En av dem som fick hjälp av systrarna på Alsike kloster, som ligger utanför Uppsala, när hon kom till Sverige 2001 är Sabina. Ensamstående med två barn, fyra och sju år gamla, flydde hon till ett nytt, främmande land, Sverige.
– Det var en bekant på flyktingförläggningen som berättade om Alsike kloster och som tyckte att jag borde söka mig dit, berättar Sabina för Dagen.
Sagt och gjort. I januari hade hon kommit till Sverige, i november samma år fick hon och hennes barn flytta till Alsike. Där kom de att bo i fyra år, utan möjlighet att kunna röra sig utanför området på grund av att de inte fått uppehållstillstånd.
– En vecka efter att vi kommit dit fyllde min son fem år. Han blev uppvaktad med tårta och paket av systrarna och vi blev helt tagna alla tre. Där började allt, säger Sabina.
Fick hemundervisning
Barnen fick hemundervisning av bland andra syster Karin under åren på klostret. Sabina lärde sig så pass bra svenska att hon klarade provet på SFI direkt de fått uppehållstillstånd 2006.
I dag arbetar hon som undersköterska, en utbildning hon själv finansierade. Dottern har läst till statsvetare på Uppsala universitet och sonen jobbar på äldreboende. De bor i Knivsta för att ha nära till sitt första hem i Alsike.
– Klostret är vår familj. Jag åker dit så ofta jag kan för att hjälpa till, säger Sabina.
På nationaldagen kom flera tidigare flyktingar till Alsike för att fira med de boende, klostersystrarna, volontärer och andra. Dagens inleddes med festhögmässa som leddes av kyrkoherde Anders Johansson och sedan följde en fetsmåltid med inslag från världens alla hörn.
Flyktingpolitisk historia
Det blev även seminarier om Sveriges flyktingpolitiska historia och om hur fristadsdokumentet skapades.
"Att försöka summera de här åren är omöjligt, men en sak ska vi säga och det är att detta är en uppgift som blev oss given. Inget vi valde själva. Då hade vi aldrig vågat," skrev syster Karin i inbjudan till jubileumsdagen.
