Att hitta parkeringsplats till tältmötena var inte det lättaste. Arrangörerna hade hänvisat till större parkeringsplatser i Stenungssund och satt in bussar som gick i skytteltrafik. Själv lyckades jag hitta en plats vid det lokala åkeriet, en dryg halvkilometer från tältet, där ägaren hade upplåtit sin gård till parkeringsplats. Ett område som i vanliga fall är stängslat och kameraövervakat.
Ägaren är själv inte med i någon församling, men menar att om man har möjlighet med att ställa upp så ska man göra det.
Läs mer | Stakset: Psykisk ohälsa när vi vänder Gud ryggen
Förberett med extrapersonal
Vid tältet finns det en pizzeria. Vid lunchtid, precis efter lördagens första möte, är pizzerian fullsatt och kön ringlar sig lång. Pizzeriaägaren tycker att det är roligt att det kommer hit många från andra städer och hoppas på att det här kommer ske varje år, men att det också medför problem.
– Många stamkunder kommer inte, då de är rädda för att det ska vara långa väntetider, säger han och skrattar.
– Sen har det inte varit så stora problem, det var ett par dagar då det var mycket folk. Men vi har förberett med extrapersonal, fortsätter pizzeriaägaren.
Pratas om tältet
Även längre in på Tjörn, i orten Skärhamn pratas det om ”tältet” i affärerna. Där har man i pingstkyrkan Smedjan haft ekumeniska bönesamlingar varje måndag.
Under året har man bett extra för ”Det finns hopp”-kampanjen, något som man nu känner har gett resultat.
– Med tältet har vi nått folk, som jag tror hade varit väldigt svårt att nå på de lokala platserna, säger Daniel Ulmfelt, församlingsledare i Smedjan.
Jobbar över samfundsgränser
Daniel Ulmfelt har även fått vara med och se att det finns en styrka i att göra det tillsammans över samfundsgränserna.
– Jag har sett skillnaden mellan att tvingas ha ekumenik och att göra det för att man vill. Människor som har lagt mycket tid på detta har gjort det för att de vill, det har även gjort att diskussioner om skillnader lagts undan.
