För några år sedan var Linalie Newman och Magnus Tunehag båda pastorer i EFK-församlingen Johanneskyrkan i Linköping.
Då var de båda baptister. I dag skiljer sig deras dopsyn åt.
– Livet kan ta oväntade vändningar, säger hon.
Ändå tycker hon inte det är speciellt dramatiskt att den forna kollegan nu valt präst.
– Man måste vara ödmjuk inför att Guds vägar är outgrundliga. Jag har stor respekt för att Magnus upplevt en kallelse att bli präst i Svenska kyrkan, säger hon.
Läs mer | Daniel Alm: Många har behov av samtal om pastorer som blir präster
När frikyrkan växte fram i början av förra seklet var tongångarna annorlunda. Baptismen var från början förbjuden, och statskyrkan förföljde oliktänkande. I dag ser den ekumeniska kartan helt annorlunda ut, med täta samarbeten mellan samfunden.
– Pionjärerna betalade ett oerhört högt pris för att bryta med enhetskyrkan. Tack vare deras arbete har vi alla blivit mer jämbördiga i dag, säger hon.
Ser du det faktum att tidigare pastorer blir präster som ett svek?
– Nej, inte alls. Man måste ha en generös inställning till den som inte tycker som en själv. Även om jag är trygg i vår egen tradition, måste jag också se att vi alla är bröder och systrar i Kristus.
Samtidigt uttrycker hon förståelse för den som känner förvirring när ens tidigare ledare ansluter sig till en annan kristen tradition.
– Det kan upplevas konstigt när någon man haft som förebild ändrar sig, och man kan ha svårt att hänga med i svängarna.
Läs mer | Nu är Unitedpastorn Magnus Persson prästvigd
Hon råder den som känner förvirring att ta tillfället i akt att reflektera kring den egna traditionen.
– Det finns jättegoda argument för en baptistisk teologi. I den står vi trygga och ingen behöver känna någon tvekan eller dåligt självförtroende där, säger hon.
Hon tror samtidigt inte att Magnus Persson och Magnus Tunehag satt igång någon trend bland frikyrkopastorer att bli präster.
– Nej, det här är situationsbundna händelser som främst har att göra med församlingen Uniteds väg framåt, säger hon.
