyrljuspris
Färgstarkt inslag
Eftermiddagen bjöd på 4th and Main, en amerikansk vokalkvartett i sann Gaither-anda. Skickligt framförda covers och, inte minst, några personliga glimtar från grabbarnas egna livsberättelser som tog tag. Samma set innehöll en hyllningskonsert till Larry Norman, vars sånger på många sätt var banbrytande för kristen musik på 1970-talet. Att låta australiern Paul Colman tolka Norman visade sig vara ett genidrag. Colman träffade Larry Norman redan som tioåring när hans far anordnade en konsert med den udda rebellen och som 19-åring fick Colman möjlighet att kompa Norman på en konsert. Dessa erfarenheter och Colmans berättarskicklighet gjorde inslaget till ett av de färgstarkaste under hela Skärgårdssång. Som när Paul Colman återgav historien om hur president Nixon bjudit in Larry Norman att sjunga i Vita huset. Precis innan framträdande meddelare en sekreterare att sången inte får innehålla något politiskt eller religiöst budskap. Det hindrade på intet sätt Norman från att gå fram till mikrofonen och framföra sin mäktiga samtidsbetraktelse ”The great American novel” som i högsta grad är politisk och dessutom slutar:
”Don''t ask me for the answer, I''ve only got one:
That a man leaves his darkness when he follows the Son”
(Fråga mig inte om svaret, jag har bara ett: Att en människa lämnar sitt mörker när han följer Sonen)
Colman, som i många år turnerat med både egna och andras sånger, delade också sin egen fundering kring hur lovsånger kommit att överskugga mycket av de sånger som tidigare brukade förekomma i kyrkan.
– När kristna hela tiden upprepar ”Gud är stor, Gud är mäktig, Gud har all makt” och så vidare tänker jag att Gud kanske säger: Jag vet vem jag är. Kan ni inte skriva några sånger för människor där ute som inte vet vilka de är, filosoferade Colman.
Ingen tvekan om att den kommentaren gick hem här.
Låt tron bli synlig i handling
Något som landade minst lika väl var bröderna Ådahls fartfyllda föreställning. Dan, Simon och Frank bjöd på både glädje och energi, men också tydliga utmaningar om att ta den kristna tron på allvar och låta den bli synlig i handling. Ett budskap som återkom flera gånger under Skärgårdssång.
– Se till att ingen sitter själv i pausen. Inkludera varandra!
Under lördagens allsångskväll fick vi höra Evie och Pelle Karlsson berätta om deras sista möte med Andrae Crouch innan den store gospelartisten, märkt av sjukdom, fick avsluta sin jordevandring. Evie, Pelle och Andrae delade en kväll en taxi och fick under färden ett andligt samtal med chauffören. Det slutade med att chauffören körde åt sidan och stannade och där, i vägkanten, bad de tre frälsningsbönen med honom.
Nattvardsgudstjänst avslutade festivalen
Skärgårdssång 2019 avslutades, precis som alla tidigare år, med en nattvardsgudstjänst på söndag förmiddag. Årets predikant var Tomas Sjödin som talade om vilans betydelse för tron och han berättade om hur poeten Ylva Eggehorn för ett tag sedan påminde honom om hur flera av sångerna som sjungs under Jesusväckelsen på 1970-talet betonade just vikten av vila och stillhet.
Nattvarden leddes av lokale prästen och tidigare pingstpastorn Bengt Magnusson. Det tar tid när 1 200 människor ska hinna få bröd och vin men efter en sådan förkunnelse finns all tid i världen.
Två dygn går fort, men de kan onekligen sätta spår. Det är en känsla jag delar med många inser jag när jag på hemvägen ser kollar Facebook och Instagram och ser kommentarerna om festivalen.
![Han [Jesus] finns före allting, och allting hålls samman i honom.](https://www.dagen.se/resizer/v2/JZJOY73UJNEMJN4J37O7C37L5A.jpg?auth=ba09aaefcbf5b8ab390bd18386a53c9ec722c20a13a17345963e36ad8f9bda15&width=800&height=600&smart=true)
