När gåvoavdragets hallelujakör ordnar riksdagsseminarium om reformens förträfflighet stämde de flesta i publiken in med ett amen.
Men inte Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal högskola.
Han var den ende föredragshållaren som lyfte upp ett varningens finger, även om han i grunden sympatiserar med tanken att ge människor mer makt över sina pengar, vilket är en grundbult i gåvoavdraget.
Starkt civilsamhälle
Lars Trägårdh förklarade att det svenska systemet har sin historia som inte får glömmas bort. Här har vi en statsmakt som historiskt sett det som sin uppgift att klara det mesta utan civilsamhällets hjälp och att därför anses filantropi som något onödigt.
Samtidigt har Sverige ett av de starkaste civilsamhällena, inte minst organisationer som bygger på demokratiska principer.
Så ser det inte ut överallt, vilket är viktigt att förstå när det gäller att gåvoavdraget är så utbrett i västvärlden.
– Vi är lite aningslösa här, säger Lars Trädgårdh.
Stora givare
Han lyfter fram att i USA och Storbritannien finns ett system där man hyllar de stora och rika filantroperna och att lagstiftningen om gåvoavdrag är anpassat efter dem. Till skillnad från Sverige sker mycket av gåvogivandet till icke-demokratiska stiftelser. Systemet är riggat för att nå de stora givarna.
– Varför samla in småsummor från småfolket när man kan få in stora pengar från ett fåtal, summerar Lars Trägårdh.
Utöver det använder sig många av de rika filantroperna av en avancerad form av skatteplanering kopplat till de generösa skatteavdrag som de tillåts göra.
Finns naivitet
Att KD och FRII lyfter fram det svenska gåvoavdraget som folklig filantropi, som ska engagera verklighetens folk, tycker han är sympatiskt och bra. Men;
– Här finns en stor naivitet i Sverige, så därför är mitt råd att skynda långsamt, var Lars Trädgårdhs budskap till alla dem som kommit till riksdagen.
Läs även | De rustar för gåvoavdragets sista strid
