Det är närmare 120 personer som samlas till gudstjänst på söndag förmiddag i den fristående ekumeniska församlingen Hällebergskyrkan. På ytan skulle det kunna vara vilken svensk frikyrkoförsamling som helst på en mindre ort. En timma innan gudstjänststarten dukas borden till kyrkkaffet, musikerna övar, och en mindre grupp samlas till bön i kyrksalen.
Församlingen beskriver sig själv som ”bibeltroende” och präglad av ”klassisk evangelisk väckelsekristendom”. Fram till 1960-talet hade den sin mylla i Svenska missionsförbundet. Kyrkan ligger vackert på en höjd i Ljungskiles villakvarter, någon kilometer från havet.
Församlingens ordförande Robert Åberg, till vardags controller och tidigare bankchef i Uddevalla, två mil norrut, tar emot och visar runt. Han har en bakgrund inom Evangeliska frikyrkan och Pingst, och var i ungdomen evangelist.
Läs mer: Splittring, ekumenik och frisinne i Hällebergsförsamlingen
I kyrkans lokaler finns också den kristna friskolan Hällebergsskolan inrymd, som senaste månaden har orsakat rubriker i Göteborgs-Posten. Vi tittar in i både musiksal, slöjdsalar, vanliga klassrum och i en liten gymnastiksal där några barn spelar fotboll.
Stolarna står uppställda på bänkarna, så här på helgen, men några av rummen i källaren ska snart användas till församlingens söndagsskola parallellt med gudstjänsten. Till vardags går här 90-talet elever upp till årskurs nio.
”Guds utvalda skola”
I artikelserien ”Guds utvalda skola” har GP skrivit mellan 10 och 15 artiklar. Där har tidigare elever och medlemmar berättat om att de kontrollerats, manipulerats och drabbats av psykisk ohälsa. Åtta personer har också vittnat om självmordsförsök efteråt, som de kopplar till att de mått dåligt i miljön. En genomgående kritik i artiklarna är att kyrka och skola blandas samman.
Tidningen har talat med ett drygt 30-tal personer, där de flesta berättar om händelser som utspelade sig i slutet på 1990-talet och början av 2000-talet. Skriverierna har orsakat stor uppståndelse i Ljungskile och i olika Facebookgrupper. Den senaste månaden har inte varit lik någon annan i historien för kyrkans del.
– Om den bild som har beskrivits i GP hade stämt hade jag också lämnat församlingen för länge sedan, säger Henrik Löfgren, 25 år, vid kyrkkaffebordet. Men det klart att jag samtidigt har respekt för människors berättelser. Jag beklagar verkligen om någon har mått dåligt. Jag vill inte försvara något som inte har varit bra.
Läs mer: Hällebergsskolan anmäler sig själv till Skolinspektionen
Andra har en betydligt mörkare beskrivning av Hällebergskyrkan och dess friskola, åtminstone ett decennium tillbaka i tiden.
– I församlingen har det varit en sorts undergångsteologi, alltså motsatsen till framgångsteologi, säger en före detta elev och medlem till Dagen inför besöket. Du skulle inte ha så mycket pengar, inte sjunga solo, inte framhäva dig själv. Några få ledare satte ribban och bestämde allt, och vi blev som andliga robotar som slutade tänka. De flesta fick inte ha tv, och bara se godkända filmer.
Har ingen anställd pastor
Församlingen har ingen anställd pastor utan är lekmannaledd. Robert Åberg berättar att han första tiden efter tidningsartiklarna fick ägna nästan heltid åt att hantera frågor från medier, skolpersonal, föräldrar, församlingsmedlemmar och allmänhet. Än har församlingen inte riktigt fått distans till vad det är som egentligen har inträffat – och funderar mycket över sin egen historia, uppger flera av de medlemmar Dagen möter.
Läs mer: Joakim Lundgren: Hällebergskyrkan – en amishliknande kyrka på västkusten
Vårt reporterbesök är föranmält sedan några få dagar, och ett mejl med den informationen har skickats ut till församlingens medlemmar från ledningen. Inför resan till västkusten kontaktas jag av både tidigare och nuvarande medlemmar i församlingen och föräldrar på skolan. Ett par vill bekräfta bilden som ges i GP, andra känner inte igen sig, och ytterligare någon är orolig för att de minderåriga barnen ska bli fotograferade under gudstjänsten.
Dagen får samtidigt alla möjligheter att röra sig fritt och att utan begränsningar prata med vem vi vill under besöket. En kvinna berättar att hon har varit med sin son på simtävling i Uddevalla på morgonen innan hon klivit in i kyrkans foajé. Några andra beskriver att det varit en jobbig period senaste månaden, men att de är glada för en varm vardagsgemenskap i sin församling, även om det förstås finns fel och brister.
Rektor avgick inför artiklarna
Hällebergsskolans mångårige rektor Sven Magnusson valde att avgå inför publiceringen i Göteborgs-Posten. I stället har Rakel Eriksson, tidigare mattelärare och biträdande rektor, tillfälligt tagit ledningsansvaret. Dagen möter henne i samband med gudstjänsten. Hon beskriver hur hon senaste tiden har haft ”chockreaktioner” och ”frustrationer” att hantera från både skolbarnen och personalen. Det är främst de äldre eleverna som nu blir ifrågasatta för att de går på skolan, exempelvis med pikar på idrottsträningar och liknande, uppger hon. Men också själva oron för att bli utsatt är i sig en påfrestning.
– Det är tungt att se hur barnen blir drabbade, säger Rakel Eriksson.
Läs mer: Storm kring Hällebergsförsamlingen i Ljungskile
Nu väntar hon på att skolinspektionen ska komma med sitt slutliga utlåtande. Skolan har anmält sig själv till granskning efter tidningsskriverierna, liksom även kommunen har gjort. Många frågor kring framför allt ”genusfrågor” blev det vid skolinspektionens redan utförda besök. Rakel Eriksson säger att det förstås alltid finns saker att utveckla, men tycker att skolan gör ett bra jobb. Än så länge är det ingen elev eller personal som har slutat, och nya rektorn upplever ett starkt föräldrastöd.
Skilde ut sig mer tidigare
Tillbaka till församlingen – och gudstjänstbesöket. Flera i församlingens omgivning har beskrivit det som att Hällebergskyrkans medlemmar har en ovanlig klädstil, där kvinnorna bär egensydda långklänningar, och är så nära man kan komma den amerikanska kristna amishrörelsens enkla livsstil och strikta regler.
Men några långklänningar av den arten kan jag inte se i kyrkbänkarna. Kollegan som gjort amishjämförelsen här i Dagen, med hänvisning till ett besök för tio år sedan, säger att ”det verkar ha ändrat sig enormt” när jag visar bilderna vid hemkomsten till redaktionen.
Läs mer: Rektor för Hällebergsskolan i Ljungskile avgår efter GP-granskning
Men det är stilmässigt långt ifrån ”Hillsongkultur” i församlingen – såväl kläd- som musikmässigt. Orgel, flygel och ståbas till den gemensamma sången, och få av gudstjänstdeltagarna som sticker ut i starka klädfärger eller är hårt sminkade.
Sångerna hämtas främst från det häfte som församlingen själv gav ut 2010, med många egenskrivna körer, samt från baptisternas och Örebromissionens sångbok Psalm & sång, utgiven 1967.
Det är samtidigt bra tryck i lokalen när i frikyrkligheten välbekanta lovsånger sjungs. Händer sträcks stilla upp i luften till tonerna av: ”Vi vill ge dig ära och tillbedjan”. Församlingsfolket önskar den ena sången efter den andra i ”häftet” i slutet av gudstjänsten. Och så ber flera i bänkarna för en av medlemmarna som har blivit svårt skadad vid en brandkårsutryckning han deltog i.
Klassisk frikyrkopredikan
Gästpredikant den här söndagen är Roy Harrison, en 75-årig irländare, boende i Schweiz, och västeuropaledare för kristna barnorganisationen Child Evangelism Fellowship, CEF. Han håller en klassisk frikyrkopredikan, om än av något gammaldags snitt, med start i nåden och att det inte finns någon fördömelse över den som tillhör Kristus.
Därifrån går han över till att pengar på banken och nöjen – som i sig inte behöver vara något ont – kan komma mellan oss och Gud. Avundsjuka kan samtidigt bytas ut mot frid, mot tålamod och mot vänlighet. Helt enkelt ett nytt sätt att bete sig.
– Varning: arbete pågår! Herren är inte färdig med oss än, säger han.
Är det då bakom ytan en farlig och sektliknande församling jag besöker? Ett nytt Knutby? Verkligheten är sällan svart eller vit.
Helgelseförkunnelse
Den varmhjärtade Roy Harrison tangerar i sin predikan det som i kristen terminologi brukar kallas ”helgelse”, det vill säga att den kristne över tid blir en bättre människa i förhållande till Gud och sin omgivning. Här proklameras nåden och den helige Andes kraft, men i sina avarter kan en helgelseförkunnelse slå över till att bli en gärningslära och uppfattas som hårda krav och kontroll över människors livsstil och vardag.
När Hällebergsförsamlingen ska beskriva sig själv och sina visioner på sin webbplats är just ”helgelse” och ”renhet” ord som återkommer. Det gäller förhållandet ”man och kvinna, arbetsmoral, barnuppfostran, pengar med mera”. Ett annat område som kyrkans ledning där beskriver är ”avfallets musik” som står för ”orenhet” och ”kaos”, och som sägs ha tagit plats i den kristna församlingen, men som man inte vill ha att göra med i Hällebergskyrkan.
Läs mer: Joakim Hagerius: Gör skillnad på skola och församling, GP
Efter gudstjänsten sitter jag ner med en grupp unga vuxna vid kyrkkaffet. De har vuxit upp i församlingen och har gått i Hällebergsskolan. De säger att de känner igen sig i en del av det som har skrivits om skolan och församlingen, medan annat är kraftigt överdrivet, och ytterligare annat är ren lögn.
Emma Löfgren, 23, säger att hon tillhör en ny generation, och har svårt att relatera till något som hände när hon var fem år. Församlingen är något annat i dag än vad den var för 20 år sedan, menar hon. Enskildas negativa upplevelser respekterar hon självfallet, men ifrågasätter om den psykiska ohälsan verkligen är högre här än i andra skolor.
”Vi kommer från ett litet sammanhang”
Emma Löfgren upplever samtidigt att de som har gått på Hällebergsskolan alltid har blivit betraktade som lite annorlunda i Ljungskile. De har kallats ”hällebergare” eller ”ekumener”, och kanske har det inte varit så lätt för nya att ansluta sig, funderar hon.
– Vi kommer från ett litet sammanhang och känner varandra väldigt bra. Jag ska erkänna att jag kände mig ganska annorlunda när jag kom till gymnasiet och de flesta inte tillhörde en frikyrka, säger hon.
Gruppen vid kyrkkaffebordet reagerar dock starkt mot att ha blivit beskrivna som ett ”Knutby” i artiklar.
– Det blir som en dom över oss när det skrivs så. Vi kommer att bli jämförda med Knutby under lång tid framöver, om vi någonsin kommer ifrån det. Det där är inte sant helt enkelt, säger Aron Borg, 23 år.
Dagen har pratat med några av de kritiker som tidigare har gått på Hällebergsskolan, haft barn där, eller har varit med i församlingen. Samtidigt som det finns allvarlig kritik om ”tystnadskultur”, ”maktutövning”, ”kontroll” och ”strikta regler” beskriver samtliga att de i grunden haft att göra med vänliga människor som inte menat något illa, men att det ändå har blivit fel. I kristenheten talar väl insatta personer om att det redan på 1980-talet gick för långt med helgelsförkunnelsen i församlingen och drog mot den lagiskhet och självrättfärdighet som också Bibeln varnar för.
Ett litet sammanhang där många är släkt
Det som blir tydligt vid besöket i Ljungskile är att det är ett ganska litet sammanhang, där flera är ingifta med varandra, är barn till någon, eller släkt på annat sätt. Som det ofta är i lokala frikyrkoförsamlingar, ska tilläggas. Den nya rektorn har sin svärfar anställd som lärare i skolan, som också är musikledare i församlingen. Församlingens ordförande Robert Åberg har sin svärdotter i skolans lärarkår och så vidare. Andra har gemensam bakgrund på den närliggande Ljungskile Folkhögskola, en samlingsplats för kristna elever och personal genom åren, eller koppling dit via föräldrarna.
Splittring för 10 år sedan
Förutom den upplevda krisen kring granskningen av Hällebergsskolan – och i förlängningen församlingen – är det också tydligt att djupa sår och smärta finns kvar kring den stora grupp medlemmar som lämnade församlingen för cirka tio år sedan.
Splittringen skedde efter några uppslitande år med olika åsikter om församlingens inriktning. Det handlade om närmare 100 personer som lämnade, inklusive barn som inte var formella medlemmar, för att de var kritiska mot mycket av det som nämnts ovan. Även här spelade, och spelar, nära relationer, släktskap, och det lilla samhället in, och försvårar ibland. Fortfarande finns en hel del kontakter mellan de som lämnade och de som stannade. Om inte annat stöter man på varandra.
Brottas med vad som varit dåligt
Flera som är kvar i församlingen beskriver att de nu brottas med vad som har varit bra, och vad som har varit dåligt genom åren, och att det har funnits både ock. Men att det också varierar hur känsliga personer är, och att man upplevt saker olika.
– Vad är det som säger att vi som har stannat kvar, har tyckt att allting har varit bra? frågar en av Hällebergskyrkans medlemmar i samtal med Dagen. Jag tycker också att en del har varit dåligt, men har valt att stanna kvar ändå.
”Försöker be om förlåtelse”
Ordförande Robert Åberg säger att det har funnits mycket gott, men att han tror att det tidvis har blivit för tungt för främst en del ungdomar i församlingens bibelundervisning, och att en del har upplevt det som för mycket regler och att utrymmet blivit för smalt. Det gäller exempelvis kring hur församlingsfolket har klätt sig, och hur du använt din fritid. Musiken är ett annat område där församlingen har haft en ”försiktig hållning”, som Robert Åberg uttrycker det.
Men att be sårade människor om förlåtelse är inte det lättaste i det här läget, säger han. Försiktiga försök har gjorts, men en del vill inte ha kontakt från församlingen helt enkelt.
– Om inte annat försöker jag nu be om förlåtelse via medierna, säger Robert Åberg, som också uttrycker tacksamhet för ledare i andra församlingar som senaste tiden hört av sig och erbjudit stöd.
