Sambeskattning kan innebära att ett hushåll får lägre skatt totalt sett eftersom den i hushållet med högre inkomst då får lägre marginalskatt. Samtidigt får den som tjänar mindre betala lika hög skatt som den som tjänar mest.
Sambeskattning tillämpades i Sverige fram till 1971, då en skattereform genomfördes, bland annat med syfte att underlätta för kvinnor att komma i arbete. Eftersom kvinnor i regel varit den i förhållandet som tjänat mindre pengar, ansågs det länge vara män som tjänat mest på sambeskattningen.
I dag tillämpar Sverige särbeskattning men många andra EU-länder, som Frankrike, Belgien, Tyskland och Nederländerna, har sambeskattning. Irland tillämpar frivillig sambeskattning.
Argument emot sambeskattning: Sambeskattning kallas ofta av kritiker för en kvinnofälla eftersom personen med lägst inkomst (i regel kvinnan) med denna skattemodell ofta tjänar mer på att göra obetalt arbete i hemmet i stället för att ta sig ut på arbetsmarknaden. Detta kan i sin tur leda till ojämställdhet på arbetsmarknaden, att fler kvinnor tar ut större del av föräldraledigheten, med lägre pension som följd.
Argument för sambeskattning: Förespråkare menar att hushållen som helhet ofta skulle få lägre skatt och spara pengar, och därmed uppnå högre levnadsstandard och större frihet. Förespråkare av frivillig sambeskattning menar även att familjer själva bör få bestämma vilken beskattningsmodell som ska tillämpas för deras familj. Dessa vill även ofta att frågan om fördelning av pensionspoäng samtidigt måste hanteras, och tror att frågan kan lösas så att ingen av parterna missgynnas.
