Nyligen besökte Mark Hanlon Sverigekontoret i Stockholm. Amerikanen, som jobbar vid Compassions internationella huvudkontor i Colorado och som ansvarar för organisationens internationella utveckling, beskriver beslutet att lämna Indien som ”hjärtekrossande” .
Men han konstaterar samtidigt att situationen inte blev så illa som befarat.
– Nästan en tredjedel av de ungefär 580 kyrkorna som vi samarbetade med, ungefär 200 stycken, har fortsatt med Compassions program, eller med något annat program för barn. Jag är inte säker på att man kan prata om välsignelser när man tvingas avsluta projekt och lämna Indien, men utvecklingen har överraskat oss, säger Mark Hanlon.
”Väldigt bibliskt”
Mark Hanlon menar att det som har hänt är ”väldigt bibliskt”.
– Vi har satsat allt på kyrkorna och det är skönt att inse att utrustandet av kyrkorna, till skillnad från den ekonomiska aspekten som kan ändras, är bestående. Oavsett omständigheterna kommer kyrkan att överleva.
Ekonomiska inskränkningar
Det var den 15 mars 2017 som det officiella beskedet att Compassion hade avslutat alla program i Indien kom. Beslutet hade föregåtts av fruktlösa förhandlingar med indiska myndigheter som hade inskränkt möjligheten för icke-statliga organisationer i Indien att ta emot ekonomisk hjälp från utlandet.
Pratar ni med indiska myndigheter med en förhoppning om att kunna återvända till landet i framtiden?
– Samtal fortsätter på olika nivåer och vi skulle väldigt gärna återvända en dag.
Har ni kunnat fortsätta följa de barn som ni inte längre sponsrar?
– Inte på det sätt som vi kunde tidigare eftersom vi inte längre har personal i landet. Men ibland får vi individuella berättelser.
– Indien var vårt största land. Men vi arbetade i 25 andra länder också. Och vi har inte ändrat vår strategi eller hur vi ska utöka verksamheten efter det som hände i Indien.
Ni har ett tydligt kristet fokus. Har det inneburit problem för er i andra länder?
– Det är en växande, komplex värld som vi lever i. Komplexiteten handlar om allt från myndighetsreglering till ekonomiska förändringar till olika religiösa perspektiv. Det innebär att den del av världen som vi arbetar i, vilket primärt är utvecklingsländer, är en utmaning för oss.
Kan inte använda en lösning
– Vi måste även fortsättningsvis vara ärliga mot vårt kall, vårt uppdrag, vårt dna. Men en av sakerna som vi har lärt oss från Indien är att vi behöver anpassa vår modell för att möta de växande komplexa utmaningarna, vi kan inte använda oss av en lösning som ska fungera överallt.
Kan du ge ett exempel på detta?
– På vissa platser gör Compassion såväl humanitära som andliga insatser. I en del länder får vi höra att delarna behöver ske inom olika institutioner, olika organisationer. Det humanitära behöver gå via en del av organisationen och det andliga via kyrkan.
Kan det bli aktuellt att dela upp Compassion i två olika organisationer för att tillmötesgå dessa önskemål?
– Vi har pratat om det. Men det är en ganska stort steg och hittills har det inte varit nödvändigt. Vi anser att vi, som en organisation, kan arbeta med de komplexa omständigheterna.
